Väga mat och räkna kcal
Hej! Det är så att jag snart ska till bup och få hjälp psykologiskt. Jag har tidigare diagnostiserats ätstörning men sen kanske blivit "frisk". Har mått skit i två år nu och ingen bryr sig eftersom jag inte är sjukligt smal längre. Därför har jag nu fått be om behandling på bup. På senaste tiden har jag kännt att jag fått mindre ångest och tankar om jag väger maten jag äter och räknar ut energiinnehållet. Då slipper jag känna mig orolig sen på kvällen. Ska jag berätta det på bup eller ska jag hålla det hemligt? Jag är verkligen inte aneroxi-smal utan väldigt muskulös då jag håller på med elitidrott och vill därför inte bli inlagd eller något. Jag vill inte heller att de ska kontakta mina föräldrar och tvinga mig göra massa saker jag inte vill! Helt enkelt vill jag bara prata mig ur mitt tvångsmässiga ätande! Ja, kanske lite förvirrat inlägg men det skulle vara jättesnällt om ni delade med er lite av era erfarenheter på bup!
Hej! jag tycker att det är väldigt starkt av dig att be om hjälp, även om du känner att de inte förstår dig eftersom att du enligt dig själv inte är "så smal" så är jag helt övertygad om att dom ser att du inte mår bra. För annars skulle ditt ärende inte gå vidare på, tänk så istället för att övertyga dig själv om det som du tror att dom tänker om dig.
Jag tyckler att det är självklart att du ska berätta det som pågår i ditt huvud. hur ska du annars kunna få den hjälp du behöver? Jag menar inte att det är lätt, klart att det gör ont att förändra ett beteende, oberoende hur mycket eller lite man tänker. Du tjänar på att vara ärlig. jag tror på dig:)