Annons:
Etikettjag-behöver-råd
Läst 3386 ggr
Kourtney
12/5/13, 8:47 PM

Ätstörningar och sexuella övergrepp

Tänkte kolla här om det var någon annan här med ätstörningar som även varit utsatt för sexuella övergrepp/våld eller liknande. Går i kbt nu och har förstått att det är rätt vanligt att man flyr in i en ätstörning om man blivit utsatt för någon form av övergrepp. Så var det nämligen för mig, jag blev våldtagen första gången när jag var 13 år och ätstörningen blev ett sätt att fly från alla känslor som kopplades med övergreppen.

Tänkte bara att det vore skönt intressant att prata med någon som varit med om något liknande. Känner mig rätt ensam med mina problem..

Annons:
SaaraE
12/26/13, 10:45 PM
#1

Du får jättegärna skicka ett meddelande till mig, känns lite mer privat då :)

Sara - Sajtvärd för Ätstörningar ifokus

 

PEwhite
12/30/13, 5:17 PM
#2

Min pappa har under de senaste fem åren utsatt mig för diverse sexuella övergrepp. Det kokade över för ungefär ett år sedan ungefär, jag skadade mig själv väldigt illa och slutade äta. 

När alltsammans kom ut så försökte jag ta livet av mig då det förklarades att i brist på bevis så kommer min pappa inte att hamna i fängelse de där två åren eftersom han blånekade. Han är rätt manipulativ och han har gjort sådant här förr, med vänner och okända småtjejer. Min pappa är smart, han kommer aldrig att åka fast.

Jag har en syster (pappas dotter med en annan kvinna än min mamma) som är väldigt liten. När jag insåg att hon skulle bli nästa offer och att jag inget kunde göra, så kändes det rätt hopplöst att leva i skam resten av mitt liv. Så kände jag. 

Runt ett år tillbaka i tiden har jag varit i katatoniskt tillstånd ett långt tag. Jag fick tvångsvård på psykakuten, men av någon anledning har jag skadat mig på den där avdelning lång mycket mer än jag skadat mig tidigare. Jag antar att det var ett spel vi körde, sorgligt nog. 

Nyligen har jag kommit i normalvikt igen, men jag har stora problem med mig själv och min kropp. Det är så svårt, och det hjälper liksom inte att min terapeut (jag gick kbt) slutade och att jag inte fått någon annan att anförtro mig åt. Har inte pratat om övergreppen alls, förutom till polisförhören.

Sen finns det dem som har det värre, men det tar ju inte bort faktumet att man själv mår dåligt. ☺️

Time is priceless, yet it costs us nothing. You can do anything you want with it, but you can't own it. You can spend it, but you can't keep it. And once you've lost it, there is no getting it back. It's just gone. Väckarklocka

Growing old is inevitable, growing up is optional.

SaaraE
1/1/14, 10:25 PM
#3

Herre gud! vilken fruktansvärd miljö du tvingats leva i. Jag tror att du verkligen skulle behöva gå till någon och prata om det som du har gått igenom. Kan du inte känna det själv när det hela dras upp via förhören osv?

Tycker att det är så oerhört starkt av dig att skriva om det här, dela med dig av sådana händelser. Du är värd så mycket mer och även om det är fint av dig att tänka på din syster måste du kanske ge dig själv lite mer omtanke också.

Det är inte konstigt att du mår dåligt, det vore ett under om man kom ut ur något sådant hemskt och mådde bra, det finns ju inte. Kan inte psykiatrin hjälpa dig så att du får en ny kontakt att gå till? KBT fungerade inte på mig heller men jag verkar ha haft tur att det var några som fångade upp mig och tog över ansvaret för mig och in vård.

Tyvärr är det ju så att den slutna psykiatrin gör så många sjukare och lockar fram ännu värre former av självskadebeteenden än vad man hade innan man lades in. Sorligt men sant.

Skickar en stor kram till dig och jag har hoppas verkligen att du ska få stöd i det här. Det är starkt av dig att komma upp i normalvikt men tyvärr försvinner inte problemen genom att kroppen får ett lite bättre fysiskt tillstånd.

Ha det så bra du kan!

Sara - Sajtvärd för Ätstörningar ifokus

 

[babsaan]
1/16/14, 3:11 AM
#4

Känn dig fri att PM:a mig med. ❤️

Lindb
1/23/14, 1:14 PM
#5

Fan vad starka människor det finns här. <3 Sexuella övergrepp är vanligt bland de med en ätstörningsproblematik. Man slutar äta, och vill gå ner i vikt för att helt enkelt bli mindre på alla sätt. Mindre kvinnlig, mindre attraktiv i mäns ögon etc.

För en del krävs det inte mycket heller. Det räcker med att någon tittar på en på ett sätt man uppfattar som obehagligt eller påträngande.

/Medarbetare på Ätstörningar Ifokus

SaaraE
1/24/14, 2:45 AM
#6

Eller så hamnar du i en hetsätning där all mat, fikabröd och godis blir ett sätt att trycka ned ångest över något helt annat. När kroppen blivit tömd några minuter senare blir det trött och segare och tankarna försvinner på det andra - också en vanlig fälla tror jag tyvärr :/

Sara - Sajtvärd för Ätstörningar ifokus

 

Annons:
Lindb
1/24/14, 12:22 PM
#7

#6 Precis så ja.. Jag råkade endast hänvisa till anorexia och självsvält där, bra att du la till det där! I ångestdämpande syfte lär man drabbas av alla symptom..

Men det vi alla har gemensamt är ju att vi har liknande tankar, den där eviga önskan om att bli smal.

/Medarbetare på Ätstörningar Ifokus

SaaraE
1/24/14, 7:14 PM
#8

#7 Absolut, den eviga viljan vid större delen av ätstörningsproblematiken i alla fall.

Sara - Sajtvärd för Ätstörningar ifokus

 

[pelan]
1/28/14, 5:36 AM
#9

Jag har haft ätstörningar sen 2010, blev sexuellt utnyttjad av min bror som är 10 år äldre än mig, i 7 år (kanske mer men kommer inte ihåg) Vågade inte säga till någon då det blev kaos när min mamma fick reda på det. Slog mig och grejer och han kom och skrek på mig och skulle nästan slå mig han med. Var 8 år då. Och skrek att han var oskyldig min mamma trodde på honom och jag fick skulden för allt. Sen hållde jag tyst om det. Det varade tills jag var 12. När jag var 13 kom de första ätstörnings symptomen fram och självskade betendet kom vid 14 års ålder, dom skrattade åt mig och sa saker som tönt. Min mamma tvingade mig att snacka med honom som om han vore oskyldig. Han är jättesnäll mot mig nu för ångesten bet honom. Men jag är helt förstörd.  Just nu väntar jag bara tills jag är 19 sen tar man studenten och flyttar ut och börja leva!

Stanna stark Kram! Du får gärna PM:a :)<3

SaaraE
1/28/14, 7:17 PM
#10

#10 Även om du fyller nitton och kan flytta så innebär nog tyvärr inte det att livet löser sig:/ Det du har varit med om är något så fruktansvärt, du är så himla stark som vågar skriva om det här. Kan du inte få någon slags hjälp nu för det måste vara ett helvete att tvingas möta dem som skadat dig så varje dag. Leva vidare som om det inte hänt, vilket borde få dig att sjunka ännu längre ned i dina psykiska problem.

En stor kram får du härifrån <3

Sara - Sajtvärd för Ätstörningar ifokus

 

Upp till toppen
Annons: