Anhörig frågar

Hon ser inte problemet

2013-09-09 15:31 #0 av: [Gora]


Jag har en kompis som länge haft lite problem med ätandet, något hon vägrar inse själv, men som alla andra ser.
Lång historia kort: Ett tag verkade det som att hon hade blivit bättre, hon hängde med mig och tränade och följde mina matråd om att äta var tredje timma, hon verkade helt enkelt mycket gladare och sundare.
Nu har vi haft lite sommarlov och precis börjat skolan igen och jag har inte haft tiden att träffa henne så mycket. Det tråkiga är att hon verkar ha fått ett återfall av det värre slaget under sommarens gång. Hon sa till mig att på grund av hennes träning undviker hon att äta bröd, kolhydrater och mejeriprodukter. Jag tyckte det lät riktigt barnsligt, men jag frågade henne faktiskt på ett moget sätt om det var speciell bra att hon håller på och grejar så mycket med kosten med tanke på att det har varit som det varit tidigare, men svaret jag fick var att hon äter var tredje timma och att jag skulle sköta mitt matschema så sköter hon sitt.

Grejen är att vi umgicks några stycken under helgen och jag iaktog henne ganska noga när hon åt, och igår åt hon enbart tre gånger, och kosten bestog då av;

* pizzasallad (en portion som inte ens min treåriga systerdotter hade blivit mätt på!!)

* Ett halvt äpple och en näve nötter

* pizzasallad igen, något mer än tidigare portion.

 

Är inte detta ett problem?! Hon tycker på riktigt att det nästan är för mycket för en dag? Det är mindre än vad jag själv äter till frukost, men hon tycker att det är jag som har problem? Borde jag ta kontakt med lärare så de kan sätta in någon form av återgärdsprogram? Jag vill hjälpa henne, men jag lyckas inte övertala henne själv, så vad finns det mer att göra?

Anmäl
2013-09-12 10:03 #1 av: Kaiia

Jo, det låter som ett problem... Håll koll på henne så hon inte rasar i vikt. Försöker du prata med henne om det kanske det inte är säkert att hon lyssnar, men du kan ju alltid försöka. Det enklaste kanske skulle vara att få henne till eller läkare, dietist eller annan auktoriserad person som säger åt henne att det är ett problem. Det kan liksom vara lättare att ta till sig det då än om en kompis som säger till...

Hoppas hon får en rätsida på det här, och du är väldigt snäll som bryr dig :)

Sajtvärd på Lajv och medarbetare på Ätstörningar :)

Anmäl
2013-09-14 12:18 #2 av: [Moa-]

Att iakta och tjata är tyvärr sällan ett bra sätt att angripa problem enligt mig, detta då det då är lätt att gå in i försvarsställning och skapa ett ännu större fokus och press kring mat. Hur skulle du själv ha reagerat i en omvänd situation?

Att du försöker bestämma hur hon skall äta blir lätt märkligt, men försök hitta på saker där ni på ett naturlig sätt äter gemensamt? 

Annars är mitt råd att försöka tala på ett avslappnat sätt, utan att bråka, eller anklaga, utan säg som det är att du är orolig för hennes välmående. Annars tala med någon nära familjemedlem till henne och se om vederbörande har noterat samma sak.

Hur gammal är du när du hänvisar till lärare? I en annan tråd låter du äldre då du beskriver att du har sambo, är studerande och skall flytta?

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.