Anhörig frågar

farlig vänskap? dålig vän? ätstörningstrigg

2017-07-27 21:50 #0 av: shia

okej, jag vet att jag kan låta som världens sämsta vän, menja.

i 6 an hamnade jag i världens bästa klass och kamrater och skola och jag tänkte att dessa 4 år kommer bli toppen! (på min fd skola var jag mobbad, slagen, utfryst osv) hah, vilket skämt. 

jag fick sån jävla prestationsångest, hamna i depression, ätstörningar, det här började i mitten av 6 an.  men då var det ingen som anade något. jag va "det lyckade A barnet helt enkelt" en av de som sbyntes och hördes och lyssnades på mest. en som "inte brydde sig om någonting" och "hon som alltid skrattade och skojade".

men, jag mådde så jävla dåligt, å under våren ville jag ta mitt liv. Jag ville skära mig själv, men vågade inte pga rädsla för infektion osv.

tänkte hela tiden dock att det blir bättre om någon månad, det blir bättre till sommarn, till hösten, osv osv. det blev aldrig bättre. 

när sjuan sen började, stupade jag rakt nedåt. bröt ihop under ett prov för jag tyckte jag var så jävla dålig, fet och hopplös. slängde åt läraren papprerna och for in på toan. nu kommer min kompis in här. alla hade nästan gått men hon sa att hon väntade på mig. (innan jag bröt ihop alltså för hon såg hur stressad jag var) 

när jag grät på toan tröstade hon mig, när jag fick panik för att gå till skåpen i rädsla för vad de som stod där nere(killar i klassen) skulle tro och tycka. 

- Säger de något dumt försvarar jag dig, annars kan vi vänta här tills de gått. hah, killarna vart så förskräckte när vi kom att de inte vågade prataXD (ksk råkade svära åt dem för att de tittade på mig heh) 

jag fick ett B på provet och vart så jävla missnöjd. 

jag började minska på maten, komma med ursäkter, skära maten i mycket små bitar. gick ned i vikt. jag som 3-4 tim/natt(vaknade stup i kvarten) gick ned 10 kg innan jag nådde botten. Jag frös ständigt, var yr, svimmade 2-3ggr (kollade bmi nu för vad jag skulle haft då, 15) blåa fingrar(naglar typ, ni fattar) var trött, arg, lättirreterad. här började folk märka. Minns tydligt att en gång på idrotten, var någon smal vägg man kunde gå igenom och jag sa det jag kan aldrig gå igenom där, så fet som jag är. Hah, en kille i klassen som jag brukar småretas med trodde jag skojade och skrattade och sa, "DU" Fet? du är ju för fan smal som en pinne! (han drog in magen allt han kunde för att illustrera) 

En so lektion, när vi fick tillbaka provet fick jag ett B+. Vart så jävla arg för jag hade svarat på princip allt! så jag tog papperet, gick fram till stackars läraren(han är eg snäll och uppmärksam på saker och ting, men jag har noll respekt för honom och kan seriöst skrika på honom utan att alls känna mig besvärad) gick fram å frågade(argt) vad fan skulle jag mer göra för att få ett A? - kunde ha svarat lite mer på den frågan, men du gjorde det ju jättebra. -varför fick jag inte A då? - sen babblade han på, att jag inte skulle stirra blint på ett betyg, att han skulle gett mig A istället för B i våras å blablablablabla. Fnös åt han å gick därifrån. 

vid den här vevan började jag skära mig själv, då jag inte gick ned så mkt jag ville å åt för mkt. men så efter höstlovet, på måndagen bad min mentor att få prata med mig efter lektionen. Mitt hjärta började slå som in i bomben. och min hjärna gick på högvarv(hade dock föreställt mig att detta kunde ske, tänkt ut olika fraser och undanflykter beroende på vad hon sa osv. så jag var förberedd...)

"hur mår du?" - bra. "är det verkligen så?" ja. sen babbla hon på att hon, flera av lärarna och klassen var oroliga för mig!(majoriteten av klassen hade på en fråga i loggboken om man trodde någon i klassen mådde dåligt, hade typ 75% svarat att de trodde JAG mådde dåligt!!)

låtsades förvånad som jaha. Hon babblade på om att hon var rädd att jag skulle pressa mig själv för mycket, gå in i väggen, bli ett spöke, bli någon annan, osv osv. sa att jag alltid kan komma och prata med henne om jag ville. 

efter det skakade jag i timmar, var så nära mitt mål, men fattade där att jag måste vara försiiktig. 

började efter ett tag(vid jul) äta och gick upp 11 kg. tills skolstarten. (hade frossat i mig mat ) då slutade jag helt gå till matsalen, spy om jag ätit mkt, (kunde spy 3-5 ggr/veckan, ibland 3ggr/dag i flera dagar. )svälte mig själv, samt hetsåt. 

