2014-04-24 11:35 #0 av: SaaraE

Alla med en ätstörning kan mer eller mindre känna ett hat till sin kropp. Vissa så mycket att kroppen kopplas bort, man ser sig själv som två personer - huvudet med en kropp. Du kanske tillhör den grupp som enbart finner fel på din kropp? Som aldrig blir nöjd? Hur kan hatet till vår kropp bli så stor?

Ibland slås jag av tanken att det är skrämmande hur vi påverkar varandra på ett negativt sätt. Det är ju lite fasan inför en ätstörningsbehandling och där av kan det finnas en förklaring till varför inte vissa skickas till behandlingshem osv. Du måste vara tillräckligt sjuk - vilket i sig blir så fel. Samtidigt så vet alla om det. Att sätta en svårt sjuk anorektiker som håller på att svälta ihjäl påverkar helt klart den person vars ätstörning precis startat.

I vårt samhälle är det halvt lag på att finna fel på sin kropp. Hur många gånger har du inte suttit i skolan, i fika rummet på jobbet eller hört om det i omklädningsrummet på din fritid? "Jag är så ful över ansiktet, gud vad tjock jag ser ut, titta valken här över magen, vill ha bort fettet här över höfterna, åh jag har en så tydlig dubbelhaka" och så vidare! Kanske stod du bredvid när din vän sa något av det ovan. Då hör man ofta att diskussionen fortsätter med att motpartnern även hon (eller han) hittar fel på sin egen kropp. Vad är det för fel att vara nöjd över hur man ser ut?

Du är inte konstig, dålig eller udda för att inte du hittar så många fel på din kropp. Om man tar hand om den, lever sunt - varken för åtstramat eller överdrivet slarv med kost o träning, så behöver du inte gå och tänka på hur du ser ut. Jag har mött tjejer i behandling som inte tycker att deras kropp är ett enda stort fel men att det sedan under rasten när någon tar upp att hon inte kunnat sätta på sig jeans idag eftersom att allt fett på hennes kropp syntes. Ja självklart vart denna tjej med jeans, som inte tänkte så helt plötsligt väl medveten om hur feta benen såg ut i jeans, speciellt nu när den andra tjejen var smalare. Du behöver inte jämföra dig med andra! Du duger som du är.

Du behöver inte hata varje del av din kropp för att vara sjuk samtidigt som du kan tycka illa om vissa delar av din kropp utan att det leder till en ätstörning. Försök sålla bort andras tyck om tänk om sina egna kroppar. Till en början kan jag säga att en svårt undernärd person påverkas av svälten till den gräns att hjärnan sänder ut fel signaler - där finns alltså inte mycket fakta att hämta (även om det nu är din bästa vän som alltid haft bra värderingar) och för det andra du behöver inte tycka och känna som alla andra för att passa in eller bli accepterad. Börjas pratet om vikt, kropp och utseende - försök och sätt på skydds lapparna och tänk på något annat.