Annons:
Etikettövrigt
Läst 1137 ggr
Lindb
2014-01-21 15:13

Bli frisk?

När man kämpar konstant är det svårt att hålla motivationen levande, motivationen till att faktiskt kämpa sig ur detta. Det blir ofta en konflikt mellan olika värderingar man har.

Man vaknar på morgonen, bestämmer sig för att kämpa och äta frukost till att börja med. Ja! Nu jäklar. Tills man råkar snegla på sig själv i spegeln. (Som om man råkar, för övrigt. Tittar i spegeln på morgonen gör jag ju med mening!).

Vill bli av med det nu, varför ska jag äta? Nej. Kämpa var det. Äta en ordentlig frukost, var inte feg nu. Andas. 

Frukost intagen, det här går bra nu, det kommer gå bra! Tills man råkar känna på sin mage som aldrig är tillräckligt platt. (Igen, råkar? Det är ju jag som styr min hand mot min mage!)

Om och om igen, hela dagen. Denna konflikt. Tills man vaknar nästa dag och startar samma konflikt igen.

Detta är EN AV ALLA anledningar till att man borde kämpa sig ur skiten. Man ska inte ha konflikter med sig själv, man ska må bra och våga göra det! Man ska ge sin kropp det den behöver!

Någon som känner igen sig? Kom med tips på en anledning till varför man ska/borde bli frisk och fri!

/Medarbetare på Ätstörningar Ifokus

Annons:
Kourtney
2014-01-22 14:45
#1

Känner verkligen igen mig!  bra skrivet

Lindb
2014-01-22 19:12
#2

#1 Tack <3 Hemskt dock att det går att känna igen sig, det där borde inte finnas..

/Medarbetare på Ätstörningar Ifokus

HannaM
2014-01-22 22:40
#3

Anledningar till att bli frisk och fri?

Hur lite man än tror det när man är sjuk så är ju livet som frisk bättre. När man är frisk och fri och inte längre styrs av mattider, matmängder, kroppshat, dömande och studerande av kroppen så finns det tid till annat, tid till att leva. Tid att upptäcka världen, lära sig spännande saker. Tid att skratta med vänner, läsa bra böcker, bli förälskad. 

Tänk dig att ha en dag när du vaknar och första tanken inte är "vad ska jag äta idag?" eller "hur ska jag undvika att äta lunchen" eller "jäklar det är gympa hur ska jag kunna gömma min feta kropp och slippa duscha med dom andra?" Istället kanske dom första tankarna är något som rör en skoluppgift eller kompisen man ska äta middag med eller filmen man ska se med sin mamma  eller precis vad som helst annat. Tänk dig sedan att du går upp och äter frukost och inte behöver mäta/väga/förhandla med dig själv om vad och hur mycket som ska intas om det ens är något som tillåts. Tänk dig att du när du under dagen känner dig hungrig så äter du något för att slippa störas av den känslan. Mer än så är det inte. När du sedan ligger i sängen på kvällen är inte det som snurrar i huvudet alla kalorier du ätit, bilder på dig själv i spegeln eller oro inför vad morgondagen har att erbjudai matväg.

Att vara frisk och fri är att ha tid att vara den du är.

Lindb
2014-01-22 23:57
#4

#3 Fan vad jag började le när jag läste det där. Det lät verkligen så otroligt avslappnat och ett bra sätt att tänka på. Den dagen jag vaknar upp sådär, den kommer vara guld. Även om jag troligtvis då inte riktigt kommer reflektera över att det är så speciellt, folk äter och tränar ju ofta per automatik.

Jag tänker också att man då får tid att reda ut orsaken till varför man startade beteendet och vidmakthåller det. Så länge man fortsätter med ätstörningen kommer man aldrig nå det som sitter längst inne.. Om man konstant ägnar sig åt att banta, hetsäta, träna och spy för att hantera/fly sina känslor.

Hur går det för dig? Har du kommit dit?

/Medarbetare på Ätstörningar Ifokus

HannaM
2014-01-23 22:41
#5

Precis, det är nog inget man kommer reflektera över dagligen men nog tror jag man kommer kunna känna hur skönt det är och vilken skillnad det är på nu och då. Vara stolt över hur långt man tagit sig, vad man övervunnit.

Jag har inte kommit dit. Än. Jag är en av dom här som blir lite runtbollad eftersom jag har fler problem än ätstörningen.

Lindb
2014-01-23 22:59
#6

#5 Sant. Och en viktig sak: Inte låta NÅGON ta den stoltheten ifrån en. Många behandlare tycker inte att det är positivt att man lyckats äta en riktig måltid på en dag, de vill att man ska klara allt på en gång.. 

Haha, jag med. Dom vet inte riktigt i vilket sjukhusfack dom ska placera en i.. Går du någon behandling nu? Du behöver inte svara på det om det är obehagligt!

/Medarbetare på Ätstörningar Ifokus

Annons:
HannaM
2014-01-25 21:42
#7

Precis, är det stort för mig så är det oavsett om andra tycker att det inte är det. Fast jag har ofta lite problem med att tycka att jag gör bra saker. Dumt.

Just nu har jag dels en stödkontakt som jag träffar varannan vecka bara för att prata lite och se hur läget är och sedan träffar jag en psykolog och vi jobbar lite löst med en behandlingsmanual (för grupp egentligen) för att minska självskadebeteende. Dom håller till på samma psykmottagning.

Upp till toppen
Annons: