Annons:
Etikettanhörig-frågar
Läst 2319 ggr
moalarsson99
1/22/13, 11:18 PM

Kompis har ätstörningar

Har märkt att min kompis har ätstörningar, kan ganska mycket det då min syster har haft de förut. Imorgon ska jag och mina 2 kompisar gå och prata med kuratorn och berätta om kompisen, men jag är rädd att hon kommer bli arg på oss, vad ska jg göra då? Vi hör ju det för hennes bästa! Hon äter aldrig frukost eller lunch det ända hon äter är middag, Inge mer! På helgerna åker hon till stan för att slippa äta lunch, en gång provade hon inte äta på ett helt dygn berättade hon! Jag är orolig och vill hennes bästa, men vill inte Att hon ska vara arg för vi satt henne i denhär situationen!

Annons:
ElinSofia
1/22/13, 11:38 PM
#1

Det här är mycket känsliga situationer, och jag förstår att du är orolig. Du verkar ha erfarenhet av ätstörningar, så jag antar att du inte oroar dig utan orsak.

Anorexi är ju inte ett val man gör, utan ett tecken på att man mår dåligt, ett sätt att kontrollera nånting när omvärlden verkar omöjlig att kontrollera. Det är med andra ord inget ni gör mot er kompis som person, detta är inte hon. Din kompis kan och kommer troligen att bli rädd, och därför troligen arg eftersom kontrollen av ätandet är en säkerhet för henne, något hon kan kontrollera. Men det är en skadande säkerhet som inte leder till något positivt, utan kan bli livshotande eller åtminstone begränsa livet väldigt mycket. 

Så när det blir svårt, kom ihåg: Vi får bara ett liv, och det är alltid värt att kämpa för. Ibland ser man inte själv klart, och då är riktiga vänner guld värda.

Men just eftersom det är ett så känsligt och personligt är det extra viktigt att också lyssna på er kompis, och hur hon känner sig.

Det här är bara mina tankar, och det är viktigt att ni tar upp även såna här frågor med kuratorn! Hon kan bäst ge er råd om hur ni ska ta det här, samt vad som kan göras.

SaaraE
2/8/13, 11:21 PM
#2

När jag gick i gymnasiet utvecklade jag bulimi. Mina vänner uppmärksammade att jag kräktes eller inte åt i skolmatsalen (klassiskt). De pratade då med min mentor och senare kopplade hon in kuratorn. jag var både arg, ledsen och kände mig totalt ensam när de gjorde så mot mig. Men det vände ganska fort, jag mådde inte bra vilket din kompis troligtvis inte heller gör. Jag tror verkligen att hon kan acceptera det ni gör för henne även om hon inte kan se det så här i början. Det tog långt tid för mig att vänja mig vid tanken att gå till någon. Men i efterhand är jag glad över det. Skulle det vara så att hon absolut inte vill gå dit, ta hjälpen så behöver hon inte göra det i just första stadiet, det går inte att tvinga någon men då har ni ändå gett det ett försök!

Jag tycker ni är starka och fina kompisar som vågade ta det steget!

Sara - Sajtvärd för Ätstörningar ifokus

 

Xirax
3/31/15, 10:23 PM
#3

Hej, det är är kanske lite försent men jag har ett tips 

Om ni inte pratat med henne först, så ska ni inte prata med kuratorn direkt! Men om ni försökt t kontakt sagt åt henne osv, feel free att dra in mentor, kurator, föräldrar för att få henne på ett bättre spår! 

Hoppas det gick bra iaf!

Upp till toppen
Annons: