http://www.oasverige.org/

OA hjälper mot överätning, hetsätning, sockerberoende, bulimi och även de som har underätning dvs anorexi som sjukdom.

Allt tvångsmässigt ickeätande/ätande alltså!

Jag har själv fått tipsen att försöka undvika de sakerna man vet som triggar ens hets samt att se till att äta regelbundna mål. Och att försöka göra något annat när man känner att de där matfrossehetstankarna börjar klia.

Lättare sagt än gjort möjligtvis, men ett par tips på vägen. Har du någon du kan prata med om det och söka stöd hos?

Någon att höra av sig till när du får frosstankar? Som du kan träffa och gå en promenad med istälelt eller som kan prata och få dig på andra tankar? Försök att inte ha saker som är lättfrossat hemma, inte för att det hindrar att man handlar något men det ger ju ändå ett moment till innan man kan äta.

Det går bra, nästan hela tiden om jag inte bor hemma, hos mamma och pappas välfylda skåp, och ja, de vet om mina problem, men vi bor på landet så vi måste storhandla någon gång i veckan, maten måste finnas hemma… :(

#4 Skulle man kunna göra något så drastiskt som att sätta lås på skåp med "arlig" frossmat? Förstår om det känns fel men det är ju en ide om inget annat fungerar.

Det är inget särskilt som ni kan kompromissa bort? Något särskilt som triggar? Själv är ost min största fiende, och inget jag vågade ha hemma till vardags.

Jag tycker det är viktigt att man kommer underfund med vad det är som gör att man börjar hetsäta. Har det hänt något under dagen? Vad är det för känslor som dyker upp? Trots regelbundet matintag, fem mål om dagen, finns det de som hetsäter ändå, och då är det viktigt att ta reda på anledningen till det.

Jo, köpte nyligen en bok, bulimibiblen, bästa jag läst på länge!! Satte huvudet på spiken gång på gång med saker som jag känner men inte kan formulera.

Formulera när jag försöker förklara för andra och även som gav mig själv en klarare bild av vad det egentligen är som blir fel.

Insåg att jag inte har ngn självkänsla alls!! självförtroende har jag men ingen självkänsla, ofta hopplöshet och trötthet över att jag inte känner att jag har ngt värde som gör att det känns som att jag kan lika gärna kräkas…

Och nu har det gått så långt att jag nästan gör det bara för att det brukar ju bli så, är inte direkt sugen på ngt, men det kommer jag ju bli, så lika bra att göra det på en gång…

Sen är jag dålig på att hantera känslor också, så det är ju det som sätter igång det i vanliga fall, som avslutar bra perioder…