men så började lärarna intressera sig vad jag åt och inte åt. minns så väl första gången. jag å en kompis satt vid skåpen å kolla mobilen då min andra mentor(so lärare) kom. Har ni ätit lunch? ja. "nej det har ni inte" sen babbla han på att vi måste äta och vad som händ om vi inte ät osv. sen började flera lärare fråga gång på gång om man inte vart i matsalen. nästa torsdag kom han igen, å höll på, sen kom han på en onsdag. och då vart jag jävligt förbannad och skrek på honom. sen fick vi ur honom att det var skolsköterskan som bett han hålla koll så vi ät och blablablabla. efter ett tag lärde jag mig lärarnas matschema osv.  och hur jag skulle ljuga. tillslut orkade jag inte med självmordstankarna och alla tankar om mat och vikt att jag sökte hjälp hos kurator. gick dit ksk 5 ggr på en månad innan jag saknade tbx och "Ljög "Mig fri.hade dock redan  därefter kommer min kompis in. hon ber om tips för att bli smalare, få thi gaps. men var dock lite oförsiktig i böjan och sa, när en i klassen kom å fråga vad vi prata om på lektionen, ###(jag) ska hjälpa mig att bli smal och få smalare lår. hon bara typ ehm, okej, ät typ nyttigare. Men sen tittade hon på mig å sa att du ska då INTE gå ner i vikt. du är ju assmal, borde snarare gå upp.

iaf så startade mina tankar hos min kompis då. lärde henne tips å tricks.(samt att hon måste vara extra försiktig så ingen märk då hennes syrra är anorektiker) 

nu har det gått ett tag in på sommarn och fick sms för några dagar sedan, att hon nu gått ned 12 kg(tillstånd av föräldrar att gå ned något kg då hon var lite överviktig) och nu e hon på samma bmi som mig (19, jag dock krypit under 19 nu) 

och vi hjälper nu varandra att båda gå ner i vikt för att nå våra mål. peppar varandra att hoppa över ett mål till, springa 3 km till, osv

grejen är att jag vet att allt det här kommer gå för långt. att vi båda tillslut kommer bli anorektiker. men skrev då till min kompis när hon skrev att jag fortfarande måste äta. att jag "hellre är en döende anorektiker än en normalviktig bulimiker"(ångrar grovt att jag sagt så, men jag vill inte vara en med bulimi som jag är nu)

dock ej lärt henne än hur man spyr... tänker vänta med det tills hon vill gå ner ännu mer. 

grejen är den att jag kän mig som en så taskig vän, men jag vill så gärna gå ner i vikt, och hon med och jag förstår hennes känsla å då kan vi hjälpa varandra...

vad ska jag göra(å inte göra)

Anmäl
2017-07-27 22:37 #1 av: Aleya

Ursäkta. Men du borde söka seriös hjälp.
Du triggar en annan människa till svält.

Visst om du förstör ditt egna liv. Men dra för tusan inte in andra.

Jag blir säkert blockad från denna sidan för att ha skrivit detta, men det struntar jag i.

Fixa hjälp åt dig själv och sluta stjälp din vän.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-07-28 23:04 #2 av: shia

Min kompis hae gått ned 12 kg själv, nu hjälp hon mig. Vi hjälper varandra till sundare å hälsosammare liv. Peppar varandra att åka ut å träna. Jag håller iaf koll på henne så hon int gå för långt å hon mig.

Anmäl
2017-07-29 07:15 #3 av: Aleya

Nej. Du är sjuk. Och ni triggar varandra.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-08-18 19:38 #4 av: Cragan

så skippa mat och träna hårdare med andra ord ni försöker få ner vikt genom att bli av med muskelmassa och svälta era kroppar, o sen påstå att det är hälsosamt.
gör er själva en tjänst och prata med en utbildad om vad ni ställer till med för era kroppar för gissar på att ni vill vara friska och det kommer ni inte vara med tekniken ni använder nu.

Sajtvärd på  http://fjaderfa.ifokus.se  http://djurskydd.ifokus.se/

Anmäl
2017-08-30 12:16 #5 av: Lindb

Förstår alla som blir förbannade av att läsa vad Shia säger. Men hon är uppenbart ung och är ambivalent kring vad som är rätt och fel. Och det är lätt att bli trotsig vid fel bemötande.

Shia, man märker på hur du skriver att du själv faktiskt vet vad som är fel och inte. Om man bara tittar på rubriken du skrivit. Du vet att ni gör något dåligt som inte är bra för någon av er. Just nu drar ni ner varandra i graven, och blir berusade av känslan av att vara ett team som går ner i vikt. Det är vad som kan hända om man lyckas få med någon på sin egna destruktiva väg. Men tro mig, om det skulle hända din vän något som en direkt konsekvens av att ni gör det här, så kommer du aldrig förlåta dig själv. Händer det dig något kommer din vän leva kvar med skulden. Man är faktiskt inte bara långsamt döende, utan man kan dö utan förvarning. Att gå ner i vikt i er ålder på det sättet är direkt livsfarligt. Att spy är ytterligare livsfarligt. Det är era hjärtan som kommer ge upp först. Det finns inget hälsosamt i hur ni tänker just nu, även om ni tror det. Ni måste sätta stopp för det, hjälp varandra åt rätt håll istället - Åt ett håll där ni inte kan dö och orsaka både er själva och andra enorm smärta.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.