Övriga artiklar

När någon tar livet av sig

2014-02-06 14:36 #0 av: SaaraE

Självmord är ett ord som de flesta gärna förtränger. Det är lätt att försöka intala sig själv att det inte sker så ofta och med tanke på medias svaga bild av antalet som faktiskt tar livet av sig varje år så framstår det här problemet sig nog som relativt ovanligt. Att det inte är så många som lyckas, eller egentligen borde vi kalla det: Misslyckas. Det är ju precis det man gör, man misslyckas med livet eftersom att förutsättningarna har varit för dåliga.

Behandling av en svårare form av ätstörning sker inte sällan inom psykiatrin. Du behandlas på en sluten psykiatrisk avdelning med medpatienter som alla har olika problematik. Sorligt nog så sker det självmord inom den låsta psykiatrin, trots övervakning och aktiv behandling. Hur ska man hantera det? Hur hanterar man att en människa som man kanske lärt känna, pratat med ett par timmar innan inte lever längre eftersom att hon eller han tagit livet av sig?

I dagarna försvann en person från jordens plats just genom att hon tog livet av sig. Minnen strömmar upp ifrån tiden då vi delade rum, tiden där man träffades ute och faktiskt pratade väldigt positivt och ljust om framtiden. Det kan vara jobbigt att se sina vänner, någon man tycker om skada sig, sluta äta, ta tabletter och må fruktansvärt dåligt. Att få stöd av personal kring detta kan vara svårt eftersom att det är en enorm sekretess som gör att de inte får uttala sig eller svara på frågor kring någon annan patient. Ibland kan man få känslan av att prata med en vägg men samtidigt vet man med sig att det är så det fungerar, det måste vara så.

Att behandlas ihop kan vara jobbigt och inte sällan hamnar du någon gång i tankemönstret att du är trött på en medpatient. Det kan finnas ett hav olika anledningar till att du helt enkelt bara önskar att den person inte vore på samma plats som du är just nu. Den känslan hade jag. Att då hantera faktan att personen inte finns mer blir ännu tuffare. Hur kunde man tänka så? Hur kunde jag tänka så om någon annan? Det går inte längre att säga förlåt, det går inte att prata och förklara. Även om personen ifråga aldrig fick det till sig, de jobbiga känslorna som dök upp att leva med henne så hade jag dem.

För att knyta ihop säcken så tror jag att hon upplevde precis samma sak med mig. Jag tror man gör det. Om du sitter i en sits av dåligt samvete och tankegångar som du aldrig kommer få svar på så tror jag att det är viktigt att tänka på att det blir så. Du lever tajt ihop med någon på ett ställe där ingen vill vara. Det är konstigt om det aldrig vart något problem. Till sist, till dig som sitter där och funderar. Det är inte ditt fel, du som vän kunde inte hjälpa eller göra något för att förhindra den händelsen som någon bestämt sig för att utföra. Se det som att du däremot fanns där och hjälpte till att skjuta upp händelsen och inte som att du var med och orsakade det.

Anmäl
2014-02-06 14:55 #1 av: VeronicaKahlbäck

I det sista stycket skriver du att den som bestämt sej för att dö kommer dö. Det är inte sant. Finns en organisation som inriktar sej på att förhindra att stötta när dessa situationer dyker upp som samlat mycket fakta inom området. Kommer tyvärr inte ihåg dess namn men kan inte vara svårt att googla på.

/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus

Anmäl
2014-02-06 15:24 #2 av: SaaraE

Tack för din kommentar! Jag ändrade om, blev det bättre?

Anmäl
2014-02-06 16:50 #3 av: VeronicaKahlbäck

#2 Väldigt mycket bättre :-)

/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.