2013-10-15 15:49 #0 av: SaaraE

Den här texten är baserad på hur jag tänkte i perioder. Hur jag agerade och försökte manipulera människor som jag älskade över allt annat. Med lögner och svek styrde jag vårdpersonal på slutna avdelningar, jag vände saker emot mina behandlare i de stunder som jag var tvungen för att inte hamna under LPT lagen om psykiatrisk tvångsvård). En gång fick jag höra att jag är expert på att ljuga i rätt tillfällen, att jag har en förmåga att prata mig ur tvångsvård. Min behandlare frågade hur jag tänkte? Hur jag kunde göra så emot henne och alla de som försökte hjälpa mig. Men hon visste svaret, jag var ju sjuk.

Bas lögner står i varje kriterium för att tidigt upptäcka en ätstörnings diagnos. Lögner så som att du redan har ätit, att du åt hos en kompis eller inte är hungrig känner nog de flesta igen och ändå går vi så ofta på dem. En person med en utvecklad ätstörningsproblematik kan vara hur godhjärtad som helst. Aldrig att jag har stött på någon som vill ljuga, som trivs med det och känner sig fullt bekväm i att göra det. Däremot så kommer det fram saker så som att man inte har något vad. Ätstörningen styr livet för den som är sjuk. Med hjälp går det att komma ur lögner och svek men då måste du till en början våga erkänna att även du ljuger.

För en stund, släpp varför du ljuger, för vem och hur ofta. Om du känner att du behöver hitta på saker för att släta över saker i ditt liv som inte får synas utåt har du ett problem.  Att ljuga tar på krafterna. Jag upplever det som att även om det är jobbigt för dem du ljuger för, för dem som står bredvid och inte kan göra något så är det du själv som tar mest skada av alla lögner du bygger upp. Eller borde vi skriva, som ätstörningen bygger upp? Ibland får jag höra att man inte kan skylla på ätstörningen och nej, det kan du inte men det kan vara en förklaring till ditt beteende.

Tänk att gå runt och fundera på vad som man får säga och när, allt för att undvika att någon knackar på den hårda ytan av ätstörningstankar. När du väl har bestämt dig för att säga en sak som inte är sann måste du komma fram till hur gravt du ska ta i, det får inte verka överdrivet eller overkligt. När du har det klart för dig måste du pyssla ihop lögner för att inte person ett, två och tre ska börja prata med varandra och förstå att det du sagt inte stämmer. Det kräver energi från dig som du antagligen inte ser just då. Du kanske befinner dig i det nu? I vilket fall som helst kommer du snart att märka vilket spindelnät som du satt dig själv i.

Ärlighet varar längst. Tyvärr är det nog sant. Till sist hade jag själv grottat in mig i ett hörn som inte gick att ta sig ut ur med fler lögner. Det kommer en tid när det inte fungerar längre. När du kanske har blivit så pass sjuk att dem runt omkring dig måste agera även om du inte vill. En dag så måste du ge upp och det är kanske först då du lägger märke till alla lögner som dykt upp på vägen? Skuldkänslor och ånger dyker upp, eller så kan du fortfarande bara fundera på hur du skulle kunna ha lagt upp det annorlunda, hur du skulle kunna ha sagt för att förhindra att sanningen kom fram? Det går inte, hur mycket du än försöker kommer du till sist vara tvungen att möta sanningen. Att gå runt med alla dessa tankar och funderar, hur du ska överlista dina anhöriga, vårdare och sjukhuspersonal skadar bara en i slutänden och det är du. Våga släpp lögnerna! Ta ett steg i taget. För att leva på sina lögner som snart blir en verklighet tar inte bara energi, du får det dåliga samvetet, du får skam och skuld över att du gör så mot någon annan, trots att du, ditt riktiga jag inte skulle göra så egentligen. Om du mådde bra!