Jag har kanske ingen riktig ätstörning, men definitivt problem i förhållandet till mat.

Gick upp kraftigt efter medicinbehandling (som gav ett kraftigt sötsug) och det gjorde att jag fick stark ångest i samband med mat. Jag vågade inte äta!

Det blev bättre och jag gick ner 26 kg (av 35). Kunde äta normalt.

Sen började jag få ett oemotståndligt fikasug då och då. Inte på samma sätt som när jag tog medicin, men jobbigt ändå.  Det var omöjligt att stoppa. Fick en väldig ångest efteråt. Till slut blev det så outhärdligt att jag tog till kräkning. Nåt jag aldrig trodde jag skulle kunna göra. men det gjorde att ångesten släppte då jag blivit av med det onyttiga. 

Det har sen hänt några gånger till. Jag vet att det nog inte är helt normalt, men jag intalar mig att jag inte har nån riktig ätstörning. Jag väger ju för mycket. Inte bara inbillning Jag är inte mager och utmärglad. Sen så är det bara några gånger som jag har kräkts upp fika och sånt.

Jag tänker ibland på att det känns lite sjukt att när jag blir så där fikasugen så väntar jag alltid tills det är tomt i köket. Vill inte att nån ska se mig när jag proppar i mig. Smygfikar. Kan sen inte sluta förrän jag är obehagligt fullproppad.

Blir sen arg på mig själv för att jag inte har bättre självkontroll. Jag tycker att jag borde fatta att jag INTE ska fika en massa. Om jag INTE gör det så behöver jag ju inte kräkas upp det. Enkelt!

Det känns också som slöseri med det jag stoppar i mig. Får dåligt samvete av det också..

Om jag har möjlighet så brukar jag träna riktigt intensivt efter en sån situation. Köra slut på mig. Tänka på allt fett som jag vill bli av med. Men ibland finns inte möjlighet att träna. 

Det har blivit värre sista veckorna. Jag har inte kräkts nåt mer, tänkt att jag ska inte fika så här mer och i morgon ska jag träna extra mycket istället. Men nu har jag märkt att jag börjat öka i vikt. Vet inte vad jag ska ta mig till?

Tränar mer, men ändå minskar jag inte. Och kan inte stå emot när jag blir så där sugen. Funderar på att ta mer av min medicin, som ger biverkningen minskad aptit. Men inser att det inte funkar i längden. Då tar den ju slut.

Är nu i ett stadium då jag känner att jag från och med nu MÅSTE kräkas direkt som jag stoppat i mig något som inte är en normal portion av nyttig mat. Vet inte annars hur jag ska få kontroll över det här?

Vill INTE öka mer i vikt! Jag vill tillbaka till min normalvikt. Jag var ju på väg ditåt..

Så snälla, är det någon som har nåt bra tips eller råd för hur man ska kunna låta bli att stoppa i sig saker som man inte borde. Egentligen inte vill. Och för att kunna stoppa om man t.ex. bestämmer sig för att ta en kaka. 

I nuläget så känns det som att det enda som skulle kunna hindra mig är att bli fastspänd och ges stora mängder lugnande. Eller sövas ner. Inte nåt som man kan fixa själv..

Jag tänker på att äta regelbundet, långsamma kolhydrater mm. 

När jag blir så där outhärdligt fikasugen har jag provat med allt jag hört och läst. Morötter, russin, ren kakao, bantningspulver, ta en promenad, göra något annat. Har även provat att ta min sömnmedicin tidigare för att somna innan jag blir så där sugen. Det resulterar oftast i att jag, i ett halvsovande tillstånd, vinglar ner i köket och äter nåt. Minns det inte alltid dagen efter, eftersom jag nästan sover, men jag ser spår av det jag ätit när jag stiger upp..

Är rädd för att det nog inte finns några bra råd, men jag hoppas!

Nu ska jag gå och köra träningscykel. Klockan är 04.30, men jag åt te och 6 smörgåsar med maken innan vi la oss. Det kändes ångestfyllt. Men jag planerade att gå upp och cykla när han somnat.. Det gjorde han för ett tag sen. Har suttit här och skrivit ett tag för att få kontakt med nån som är i liknande situation. Har inte kunnat somna pga ångest. Men förhoppningsvis ska jag bli trött efter jag cyklat.