Annons:
Etikettbehandling
Läst 5460 ggr
Pluupp
6/5/11, 7:33 PM

gå upp i vikt.

Hej!

Har haft ästörning några år nu, men försöker att bli frisk. Dock har  jag lite svältperioder då och då som jag vill sluta med …

Jo det är så här. på enheten där jag får stöttning och råd, tips m.m., säger dem att jag måste gå upp till bmi 20. jag känner att det är för mycket för mig, jag kommer aldrig trivas med min kropp då.

Sen tänker jag med… att sitter friskheten i vikten? :O det känns som om dem tycker att bara man går upp till bmi 20, så blir man frisk? :( Hur säger dem där ni får vård och behandling?

åhh… jag känner att jag vill ha den vikt jag har nu, jag mår bra.. och jag vill bli frisk, jag har bestämt mig för det nu och det är det viktigaste tycker jag.. men jag vill inte gå upp mer i vikt.

Annons:
AiCherryDaisuki
6/7/11, 10:26 AM
#1

Hej!

När man har en ätstörning är ju att gå upp i vikt det sista man vill göra. Har själv ätstörningar och har fått höra precis samma sak angående att " friskheten" sitter i vikten.

Det är klurigt det där, jag tycker inte att jag blev friskare i huvudet av att gå upp alla kilon. Kroppen mår bättre, det gör den verkligen.

Jag var en gång inlagd på psyket där jag bor, på BUP. När man hade bmi 17 så släpptes man ut till dagverksamhet som bestod av bara vägning och matträning. Fick inte träffa någon ny psykolog för demonerna som fanns i mitt huvud, dem gick bara på vikten : Nu är värsta faran över,nu kan vi släppa lite på kontrollen.

Så jag känner tyvärr till det fenomenet, att folk inom sjukvården påstår att det sitter i vikten.

Vissa kanske tycker det, att de mått bättre när de uppnått en normalvikt, det är väldigt olika.

Den viktigaste känslan är att du helhjärtat Vill bli bättre och kämpa mot ett liv utan ätstörningar. Om inte ditt bmiu är livshotande eller extremt skadande så tycker jag att du ska ta itu med monstrena i huvudet först, förbereda dig för eventuell viktuppgång. Ha ett djupt samtal med dig själv!

MVh AiCherryDaisuki

HannaM
6/7/11, 3:44 PM
#2

Så fort jag nådde normalvikt avslutades min kontakt. Hade inte fått prata om vad jag kände utan bara vad jag åt. Dom var alltså enbart inriktade på siffor på vågen.

sudniF
7/20/11, 12:25 AM
#3

Har samma erfarenhet, det gås bara efter vikt eller möjligen matbeteende. Hur man mår.

[becczi]
7/31/11, 12:38 AM
#4

#3 Samma här.

[Capriele]
8/17/11, 12:01 PM
#5

Personligen tycker jag verkligen , nej! Vikten har ingen som helst betydelse för huruvida man är frisk eller inte, det har däremot tankarna!

Äter man "normalt" har man ett BMI på 18-25 (Fast egentligen ser jag friskhet i BMI 17-23), och då ska man inte behöva bry sig om att gå upp eller ner.

Jag har och har haft ätstörningar länge, i och med ångest och panikattacker och depression triggas det. I vissa perioder kan jag inte äta något alls. Dessutom har jag många födoämnes allergier, vilket gör att mat för mig bara är jobbigt. På senaste har jag valt att bara äta "mycket" av den mat jag tål att äta! Att känna att jag äter nyttigt har gjort det lättare för mig, och jag har dessutom vågat testa nya grejor genom att ta en sak i taget, jag har gjort det själv, jag väger mig aldrig. Men när de verkligen ska trilskas så ok, en vägning då och då. De flesta tycker att jag ska gå upp i vikt, men om jag står stabilt på samma vikt och mår bra i själen, varför ska jag då förändra vardagen? Jag är rätt lätt och har ett lågt BMI, men jag äter nyttigt och trivs bra som jag är nu!

