Annons:
Etikettjag-behöver-råd
Läst 2369 ggr
[Alexandralanstrom]
2014-02-26 18:12

blir kallad tjock

hej! ett par killar på min skola kallar mig tjock. jag mår dåligt av det och vill inte äta nått.. nån som har upplevt samma eller nått? :( jag mår jättedåligt för att gå till skolan.. :(

Annons:
devour
2014-02-27 05:34
#1

Hej!
Det är svårt att säga att man bara ska slå ifrån sig sådant och inte ta åt sig, för det är lättare sagt än gjort och det är klart att det sårar. Men det är det bästa råd _jag_ kan komma med. Och att inte låta det gå ut över maten.
Man får se olika ut, vara olika stora och det är okej. Det kommer alltid finnas människor med idiotiska åsikter och i tonåren / skolan är folk lite mer elaka i deras åsikter.
"ööööh ful näsa du har va. Jävla potatisnäsa"
"Spana in benranglet. Att du inte går av på mitten"
Eller annat. Kom ihåg att det är dessa personer felet sitter hos, inte hos dig eller de andra som blir utsatta för elaka kommentarer.
Jag har alltid blivit kallad tjock när jag var liten. Och det var jag. Se vad det har tagit mig: ätstörningar och just nu kämpar jag för att kunna stoppa mat i munnen och det är en kamp.
Har fått höra att jag ska dö pga att jag inte äter. Och är det värt det?
Det jag har sagt till min förra läkare var att jag hellre är tjock och lycklig än smal och mår så här som jag gör.

Försök att inte ta åt dig av dessa killars ord. Ät och tänk att du fan är så mycket finare och bättre än vad dom någonsin kommer vara!

Kram.

SaaraE
2014-02-28 22:37
#2

Det är bland det mest förnedrande man kan säga till en ung tjej, de är känsligt för dom flesta! Jag lovar att du inte är ensam. Jag själv blev utsatt för det där i skolan, dom kundekalla mig allt från fitta, hora, en ful fan men orde tjock tog alltid hårdast.

Det är så lätt att säga "ta inte åt dig" för det gör man, klart man börjar fundera:/ Men vet du. Alla ser vi olika ut, om du ser omkring dig på skolan kommer du garanterat se någon som liknar dig. Du är inte tjok och dålig bara för att andra säger det, bara för att du rent slumpmässigt blivit offer för några som själva har extremt lågt självförtroende då de ger sig på andra. Det visas ju om inte minst på att det oftast är flera som håller på.

Jag försökte se det som en sport. Varför skulle jag banta för att dom kallade mig tjock.

Gjorde allt för att inte göra som dem sa åt mig att göra. Har legat i gruset många gånger när folk sparkar på mig och kallar mig fula saker.

Finns det något stöd som du kan få? Som du själv känner att du vågar öppna dig till och bolla ideer med?

Till sist tycker jag att du är stark som skriver och berättar om det här! Du är minst lika fin som alla andra, glöm inte bort det.

Ta hand om dig!

Sara - Sajtvärd för Ätstörningar ifokus

 

[Alexandralanstrom]
2014-03-01 00:24
#3

#1 & #2 tack för stödet, de hjälper! jag försöker att inte ta åt mig men dom håller på hela tiden.. det är samma som för ja är tsm me en 01 och alla bara " serriöst, hur kan du va tsm me en 01?! " som ja säger ju bara då " för jag gillar han och han är helt underbar! vad har ålder med min kille o göra lixom? :/ " jag har också blitt kallad hora,slampa och blitt inputtad i skåp osv.. är ju jätterädd för att träffa dom killarna i skolan för att dom typ ska skrika nått efter mig.. jag har försökt ta hjälp av skolan men dom gör inget.. blir så jäkla trött på lärare som inte fattar att ungdomar mår skit! :( fast dom vet att jag inte trivs i min klass, men jag trivs inte äns på skolan :/ vill byta skola på ett sätt men ändå inte :/ alla mina bästa vänner går ju där :/ 3

SaaraE
2014-03-01 08:55
#4

Vet du att jag blir så berörd av det du skriver! Jag känner igen mig själv i dig helt och hållet. Rädslan över att någon ska se en, att någon ska skämma ut en och skrika saker så att alla förstår att det är just åt mig dom skriker. Vet inte om du mår ett dugg bättre av att höra det som hänt mig, om inte får du hoppa över nästa stycke;) Tänkte bara om det kan vara till något som helst stöd så vill jag dela med mig av en del av det.

