2015-05-08 11:15 #0 av: SaaraE

Vågar du ta steget och jobba emot din ätstörning? Har du motivationen till det, om inte, hur ska du finna motivationen till det? Att bli frisk från en ätstörning är ett heltidsjobb och det som måste närvara är viljan. Om du inte vill så kommer det inte att fungera hela vägen. Du kan inte göra allt för någon annan utan du måste försöka börja tänka på dig själv. Tror du att du klarar av det?

Ställ dig frågan, Vad är det värsta som kan hända? Här sitter du med en ätstörning som förmodligen förstör delar av din vardag. Du kanske inte kan jobba eller gå i skolan, du är isolerad och nedstämd.  Varför inte prova att må bra? Att klara av sakerna du kanske redan gör men med glädje. Med viljan till att göra livet till något bra utanför kalorier och siffror.

En sak ska du ha med dig och det är när du börjar att tag i dina problem kan du må sämre för en tid. Det är logiskt då du tar bort något som hjälpt dig att inte tänk på det som faktiskt orsakade ätstörningen från början. Det är få som klarar av att gå i det här själva. Du behöver stöd av antingen familjen, vänner, samtalsstöd eller kanske att du behöver vara i någon slags behandling till en början.

När du har tagit steget och börjat så är det viktigt att du vågar hålla i det hela. Det kommer inte kännas bra första tiden. Det finns inga genvägar och om du ger upp så kommer det förmodligen bli minst lika jobbigt nästa gång, om inte värre eftersom att ju längre du går med din ätstörning desto svårare blir det att bli av med den.

Har du ingen motivation till att ta steget? Fundera över om det är värt att slösa bort livet på något som är så plågsamt som ätstörningen kan vara. Är det verkligen värt att försöka/ vara smal och då samtidigt behöva leva kvar i det helvete du befinner dig i? Det kan finnas försvar så som "jag orkar ju göra de saker jag vill", "jag behöver inte bli frisk från ätstörningen för att kunna leva det liv jag vill". Du kanske orkar, vill och kan göra det som du bestämt dig för men hur roligt är det? Handen på hjärtat, njuter du verkligen av ditt liv samtidigt som maten tar övertaget och snor åt sig många timmar av tänkande och funderande.