Behandling

Hjälp, vågar jag fortsätta?

2013-09-03 21:35 #0 av: Kourtney

Jag har atypisk anorexi och går i behandling på en ätstörningsklinik. Just nu är består min behandling av största del av dagverksamhet. I dagverksamheten är jag fem dagar i veckan och under sex timmar. Där äter vi tillsammans och jag får hjälp och stöd under och efter måltiderna.

Nu är det så att dagverksamheten stänger i sex dagar och under de måste jag klara mig på egen hand. Jag har varit utan dagverksamheten innan och då svälte jag mig. Hur gör man för att inte hamna där igen? För min sjukdom ser bara ledigheten som en jättebra chans att gå ner ytterligare. Samtidigt vet jag att det inte är till någon nytta då det är invägning när jag kommer tillbaka till kliniken och jag får inte gå ner mer. Men ändå lockar det så mycket.. 

Några tips? Hur hade ni gjort? 

Anmäl
2013-09-04 07:10 #1 av: M A N I N A N

Det bästa för dig är såklart att följa din matsedel när dagverksamheten stänger. Matsedeln är en ju ett stöd och hjälp för dig för att hålla sjukdomen borta oavsett om dagverksamheten är öppen eller inte. Jag menar det är inte för dagverksamhetens skull som du ska äta ordentligt och därmed få makt över anorexian, utan det är för din egen skull.

Jag tror att du skulle känna dig oerhört stark om du fixade att äta enligt matsedeln de här sex dagarna. Försök att inte tänka så mycket. Bara gör det. Då underlättar du för dig själv och tränger bort anorexian ytterligare en bit.

Vem ska laga din mat under den här perioden? Har du någon som kan ge dig stöd? Det vore ju toppen i så fall. Har du något att göra på dagarna? Har du något bra sätt att hantera ångest?

Se detta som en utmaning! Du kommer att klara det. (annars hade du blivit inlagd under stängningen).

Lycka till och hör gärna av dig och berätta hur det går :-)

Anmäl
2013-09-09 10:34 #2 av: Kourtney

Tack för ditt svar!
Tyvärr har det inte gått så bra under veckan. Ville så gärna att det skulle funka men jag var nog inte förberedd på hur tufft det egentligen skulle vara. Första dagen gick bra, men sen fick jag veta att min hund skulle avlivas. Har varit väldigt ledsen och då orkade jag inte stå emot min ätstörning. Samtidigt saknade jag känslan av kontroll och mina gamla rutiner. Så jag började räkna kalorier igen och motionera. Har bott själv under veckan och lagat min mat själv, och då var det enklare att inte laga något. Har inte haft så mycket att göra mer än att vara med min hund, hade varit lättare om jag hade haft något att göra som kunde distrahera mina tankar så jag inte fastnar i mattänket. Men nu går jag in i dagverksamheten igen, så nu har jag inget annat val än att äta :) 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.