Inom en ätstörningsproblematik kan det i vissa fall även finnas ett självskadebeteende. Jag anser att det redan är ett självskadebeteende att svälta sig, att äta så pass stora mängder mat att du kräks automatiskt eller att du tvingar din kropp till att bli av med näringsintaget direkt när du ätit det. Bara att göra dem sakerna är sjukt, det är fullkomligt livsfarligt och kräver vård. Man behöver inte skära sig för att man ska räknas som tillräckligt sjuk. Det blir som en våg av ökat självskadebeteende och jag får en känsla av att unga tjejer måste skada sig eftersom att så många andra gör det.

Hur låter det egentligen? Inom vården bedöms skador, olika svårigheter med maten och andra kriterier för att få en specifik diagnos. Inom vården! Du ska aldrig jämföra dig med andra, det är inte ditt jobb att se till att vara sjuk och få hjälp. Det är enbart ditt jobb att försöka bli fri ifrån ätstörningen med vårdens hjälp.

Många upplever att de som har flera diagnoser oftast får mer hjälp, att de är sjukare än du själv och därför väljer du att backa. Kanske skapa större problem, lägga till självskadehandlingar för att du "bevisa" för dem i vården att du med är sjuk. Det här behövs inte! Jag träffade en tjej för några år sedan på en sluten psykiatrisk vårdavdelning där vi vårdades. Hon hade likt mig en ätstörning som var okonrollerbar men hon hade däremot inte en självskadeproblematik så som jag hade. En kväll satt vi och pratade och då säger hon rakt ut "Jag är avundsjuk på dig, om jag äter och behåller min mat, skärper mig så säger dom att jag är frisk men om du lyckas hålla dig borta från toaletten efter måltiderna så är inte du frisk eftersom att du skär dig så mycket…" hon fortsatte med många fler meningar som inte lämpar sig väl. Jag blev så ledsen över det här.

Hur kan det få vara så? Det sitter tjejer som vill bli sjukare för att få den hjälp de behöver. Det är sorligt att människor ska behöva ta till extra självskadande beteenden när redan ätstörningen innebär att du förstör din kropp fullständigt. Det stämmer inte att du är mindre sjuk för att du inte gör stora skador. En person som exempelvis då skurit sig (använder det som är vanligast) under många år anses automatiskt mycket sjukare än hon som bara har gjort det i några veckor men frågan är om det är så lätt att ha det tankesättet? Jag tror nämligen att den kropp som inte är van vid ett självskadebeteende kan ta lika stort stryk av det. Kroppen är inte van, den vänjer sig och det visar på att du kanske inte känner av det i kroppen, att det gör ont i efterhand eller att du mår extra dåligt på grund av att du skurit dig när du har hållit på ett tag. Det kan vara ett större lidande för den som precis har börjat, gjort det en gång osv.

Du behöver inte skada dig ännu mer för att du ska få hjälp med din ätstörning. Det är lättare att få hjälp om du inte skär dig. Då kan du få specialist sjukvård för ätstörningsproblematik. Det är inte lika genomförbart om du även lagt till andra sjuka beteenden. Kämpa emot det här allihop! Läs det om och om igen, du är tillräckligt sjuk även om du inte skär dig!