Annons:
Etikettjag-behöver-råd
Läst 1771 ggr
emilialili
2/1/14, 2:06 AM

hjälp please

får otroligt mycket ångest och sånt när jag äter. vill bara spy upp allt igen, typ. men har inte gjort det på ett tag nu och är rätt stolt över mig själv över det men det är ångesten som är problemet. jag skulle inte äta alls om det inte var för min syster. hon är väldigt underviktig och måste gå upp, men hon äter bara om jag äter.
nån med några bra tips på vad jag ska göra med ångesten? :(

Annons:
[T-Johan]
2/1/14, 9:14 AM
#1

Du ska gå till din läkare! Ångest är ett helvete, Dantes inferno, du vet. Man ska inte rekommendera "piller", men ibland är det nödvändigt. Sömn är viktigt. Försvinner ångesten får man en god sömn på köpet. Ett smällt "piller", typ Artarax är sällan fel.

emilialili
2/1/14, 11:48 AM
#2

Har ingen läkare. Vill inte att mamma eller pappa ska veta detta

Lindb
2/1/14, 12:11 PM
#3

#2 Ring till din närmaste vårdcentral på egen hand!

Sjukt bra gjort att du inte spytt på ett tag, jag vet hur jävla svårt det är. Man blir stolt över sig själv efter att ha lyckats en dag, människor utan ätstörningar förstår knappt styrkan som krävs för att lyckas med det..

Ångesten är inte farlig, och du är verkligen INTE ensam. Ångesten kommer minska ju längre tid du faktiskt inte lyssnar på den! Vi har en aktiv ångest-tråd här, kom gärna med egna tips om du vet något som vi andra kan ta hjälp från :)

/Medarbetare på Ätstörningar Ifokus

emilialili
2/1/14, 12:37 PM
#4

#3 okay, ska försöka. Men vårdcentralen har inte öppet på helger här så försöker på måndag istället.

Men tänk om de på vårdcentralen typ ringer hem till mamma?

Lindb
2/1/14, 3:40 PM
#5

#4 Hm, ja. Jag kollade upp det nu, och det är föräldrarna som har ansvar över barnet som är under 18 år och dom har även rätt/skyldighet att veta hur deras barn mår..

Om det finns en chans att dina föräldrar kan vara förstående så tycker jag att du borde prata med dom, eller någon av dom.

Prova ungdomsmottagningen/ungdomshälsan istället för vårdcentralen! Dom har ju mer erfarenhet av just ungdomar. Rådfråga dom, och säg att du inte berättat för dina föräldrar :)

/Medarbetare på Ätstörningar Ifokus

SaaraE
2/5/14, 3:16 PM
#6

Kan det vara så att du fått ökad ångest för att din syster också har det kring måltiderna? Även om det är en bra sporre att äta "för hennes räkning" så att säga, så är det viktigt att du faktiskt får i dig mat för din skull. Det är du som är viktigast i ditt liv och du kan inte hjälpa till och laga någon annan fören du själv är hel.

Är det så att dina föräldrar har koll på din syster? Då kanske dom har en förståelse för dig med? Jag förstår att steget är stort att berätta för första gången. Så är det ofta men förr eller senare måste det fram.

Om du känner att det är ett stort steg att ringa till vårdecntralen eller ungdomshälsan kan du vända dig till någon på skolan, lärare, kurator eller skolsköterskan. Det kanske finns någon annan vuxen i din omgivning som du kan prata med först?

Hoppas det löser sig för du är värd att må mycket bättre!

Sara - Sajtvärd för Ätstörningar ifokus

 

Annons:
Miliathy
2/5/14, 10:22 PM
#7

jag skulle säga - vänd dig till någon. vårdcentral, läkare, psykolog, föräldrar etc. ångest har en tendens att gro om man behåller den innom sig. kram!

Miliathy
2/5/14, 10:25 PM
#8

sedan kan det vara så att din syster spelar in i ångesten (ofrivilligt såklart) genom att ställa ett krav på dig (om du äter äter jag) och det skulle jag personligen tycka vore sjukt stressande och "prestigeångestskapande" eftersom då blir det ju som om hennes hälsa också ligger på dina axlar, som att du äter för hennes räkning också. om du förstår vad jag menar. måste kännas skitjobbigt!

emilialili
2/7/14, 11:19 AM
#9

#6 Ja, mina föräldrar håller koll på henne men äter inte jag så äter inte hon och jag vill inte äta. får sån ångset och börjar må illa och sånt.

Lindb
2/7/14, 6:10 PM
#10

#9 Det är ju en rätt bra deal egentligen.. Om min syster sa att hon skulle börja med samma beteende som mig, bara för att jag gör det, skulle jag aldrig fortsätta. Då skulle jag se till att äta bra, främst för hennes skull. Vara en förebild.

/Medarbetare på Ätstörningar Ifokus

emilialili
2/7/14, 6:59 PM
#11

#10 Och jag vill vara en bra förebild för henne men vet inte hur.

Lindb
2/7/14, 7:42 PM
#12

#11 Har din syster fått mycket uppmärksamhet på grund av hennes ätstörning, och du mindre?

/Medarbetare på Ätstörningar Ifokus

emilialili
2/7/14, 10:51 PM
#13

#12 ja självklart. men jag vill inte ha deras uppmärksamhet, vill inte att de ska veta något om mig. är livrädd för att de på något sätt ska få reda på det.

Annons:
SaaraE
2/8/14, 2:36 PM
#14

Även om det är en bra deal så blir det fel på något sätt. Du måste vara ganska stark i dig själv för att kunna ta det ansvaret. Jag skulle också vilja kunna föregå min lilla syster med gott exempel när det gäller maten och kosthållningen men det fungerar sällan när du är sjuk.

Sara - Sajtvärd för Ätstörningar ifokus

 

emilialili
2/9/14, 3:57 AM
#15

#14 Ja, försöker vara så positiv som möjligt men det är inte så lätt :(

SaaraE
2/9/14, 9:47 PM
#16

#15 svaret var inte till dig;)

Klart att det inte är lätt att vara positiv, kräv inte det av dig själv. Ibland kan det vara klokt att ta ett steg tillbaka, inse och acceptera att man är nere i en svacka och att man inte alltid behöver vara den som är glad, positiv och drivande. Det är okej att må dåligt<3

Sara - Sajtvärd för Ätstörningar ifokus

 

Lindb
2/9/14, 10:20 PM
#17

Jag kanske har missuppfattat det där "om inte du äter, så äter inte jag". Är det för att hon vet om dina matproblem, och vill få dig att också äta, eller är det för hennes egen skull?

Handlar det om att peppa varandra till att tillsammans äta alla måltider är det ju väldigt bra enligt mig. Ett positivt "om du äter, så äter jag! Vi gör det här nu!" Men jag får känslan nu av att det inte handlar om en sådan situation?

/Medarbetare på Ätstörningar Ifokus

Upp till toppen
Annons: