Ätströningar är så mycket mer än ett problem kring maten. Frukost, lunch och middag och sen är det klart? Nej, här kan jag säkert säga att alla med någon form av ätstörningproblematik håller med mig om. Att det finns så mycket mer som förstörs i sjukdomens framfart.

Det här med kläder. Det är tusentals människor som varje måndag drar på sig kläder, gör iordning sig för att gå till jobbet. För en del tar det längre tid. Kläderna ska ligga framme inför morgondagen, tidsplanen för att måndagen ska flyta på så fort som möjligt sitter på kylskåpet. Ordning och reda. Men så var det ju det här med kläderna. "shit vad mitt fett över armarna syns när jag går i T shirt, vidrigt", "min mage buktar ut så det ser ut som att jag är med barn, men samtigt vill jag inte köpa den största kläderna i affärerna, för det skulle vara för pinsamt"

Det gäller att vara snabb när ett tiotal kläder ligger slängda omkring mig. Inget passar ihop, jag får inte färgerna att gå ihop och ännu större problem jag kan verkligen inte ha på mig något som hänger (eller för all del även det som ligger ned) på mig. Jag bryter ihop och går ut i badrummet, där nästa helevte börjar. Spegeln, oj vad bred jag blivit, ingen jacka kan jag heller av på mig för då kommer dubbelhakorna fram. Känner mig konstig och ful. Tar fram sminkväskan för att uträtta lite underverk. Vilket även det tar låångt tid, det går inte att sminka bort fett över kinderna, för stort huvud eller osynliga nyckelben.

Min syster förstår inte, hur kan hon ta så långt tid på sig? Det här är bara ett exempel på en situation som finns i en vardag inom ätstörningsvärlden. Detta syns sällan utanpå medan det kan påverka så många människors liv. Jag tror att det är fler här som förstår det jag skriver om?