JAG HATAR!
Jag går runt med en ständig ångest, den här ångesten får mig att inte äta som jag ska. För mig känns det HELA tiden som om jag äter mest i hela värden. Det finns INGEN annan som äter så mycket som jag. Det är jag som intar mest kalorier om dagen. (Så tänker jag)
Detta leder till att jag aldrig kan unna mig något gott. Jag önskar att jag kunde äta upp en 200g chokladkaka för mig själv eller en hel Ben & Jerry. UTAN DÅLIGT SAMVETE!
För mig är detta onormalt. I min verklighet äter ingen som äter som jag. Och är det någon som säger att dom brukar göra de så tror jag inte på dom. Inte innan jag har sätt det med egna ögon kan jag tro på de.
Jag har pratat med terapeuter, men får inget riktigt svar. Är det någon här som kanske har varit med om samma situation? vad ska jag göra?
Kram
T
Det är så svårt att svara på ditt inlägg, jag funderar på om du kan ta in det vi skriver? Men gör ett försök.
Du kan äta det, din kropp skiljer sig inte från alla andras i det normala läget. Att äta godis, glass, kanske fika eller mysa framför tv med ostbågar o chips är mer regel än undantag i de flesta familjers liv under en veckas tid. Varför skulle din kropp vara så olikt andra?
Däremot har du ju ett större problem med tankarna. Det är dem som styr det och faktiskt inte enbart hur du ser på dig själv. Näringsbrist, brist på energi och då kroppen är allmänt nedsatt får du ett tunnelseende där du enbart ser vad du tror är sanningen. Hur du ser på dig själv.
Fundera på varför maten tar sån plats i dina tankar! Tänk på att de flesta människor bara äter utan att överhuvudtaget tänka på kalorier och intag!! Ofta står hård kontroll på kalorier för något annat man försöker kontrollera i sitt liv.
Hur ska jag lyckas bryta denna "kontroll" då? 🤦♂️
Många gånger måste man ha hjälp utifrån. Det tog mej flera år att ringa in vad jag egentligen försökte kontrollera Konstigt att dina terapeuter inte kunnat hjälpa dig att åtminstone komma med ledtrådar gällande det. Jag hade mycket hjälp av kroppskännedom och sjukgymnastik när jag var ung.( Nu heter det väl rörelseterapi) sedan matstöd/ matträning i olika former.Det var en kamp men helt klart värt det idag! Lycka till!