Jag tycker verkligen inte att man ska gå upp till ett speciellt BMI, trivs man med hur och vad man äter så hamnar man automatiskt på det BMI som man är skapt för. Ändrar man vanor, ja då förändras ju BMIet kanske, men mår man fortfarande bra, så varför bry sig? Det är när man känner att saker börjar gå utom all kontroll som man måste förändra sig, och kanske ta hjälp. Men, alldeles för mycket fokus på vikt istället för hur man egentligen känner sig. Jag blev aldrig frisk av att ställa mig på vågen, jag blev peppad för varje gång de såg att jag gått ner ytterligare ett kilo när de blev mer och mer oroade.

Pajjen
9/7/11, 1:09 PM
#6

det sitter inte i vikten. det är just det som gör mig så förbannad!

det enda dom har i skallen är "gå upp i vikt så blir allting så jävla bra!"

men vafan, tror dom tankarna och ångesten osv. försvinner bara för att man går upp lite (läs: mycket) i vikt?

jag får panik!

http://marslammet.blogg.se (Ett liv med ätstörningen Anorexia Nervosa och lite för mycket energi i en lite för liten kropp)

Annons:
Pluupp
9/7/11, 8:46 PM
#7

jaa, det verkar verkligen som dom tycker det, "när du har bmi 20, så är du frisk"! mm visst..

jag tycker att så länge man mår bra och är nöjd med sin kropp, så borde det inte spela någon roll!

Pajjen
9/8/11, 8:44 AM
#8

#7 precis!

http://marslammet.blogg.se (Ett liv med ätstörningen Anorexia Nervosa och lite för mycket energi i en lite för liten kropp)

AiCherryDaisuki
9/23/11, 10:46 AM
#9

Plupp: Det är väldigt lätt för dom att säga som inte sitter i samma båt.

Pajjen
9/24/11, 10:21 PM
#10

Känns som jag bara kommer in här nu utan att ha nån vettig anledning eller så. Men ville mest hålla med #9 AiCherryDaisuki . Det är ju inte dem som sitter där med tjockiskänslor/ångest vad det nu är! 
VIsst att dom kanske ha utbildningen inom det och yadayadayada! Men har dom den paniken osv. som vi (Läs: de flesta) känner som sitter i detta träsket?

Svar: Nej!

*hatahatahatadem* typ..

http://marslammet.blogg.se (Ett liv med ätstörningen Anorexia Nervosa och lite för mycket energi i en lite för liten kropp)

Spruca2
11/7/12, 10:04 AM
#11

Har bmi på 17.1 och de vägrar ju att släppa mig :( Fast däremot mår jag ju inte jättebra fysiskt ändå… Känner mig ju jättefet nu!

Viggen96
11/7/12, 4:53 PM
#12

Du ska gå upp i vikt tills din kropp mår bra. Sedan vart BMI:et hamnar på är oväsentligt. Du vill ju må bra, eller hur?
Livskvalite går före vikt.

Jag tycker du ska satsa på att äta normalt och få slut på ångest i samband med mat. Släng vågen!

Livet är en ständigt berg-o-dalbana. Det är bara att hänga med i svängarna. Stå ut med dalarna och lev livet!

 

http://www.tjugoattondeapril.blogg.se

Spruca2
11/7/12, 5:20 PM
#13

Aaa, så är det ju… Har gått ner ännu mer nu så har säkert ännu kägre bmi också. Men jag ska kämpa för jag tänker inte slösa bort min tonår på att vara fixerad vid mat!

Annons:
Viggen96
11/7/12, 5:29 PM
#14

Helt rätt inställning!

Allt handlar om att bestämma sig!

Jag lider av anorexia, så om du vill ha stöd eller hjälp är det bara att höra av sig på meddelande. Det kan vara skönt med lite pepp ibland och en annan syn på saker!

Livet är en ständigt berg-o-dalbana. Det är bara att hänga med i svängarna. Stå ut med dalarna och lev livet!

 

http://www.tjugoattondeapril.blogg.se

Upp till toppen
Annons: