Jag har svårt för ordet förstå, tror inte någon helt kan förstå en annan människa. Men man kan försöka och det gör jag verkligen när jag läser det du skrivit. För ungefär ett år sedan befann jag mig i precis samma sits. Vikten sticker upp och ned. Antingen äter man mängder eller inte alls. Av eller på.

Vet du att du måste våga bryta det här med av och på knappen. Ibland kan det faktiskt vara bra att prata med någon för det ligger så mycket till grund för ditt beteende. Det kommer inte bara, du hanterar allt det jobbiga inom dig eller omkring dig med mat.

Försök att se det så här: Om en person ska sluta röka, om han lyckas vara utan en cigg i tre dagar så kan ju inte han belöna sig själv med att ta en rök. Dit jag vill komma är att känslorna inte får styra ditt matintag. Belöna inte dig själv med mat för att du är duktig som ätit bra (oftast för lite) i ett par dagar, ta inte heller till mat när du är ledsen och vill trösta dig. Om du är glad och upprymd finns det andra sätt att ta vara på den känslan, inte mat.

Det går inte att förändra allt på en gång och det viktigaste är att du inte får ge upp. kan tänka mig att du många gånger bestämt dig för att nu jäklar ska jag äta normalt med målet att tappa i vikt? Det är ett mål som inte är så säkert. Att istället sätta upp målet att våga prova att äta tillräckligt mycket och tillräckligt ofta under dagen fungerar i längden.

Veckan har sju dagar. Du är riktigt duktig om du klarar en dag. Våga testa att äta mat som du tycker är god, det är viktigt för att du ska finna motivation till att lämna munkarna och chokladen till helgen? Det är så lätt att glida tillbaka i och äta för lite om dagarna, då får ditt beroende en kick och du trillar dit. En dag är bra, ett litet mål är bra! Hela dagen är absolut inte förstörd för att du under förmiddagen åt godis. Bestäm dig för att äta tillräckligt med mat resten av dagen så att du inte hamnar i samma läge dagen efter.

Tro på dig själv och våga!

Massa styrkekramar till dig!