Annons:
Etikettbehandling
Läst 1282 ggr
Pelle Långlös
2012-12-21 21:19

Hur ändra tankesättet?

Jag har fortfarande svårt med maten och ångesten. Får sjukt mycket ångest för en liten burk yoghurt på 80 kcal och jag får kämpa i mig den som oftast resulterar i att jag bara äter halva burken. Samma sak med maten. Här på avdelningen får jag en halv portion och lågkalorikost men har svårt att äta all mat. Men iaf så har jag under flera år präntat in i hjärnan om alla anorexiatips jag hittat på nätet och kommer inte över dom. Dom ligger där och gnager hela tiden. Hur ändrar jag på detta? Vet att jag behöver hjälp med detta men jag är för gammal för äs-enheten och väntar ännu på en kbt-psykolog som skall hjälpa mig med detta men det tar ju tid och ingen verkar veta något om hur jag ligger till i kön.

MVH Ylva Blomma
* Bloggen om mitt liv *

Annons:
SaaraE
2012-12-24 18:03
#1

Det är nästan omöjligt att göra något mot att vården dröjer. Jag har under alla åren som sjuk haft föräldrar som ringt runt till alla inom psykiatrin, till ätstörnings enheten, slutenvård, kollat upp en mängd av behandlingshem osv. Dom vill gärna inbilla sig att det är tack vare dom som jag nu har behandlats på behandlingshem. Både jag och vårdpersonalen är övertygade om att det inte har gått snabbare bara för att dom har ringt runt och gjort allt för att jag ska få vård. Det har nog tyvärr effekt åt andra hållet, personalen måste ordna möten med dom och förklara om och om igen. Även om jag älskar dom för det som dom har gjort känner jag att de skulle ha varit bättre att dom inte tjatat på vårdens långsamma tempo osv.

Att ändra tankefällor så som du beskriver ovan är ett jobb som du måste göra. Det är så lätt att bara hamna i tankar så som att man blir frisk på ett behandlingshem, bara man får vara inlagd och få den hjälpen, bli instängd osv. Min upplevelse av mitt eget liv och många tjejor som jag har pratat med, är att det är lätt att luta sig mot en behandling och lita på att personalen gör halva jobbet. Sorligt nog fungerar det inte så. Jag tror att du vet vad jag menar.

Att få ångest över en liten mängd mat kan tyckas är konstigt när man i en annan situaion kan vräka i sig mat, ångestfyllt men man äter åndå. Det kräver behandling och stöd men du måste tänka om. Genom alla år av banting, har du haft en sådan viktnedgång som du velat? Om svaret är nej så måste man få fast i huvudet att "om det inte har fungerat hittils lär det inte bli så i framtiden heller"

För mig var det en skröna att börja äta regelbundet och då gå ned i vikt. Men vet du, det fungerar. Jag har matstöd vid alla måltider, det är skit jobbigt att äta de dagar som jag inte är hungrig MEN jag måste och jag vill ju inget heldre än att bli smalare. Så jag tänkte att jag hoppas på tåget, tror på dom, att min kropp mår bättre, får näring så att den får tillbaka sin förbränning. regelbunda måltider är A och O inom ätstörningsvården.

Nu blev det väldigt långt svar, men jag ville bara dela med mig av mina upplevelser till dig!

Sara - Sajtvärd för Ätstörningar ifokus

 

Pelle Långlös
2012-12-24 18:23
#2

Tack för ditt svar. Jag skall ju vara den vuxne så jag borde vara den som kontaktar vården. Men men. Jag skall försöka prata med läkaren när jag träffar honom vid något tillfälle. Jag skall berätta vad det är jag vill ha hjälp med.

MVH Ylva Blomma
* Bloggen om mitt liv *

SaaraE
2012-12-24 20:29
#3

Det ligger ju inte i din ålder, det finns många som är sjuka i olika sorters psykisk ohälsa trots att man är över tonåren! Ätstörningar ligger varken i ålder eller vikten

Sara - Sajtvärd för Ätstörningar ifokus

 

Upp till toppen
Annons: