Går du i behandling?

<3

Hade det varit jag så hade jag aldrig börjat äta mer om jag inte själv ser något fel. Men om alla andra ser det så kankse du är underviktig. Sjukdomen innebär ju att man har en negativ syn på sin kropp.

När jag väl börjat äta mer så mår jag oftast bättre, för man orkar inte må bra om man inte äter. Matterapi med nära kompisar brukar funka bra. Att stötta varandra, ha roligt och äta god mat. Så hade jag nog försökt göra :)

kämpa! <3

Ska börja på Capio anorexi center efter jul :/ Hoppas det funkar!

<3

Sluta titta på dig själv uppifrån. Vinkel gör allt och ovanifrån ser man alla bulor och annat mycket tydligare än vad andra ser då man tittar på en framifrån. Och sluta stirra dig blind på vågen. Man väger mer då man har mat i magen och muskler väger mer än fett så tyngre behöver inte betyda att man är fet. 

Då man kollar djurs vikt så känner man över revbenen. Sedan jag började göra det på mig själv med så kunde jag strunta i resten. Underhudsfett är bra, det är isolering mot kyla. 

Bra vikt är hälsosamt. Man har bättre skydd mot temperaturer och infektioner samt att då hjärnan får energi så mår man bättre. Alla känslor och annat sitter ju i hjärnan så du får komma ihåg att hjärnan behöver näring. 

Och bygg på din självkänsla. Du ÄR inte din kropp. Din kropp är bara skalet som du bor i. Det är normalt att tjejer/kvinnor föds med kurvor. Breda höfter för att kunna föda barn och bukfett för att skydda barnet då man är gravid. 

Du måste försöka sluta tänka negativt om dig själv. Jag brukar säga att om andra skulle kalla dig vad du kallar dig själv i ditt huvud så skulle det klassas som mobbing. Mobba inte dig själv! 

Hitta dina styrkor. Vad är du bra på? Vad tycker du om att göra och vad får dig att må bra? Vad ville du bli då du var liten? Vad vill du bli "när du blir stor" nu? Har du några drömmar om saker du vill göra innan du dör? Några språk du vill lära dig? 

Sluta jämför dig med andra. Alla människor är olika och att jämföra sig med andra är som att jämföra en pingvin med en struts. Båda är fåglar men en är duktig på att springa, andra är inte. Men, andra är duktig på att simma, första är inte. Du måste hitta dina styrkor och våga vara stolt över det du är duktig på. Våga även vara stolt över saker du klarar av. Även små segrar är jättebra gjort! 

Varje gång innan du somnar borde du komma på minst en och helst tre saker som var bra med dagen. Om du gör detta varje kväll kommer du så småningom lära dig identifiera de bra sakerna som händer i ditt liv när det händer. Negativa tankemönster får dig att se livet som mörkt och hemskt, positiva tankemönster påminner dig att även bra saker händer och det gör dig lyckligare för du vet äntligen hur det känns att verkligen leva, inte bara vara vid liv. 

Jag har själv gjort allt ovan. Från depression, ångest, ätstörning och självmordstankar till positivt tankemönster och bättre självkänsla. Min kropp är mitt tempel där jag är min egna drottning. 

Det finns bara en av dig så du är jävligt utrotningshotad. Ta hand om dig! Du är värdefull!

http://www.friskfri.se har kloka råd och även chat, mentorer med mera för drabbade av ätstörningar. Sök stöd där. De förstår din rädsla för att gå upp i vikt.

Jag lovar dig att du kommer inte bli "tjock" av att bli frisk. Du kommer bli fri. Våga kämpa för att bli fri. Du behövs! Du är värdefull precis som den kloka personen ovanför mig skriver.

Det handlar så mycket om att våga släppa kontrollen och att lita på andra människor omkring dig. Hur går det för dig? Har du fått någon hjälp?

Jag vågar inte lita på folk, alla säger att allt blir så mycket bättre om man kommer upp i normalvikt, och jag vågar inte äta upp mig.  Går just nu i dagbehandling i Göteborg, men måste erkänna att jag INTE följer min matordination på kvällarna. Jag tycker readan att jag ätit as mycket på kliniken under dagen. VARFÖR ÄR DET SÅHÄR?!

#4 Gud vilket bra inlägg, Cahira! Medan jag läste kände jag bara hur jag slappnade av rent allmänt. Du formulerade dig väldigt tryggt, så att säga. Man litar på det du skriver. <3

#7 Tänk att du inte är ensam. Man tror att ALLA ANDRA lyckas med alla uppgifter, men det stämmer inte. De går igenom liknande skit, måste övervinna liknande onda tankar och göra något dom inte vill göra egentligen.

Det bästa tipset jag fick från mina andra deltagare i min behandling var "Ja, det är sjukt jobbigt. Men ät ändå. Gör det ändå. Bara gör det".

Och det är väl så man får göra. Sluta ifrågasätta, sluta kämpa emot, sluta fuska, sluta tvivla, sluta ljuga - bara GÖRA. 

DU KAN!! <3

En tanke som jag också burit med mig, fått höra av en behandlare under min dagvårdsperiod var: Om du inte äter nu så kanske du kommer undan ett tag men snart så behövs mer vård vilket då sker i slutenvård och då kommer du inte undan.

Det stämmer. Jag lovar dig att det var lättare att äta på mottagningen efter att jag levt så länge genom slutenvården - då kunde jag välja, vara hemma och ha kvar lite av det friska, tvinga mig själv till att äta för att inte bli inlagd.

Kanske låter dumt att tänka så negativt men ibland behöver de tråkiga morötterna;) som drivkraft! Kämpa på!