Ja. Absolut.

Uha.. Jag hatar sånt. Jag är så dålig på sånt.

Ja inte tusan är det lätt… men, många ätstörningskliniker har hemsidor där man kan göra en egenanmälan. Kolla hur det ser ut där du bor.

Det ska jag göra!

Jag hittade inget sådant… Får ta mig i kragen och prata med min läkare på vuxen psyk. Uh.

Äsch då. Skriv ner det om det är svårt att ta upp. Jag tycker i alla fall att det blir lättare så.

Ja.. Jag får försöka..

Hoppas det går bra för så där är inte någe vidare att ha det..

Nej, det har varit så i några år nu. Men nu blir det bara värre

Hej! Jag känner igen mig i det du skriver. Precis. Helt och hållet. Iallafall, det jag ville säga är.. Sök hjälp. Du har kanske hört det förrut och i så fall hoppas jag att du inte tar illa upp.

Jag ville inte. Kämpade emot. Ansåg att jag mådde helt okej och att det var mitt problem och ingen annans. Att jag hellre ville vara smal och hålla på som jag gjorde än att gå upp i vikt. Det var min mardöm.

Jag lyckades få hjälp ändå. Behandlingen var inte lätt. Mycket känslor man måste ta i tu med. Men något som var viktigt för mig var att ingen någonsin tvingade mig att äta. Varje tugga har varit mitt eget val. Det var viktigt. När som helst kan man ju avbryta behandlingen och man gör det ju för att man vill det. Ingen tvång. Så slappna av och se, du har inget att förlora…

Jag fick prata om jobbiga saker men det lättade mitt hjärta… Jag är inte helt frisk nu, men jag mår mycket mycket bättre och kämpar mot att bli helt frisk!

Kram

Jag började såhär. Men jag sökte inte hjälp förrän år efter och det var dum, jag ångrar mig.

Så jag råder dig att söka hjälp nu, jag har förlorat vänner, hår, för mycket vikt och näst intill mitt liv.

Det blir svårare ju längre du väntar, tro mig, jag är alldeles för djupt in i denna dumma jävla svacka.

Det är inte värt det.