Dödstrött men rastlös
Det finns en känsla som flera kanske känner igen sig i här inne? Att sitta och vara extremt rastlös om dagarna på grund av att man inte orkar eller får röra på sig mer än nödvändigt. Det är så frustrerande att inte orka med något, träffa människor, vara utanför sitt hem osv. eftersom att ätstörningen och det dåliga måendet tar upp hela vardagen.
Samtidigt som kroppen befinner sig i ett läge där det är jobbigt att gå upp till övervåningen i huset så infinner sig en känsla av rastlöshet. Det är hemskt. Sova är svårt, det går inte att koppla av i huvudet trots att kroppen vill lägga sig ned och ge upp. Är det detta som kallas moment 22?
Åh, ja verkligen!! Ger ju inte dig någon hjälp eller något konstruktivt alls. Men absolut! Bara att vinga sig upp varje morgon är en pina, sen är jag jääte rastlös men svårt att få ihop tillvaron.
Ja men precis! Hur gör du för att lyckas?
Känner precis så, brukar försöka sova för att tiden ska gå fortare, fast det är ju egentligen ingen bra lösning.. 😐 Annars så tycker jag om att vara ute med min hund, det brukar ge mig en chans att tänka på något annat än mat och allt sånt där jobbigt. 🙂
Fick faktiskt klart för mig idag att det är min akuta blodbrist som ger sådana symtom. Så om jag vågar skjuta upp blodbilden en bra bit kanske det kan lätta.. :)