Det var ABSOLUT INTE lätt att få hjälp för min ätstörning! Jag har blivit avvisad flera gånger innan jag nu äntligen i dagarna fått hjälp!

Jag har ätstörning och övervikt och det har inte gjort att det varit enkelt, de har sagt att jag inte har någon ätstörning och att jag kan bli erbjuden en sådan där gastric by pass operation, men jag hetsäter, och emellanåt, ca 2 gånger i månader ibland färre, det går i peridoer så kräks jag, och detta är inte något jag skulle ha kunnat sluta med bara för att jag gjorde en sådan operation eftersom mitt betende sitter i känslorna. Jag tackade nej till operationen.

Jag har testat att banta med pulver, olika dieter, jag svälter mig dagar i sträck, jag lever på vatten två-tre dagar ibland, jag tränar på min crosstrainer direkt efter att jag ätit, plus att jag försöker gå 10 000 steg varje dag. Jag kämpar och kämpar och kämpar för att gå ner i vikt.

Jag har bott på behandlingshem, där sa de hånfullt till mig att jag inte hade någon ätstörning trots att jag hetsåt på nätterna när personalen sov, och vi hetsåt flera styckna tillsammans.

Jag gick upp mycket i vikt och har som mest vägt 132 kg men har nu kommit ner till  strax under 103.. Det är bra!

Jag har sökt hjälp på anorexi och bullimomottagningen i göteborg men blev avvisad. Fick ingen hjälp för att jag var överviktig.

Ringde till Helenamottagningen i Skövde, när jag sa att jag var överviktig då avslutade de samtalet och sa att det finns överviktseneheter på sjukhuset.

Jag har gråtit så många gånger för att ingen hjälper mig, psykvården i Göteborg vägrar hjälpa mig, nu har jag sökt mig till Mandometerkliniken i Alingsås och de tar emot mig. Jag kommer börja där om ca 10 dagar. Det är nervöst att börja där, men jag ska ge allt för att lära mig äta rätt, motionera lagom och gå ner i vikt hälsosamt. Jag är så rädd att något ska gå fel och att jag istället ska gå upp i vikt, men jag ska kämpa.

Man får inte veta si vikt när man går där, den hålls hemlig, för att det är ångestskapande att veta om den, det känns både bra och jobbigt för mig att jag inte får väga mig hemma..

Bra att jag äntligen efter 14 år fått hjälp!

Jag har gått hos en terapuet i över fem år så hon hjälpte mig att ta kontakt med ätstörningsenheten och jag fick en tid snabbt. Här var det lätt, men det beror kanske på hur många patienter de har.

#1 Jag blir så J*VLA FÖRBANNAD!!! Hatar det där, allmänheten - och tom de som jobbar med ätstörningar - verkar tro att det är när man är mager som man är sjuk. Jag har växlat mellan benrangel till mullig och såfort jag går upp i vikt andas alla runt mej ut å tänker att "nu är hon frisk" men det är då det riktiga helvetet börjar psykiskt! Pluss att jag har vart nära döden många ggr och det när jag vägt som mest och kräkts som mest pga obalans i elektrolyterna..

Men fantastiskt bra att du tackade nej t operationen, det bevisar att du kommit långt. Det är inte där problemet ligger…

# 1 Känner igen det där.

Jag sökte hjälp hos BUP ett flertal gånger, men jag fick ingen hjälp.