Behandling

Det här med behandling...

2012-10-23 21:29 #0 av: Zadeira

Idag utreddes jag för behandling på Capio Anorexi Center (som även behandlar bulimi vilket är det jag har). Min psykiater som remitterade mig hade helt glömt eller låtit bli att nämna för mig att Capio i princip enbart jobbar med heltids-behandling, dvs att man är där 8-16, och att de är väldigt måna om att alla är där de tiderna varje dag.

Jag jobbar ca 3 förmiddagar i veckan i stall med hästar. Hästarna är min största motivation att bli fri från både depressionen och ätstörningarna. Ända sedan jag i Agusti började träffa psykiatern har jag varit tydlig med att det enda kravet jag har är att kunna fortsätta mina få timmar i stallet varje vecka. Utöver det provar jag de behandlingsformer de anser bäst för mig. Hästarna är min största motivation och det enda vettiga som jag faktiskt gör, 10 timmar i veckan. Under de timmarna jag är där är också enda gången på dygnet depressionen och ätstörningarna känns under kontroll och möjliga att övervinna. Jag är och har varit tydlig från början med att jag behöver vara kvar de få timmar var vecka på jobb, att det är vad jag vill tills inget annat alternativ finns kvar.

Jag blev inte alls glad när jag kom till utredningen idag och det första jag fick höra var att de förmodligen kommer att tvinga mig sjukskrivas från mina få stall-timmar om de ska hjälpa mig. Jag blev genast osäker och tveksam på om det är rätt behandling för mig. Läkaren som utredde mig gav mig en tid till möte med överste chefen som fattar det slutgiltiga beslutet om jag ska behandlas, och om det går att kompromissa med mina krav på att få vara kvar i stallet.

Så, ni som har blivit behandlade och varit i samma sits som mig, hur har ni gjort? Vad råder ni mig till att göra? Söker jag mig till ett annat ställe om de inte vill kompromissa? Offrar jag mina få timmar hos hästarna som är det enda som håller mig på rätt väg? Min enda ekonomiska inkomst och min enda motivation till tillfrisknande? Har ni erfarenhet av just Capio Anorexi Center och deras sätt att behandla? Helt enkelt, ge mig era synpunkter eller tankar kring det hela!


Anmäl
2012-10-29 10:33 #1 av: HannaM

Jag har varit på capio en snabbis, inlagd fem dagar på heldygnsvård. Det var väl... jag kan nog egentligen inte uttala mig om behandlingen eftersom jag kom dit i mellandagarna och det var en jäkla massa vikarier och en total avsaknad av just behandling. Det som var bra när jag var där var att dom var helt införstådda med att man kunde vara vegetarian eller vegan av friska orsaker och vi fick bra mat vi också.

Jag förstår att det är vansinnigt svårt när det enda som betyder något för dig skulle försvinna om du tackar ja och det inte går att kompromissa. Jag hade "turen" att det som betyder något för mig är träning och den hade ju redan av logiska skäl försvunnit (iaf som glädjekälla) ur mitt liv när jag hamnade i behandling.

Hur lång tid tar det innan du skulle kunna få hjälp någon annanstans om du skulle tacka nej? Har du möjlighet att vänta en eller flera månader om det skulle bli så? Var skulle du i så fall vända dig? Tror du att du skulle orka kämpa med enbart öppenvårdshjälp i form av samtal och behandling någon gång i veckan?

Slutligen, det går alltid att prova och sedan hoppa av och se dig om efter annat om det inte fungerar, det är ju frivillig vård. Jag skrev ut mig från avdelningen för att det inte fungerade för mig.

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2012-10-29 18:21 #2 av: Zadeira

Jag var på uppföljningsmöte idag och fick besvarat en del frågor och lagt upp en planering för den närmsta tiden.

Hon hade stor förståelse för hur mycket det är för mig att behöva ge upp och ta ställning till. Först och främst måste jag söka ekonomisk hjälp hos socialen och försäkringskassan. Innan de bidragen beviljats påbörjas ingen behandling om jag inte själv begär det. Under denna tiden jag väntar på de besluten så får jag komma på ett par "test-besök" hos dem och delta vid ett par måltider och andra aktiviteter för att se så att jag verkligen känner att jag kan fatta ett rätt beslut.

Jag tycker att det känns fantastiskt bra att jag faktiskt får prova på ett par tillfällen innan jag måste besluta mig helt och skriva in mig.

Om jag väljer bort behandling hos dem finns det möjligheter att få som du skriver behandling här i Lund där jag bor (Capio ligger i Malmö) med öppenvård med samtal och kontakter ett par gånger i veckan. Jag ska kolla upp hur det är med vänte-tider där och boka möte hos dem också för att se om det passar mig bättre. Tyvärr så kommer det ju att ta minst lika lång tid till (en och en halv månad) innan det i så fall blir av eftersom jag får börja från början med remiss och vänta på utredning.


Anmäl
2012-11-07 17:17 #3 av: Zadeira

Efter ett par möten med chefen på Capio har jag nu fått en handlingsplan utarbetad. Nästa vecka är det inslussning då jag deltar ett par halvdagar. Sedan, den 19:e november börjar jag gå på dagvård i 12 veckor, heltid. Skrämmande stort, men jag hoppas att det är rätt beslut.

Det var ett svårt beslut att ta att behöva ge upp mina hästar, att börja tampas med socialförvaltningen och försäkrisngskassan och nu eventuellt stå utan pengar i 3 månader. Men jag måste göra det här för mig själv. Jag måste se det på längre sikt, göra detta nu för att kunna leva normalt senare.


Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.