2015-04-29 14:31 #0 av: SaaraE

Vågar inte du ska hjälp trots att du känner att du verkligen skulle behöva det? Är det så att du år med en ätstörningsproblematik som du egentligen skulle vilja ha hjälp med eller dela med någon men du vet inte hur du ska gå till väga. Du kanske inte riktigt vill bli frisk till 100% men att bördan är svår att gå och bära på helt själv. Du är inte ensam i att var räd för att söka hjälp.

Vad är det värsta som kan hända? Säll dig frågan och fundera på svaret. Är du rädd för att du inte ska få någon hjälp? Att du inte ska klassas som tillräckligt sjuk för att någon ska bry sig? Jag tänker såhär. Om man upplever att maten tar över ens vardag, förstör det normala dygnet och tar upp stor del av tankarna, ja, då har du en ätstörningsproblematik som lär tas på allvar.

Tyvärr är det så att ibland finns det så kallade kö system. Det behöver INTE innebära att du är för frisk för att du får vänta länge. Det innebär helt enkelt att trycket på framförallt psykiatrin är stor. Sedan finns det behandlingshem osv som får prioritera de patienter som behöver vården mest men det är sällan där du börjar när du söker vård för första gången.

Jag tänker inte slänga ut den frågan som många vårdpersonal kommer med. Vad är det för vård du vil ha? Hur ska du veta det om du aldrig har fått någon vård tidigare? Det är upp till vårdställena att förklara för dig vilka olika vårdtyper de kan erbjuda.

När du har tagit steget inuti dig själv, bestämt dig för att det här inte fungerar så är det dags. Läs gärna artikeln "Här hittar du den första hjälpen" så finner du information om vart du kan vända dig. Våga prova. Det värsta som kan hända är att du hoppar av behandlingen för att du inte är redo. Men det kan lika gärna sluta så att du faktiskt står där och är frisk i slutänden för att DU vågade ta emot den hjälp dom gavs.

Ingen kräver av dig att du ska vilja bli frisk till hundra procent. Det är sällan ätstörningspatienter vill lämna sin ätstörning, sin trygghet helt och hållet. Då skulle inte så många vara sjuka i det. Jämför dig inte med andra. Koncentrera dig på ditt mående och din sjukdomsbild. Du blir varken friskare eller sjukare bara för att du befinner dig i en lokal med andra sjuka tjejer och killar. Det är du som räknas och då jobbar även de som du söker hjälp hos. Inte ser dom ned på dig för att dom timmen innan träffade någon som vägde tio kilo mindre. Kom ihåg att det i de flesta fallen är dina hjärnspöken som tänker sådana tankar. Inte dem du söker hjälp hos.

Lycka till!