2011-12-29 01:40 #0 av: Clariiz

Min syster har tidigare haft en ätstörning. Hon åt oerhört lite, och spydde osv.
Men blev bättre, dock erkände hon aldrig att hon hade en ätstörning.

Hon har dock aldrig blivit mer normal med mat efter det, men hon har ätit och vart smal men inte överdrivet smal.
Problemet är nu att man ser tydligt att hon gått ner igen. men hon erkänner det inte, samtidigt som hon säger att hon vill bli lite smalare.

Hon pratar ofta om att hon minsann väger över 60 kg (hon är 164 cm lång), men hon är smalare än mig och jag väger inte i närheten av 60 kg. Hon pratar också om att hon hela tiden äter en massa godis osv. Detta ser man dock aldrig, och hon smakar aldrig ifall man erbjuder henne något.

Hon är ute och går väldigt mycket och äter aldrig på kvällarna hon äter sin kvällsmat vid 5 och sedan inget mer.

Jag och min mamma reagerar självklart direkt på detta och har försökt prata med henne och konfrontera henne. Men hon blir bara arg och säger att vi har fel och försöker kontrollera henne.
Jag försökte då få henne att tänka ifall det var jag som höll på som hon gjort och vad hon skulle göra om hon såg mig vara på väg tillbaka.
Då fick jag svaret att hon skulle säga "Åh, vad roligt att du börjar bli nöjd med dig själv!"

Hon säger också att hon mår dåligt när hon ser bilder på sig själv från den tiden hon var som smalast, men sanningen är att hon nästan är där igen.


Hur ska vi göra? Det går inte att prata med henne om det.
Jag känner också att jag inte vill umgås så mycket med henne heller eftersom jag tar efter. Trots att jag inte vill. För om hon som är smalare än mig tydligen behöver gå ner i vikt, måste ju jag vara tjock?

Nej usch. Hur ska vi handskas med det här? Jag orkar inte se min syster tyna bort igen och min mamma gå runt och vara orolig och ledsen hela tiden.
Dessutom bråkar vi ju mycket med henne eftersom vi tydligen försöker kontrollera henne och tala om för henne hur hon ska leva, när vi frågar om hon gått ner i vikt för att hon ser smalare ut igen.