Behandling

Tvång utan tvångsvård

2013-10-30 11:02 #0 av: SaaraE

LPT - lagen om psykiatrisk tvångsvård är nog allas mardröm. Det sker ofta att patienter med allvarliga ätstörningar behandlas med tvångsvård. Jag tror verklige att den bästa vården sker frivilligt, det skapar motivation till att inte bli tvingad och kan kanske leda till ett friskare liv. Läste nylige om en tjej som vårdas för sin svåra anorexi på frivillig basis men är ständigt under hot om LPT.

Jag vet att jag själv kunde bli irriterad på när människor såg det som att jag var på en avdelning frivilligt medan det i perioder enbart handlade om att slippa LPT. Att som hon tvingas ha vak, tvingas till att äta och leva med alla regler och sen få snorkiga kommentarer av personal att du är minsann här frivilligt.

I ett läge med hot om LPT kan du inte skriva ut dig, det minsta du gör fel/ sätter dig emot sätts tvångsvården in och vistelsen på avdelningen blir desto längre. Nu menar inte jag att det inte ska fungera så här, för sorligt nog behövs det i många fall, när man inte förstår hur sjuk man är själv.

Man behöver inte vara satt på LPT för att vara sjukast, man behöver inte ha tvångsvård för att tvingas till saker.

Ville bara flika in med några tankar som kanske kan få någon där ute att vilja bli frisk och jobba med sig själv innan det går så långt.

Anmäl
2013-10-30 11:27 #1 av: [Moa-]

Samma sak gäller mycket, LVM, LVU och mycket annat, bra eller dåligt kan ju diskuteras, men tror många är tacksamma att slippa tvångsinsatser som kan vara svåra att få borttagna... Gällande ätstörningar skulle jag personligen vilja se mer tvångsvård, antingen "frivilligt" eller efter beslut, detta då de som det gäller som regel inte har en korrekt självbild och sjukdomsbild. Tyvärr.

Många hamnar mellan stolarna idag, vet en tjej som var för sjuk för att vara välkommen till öppenvården men för frisk för tvångsinläggning, resultatet var att hon inte erbjöds någon vård alls. Hon blev sämre, fick hjärtproblem och åker en gång åka hem från sjukhuset innan det på annan ort erbjöds vård. Många gånger kan jag anse att det vore bättre att sätta in större insatser tidigt, istället för att låta problem gå för långt och bli långt svårare och kostsamma att laga...

Anmäl
2013-10-30 13:21 #2 av: villavägen

Många är så sjuka att det skulle vara motiverat till tvångsvård under en period, men en anorektiker eller bulimiker kämpar ofta i det tysta och gör inte så mycket väsen av sig, så därför syns inte sjukdomen så tydligt alla gånger. Psykossjukdomar och missbruk är lättare att se i samhället, LPT OCH LVM av dessa anledningar är därför betydligt vanligare. Jag känner också dem som fallit mellan stolarna, även de som är så sjuka i anorexia, att vården har helt släppt dem. Det låter hårt men vem i dagens samhälle satsar på en ensam isolerad "kroniker" (anorexi) på 50 år?

Anmäl
2013-10-30 21:16 #3 av: SaaraE

Det är just det jag menar, det är så många som behöver hjälp innan man hamnar under tvångsvård gränsen. Det ska inte behöva gå så långt. För när det väl har gått så långt är det ju sämre chans att bli bra:/

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.