2015-02-23 15:05 #0 av: SaaraE

Som anhörig är det svårt att förstå varför någon väljer att medvetet svälta ned sin kropp till en vikt som är alldeles för låg. Liksom det är svårt att förstå hur någon kan stoppa fingrarna i halsen om och om igen på grund av ångest för det matintag personen ifråga har intagit. Att se någon trösta sig med mat, äta utan hinder kan vara frustrerande. Hur hjälper man till på bästa sätt?

Till en början ser hjälp och stöd utav en anhörig olika ut beroende på vem det är som är sjuk. Är du förälder till ett barn under 18 år som bor hemma bör föräldrarna vara en del i behandlingen. Så länge någon bor under samma tak som sin familj är det i många fall ett bra hjälpverktyg mot att äta normalt. Det är svårt, riktigt svårt att lära om ett invant mönster på egen hand. Den drabbade personen vill antagligen inte ha din hjälp, det ingår i sjukdomen. Men ge dig inte så lätt. Det är många som blivit hjälpta av regelbundna måltider med familjen. Med hjälp av vården kan ett matschema arbetas fram och användas tills personen lärt in ett nytt mönster kring maten.

Bråken haglar ofta tätt. Det kan vara tufft som familj att ta denna ångest som kommer med ett ökat och normalt matintag. Inte nog med att du ska hantera dina egna känslor kring att ditt barn är sjukt, nu ska du också lyckas hantera ditt barns ilska, ledsamhet och uppgivenhet. Det kanske är så att du gett efter med regler och mängden mat för att få en lugn stund? Det är lätt att hamna i en nedåtgående spiral om detta sker flera gånger, speciellt när du har en mästare hemma, en mästare på att ljuga och förhala sanningen eftersom att ätstörningen styr i dess huvud. Ta gärna hjälp av vården här, du kan få verktyg som är effektiva och lugnande för dig.

Kom ihåg att du inte är en dålig förälder bara för att ditt barn blivit sjukt. Man bör givetvis inte styra in sina barn på bantningskurer som en själv går på eller uppmuntra till viktnedgång på ett felaktigt sätt. Du kanske har en mening som gnager i dig? Något som du sagt och som du har extremt dåligt samvete för, att det skulle vara anledningen till att ditt barn drabbats av en ätstörning. Ta till dig att det aldrig enbart är en sak som gör att man hamnar i en ätstörningsproblematik. Istället för att gräma dig över de orden så hjälper du både dig själv och ditt barn att se framåt. Att våga hjälpa till och ifrågasätta något som är så pass starkt som en ätstörning kan vara.