"Jag blev mobbad från 6 årsgruppen och upp till 8:an. Min skola gjorde inget mer än att säga åt några att sluta - vilket bara slutade med att det blev värre. När jag skulle börja högstadiet så tröttnade jag. Var så rädd för att gå till skolan att jag bytte. En av tjejerna som varit taskig hängde också på i bytet. Hon fick med sig killarna i nian på skolan som fortsatte reta mig men då hade jag bara bestämt mig! Jag var livrädd första året, halva klassen gick med henne och allt blev som innan.

Det var positivt att höra att du ändå har några vänner att vara med. Jag ansvände nämligen dem som min trygghet. Jag visste att ingen iaf skulle slå mig när jag gick med dom. När vi hade delade lektioner försökte jag bara stå ut. Till sist så märkte killarna och främst denna tjej från förra skolan att jag trots deras sätt att vara på inte gick under, att jag fortsatte umgås med dom som ville ha mig och så la dom av. Att jag sedan i nian fick se när denna tjej som varit värst blev uthängd av att vara falsk och snacka skit levde jag på länge. De låter dumt att leva på någon annans missnöje, men vet du, ibland får man faktiskt lov till att göra det.

Jag bytte skola eftersom att mina vänner försvunnit helt men annars tycker inte jag att de är rätt att beöva göra en sådan sak. Klart man ska göra det om man själv vill och vågar, det kan ju bli jättebra:) men jag kunde nästa se det som en seger för dom som varit taskiga mot mig - äntligen fick dom ut mig från skolan, dom gick med segerflaggan ut ur det hela (det tråkiga för dom var att mobboffret nummer ett försvann och dom fick svårt att hitta någon ny att hacka på). Men om man känner att det går så tycker inte jag att man ska beöva ge dom det, varför ska den som är så utsatt behöva fly ifrån dom som är totalt ursäkta uttrycket med dumma i huvudet?! Nej jag tycker det blir så fel."

En sak som jag ångrar att jag inte gjorde och som min mamma tipsade mig om var att skriva ett mejl eller ett brev till antingen någon ansvarig lärare, anonymt eller undertecknat av en själv, om det känns jobbigt kan man alltid ta rektorn. En skola är stor och får de ett anonymt mejl eller brev i sitt fack vet de inte vem det är som har skrivit det hela. Där kan du förklara vissa brister från skolan, skriva vad som pågår (behöver ju inte berätta om enskilda händelser om man vill vara anonym) men berätta hur deras skola fungerar…Vill man göra det ännu mer diskret kan man skriva det som att det är någon annan som blivit utsatt och att man sett på vad de är som sker. Allt för att budskapet ska komma fram, för det som du är med om just nu är verkligen inte okej!

Sara - Sajtvärd för Ätstörningar ifokus

 

Teagirl
2014-03-01 16:08
#5

Hur gammal är du? Hade också problem med att skolan inte hjälpte till när jag var mobbad och tillsist bytte jag skola men även mina närmsta vänner gjorde det samtidigt. Men det ska man inte behöva göra.  

Försök prata med lärarna igen, om de inte lyssnar så gå till kuratorn, elevskyddsombudet eller rektorn. Be dina föräldrar hjälpa dig om du har bra kontakt med dom eller prata med någon annan vuxen släkting eller vän du litar på. Skolan är skyldig att ha en antimobbningsplan och hjälpa till, de kan bli dömda annars så hjälper inget annat så ring till kommunen eller BRIS och fråga hur man anmäler en skola eller hur du ska gå vidare.

Försök att säga ifrån om det är det du vill, jag fick alltid höra att jag inte skulle bry mig och ignorera dem men det går ju inte, jag ångrar att jag inte började stå på mig tidigare än jag gjorde. Även om det inte hjälper så är det skönt att ha fått säga vad man känner och något frö föds kanske inuti den som mobbar och det blir kanske lite jobbigare att mobba någon när det inte går obemärkt förbi. Med det sagt ska du inte känna krav på att säga ifrån om du inte vågar, det är inte konstigt alls.

kram

Teagirl
2014-03-01 16:11
#6

Just det, lösningen på problemet är inte att sluta äta eller dra ner på maten. Det handlar inte alls om din vikt, det handlar om ett gäng osäkra killar som helt enkelt bara väljer ut vad som helst för att få trycka ner någon. Som du skrev så säger de andra hemska saker också som det inte finns någon sanning i så du ska inte tänka att det de säger är sanningen och du ska inte anpassa dig efter vad de säger. Att gå ner i vikt eller börja mixtra med maten pga anda anledningar än rena hälsoskäl (som bara är om man faktiskt är väldigt överviktig) har aldrig lett till något bra. En bantning leder lätt till en ätstörning om man har en inre känslighet

Annons:
Upp till toppen
Annons: