Annons:
Etikettjag-behöver-råd
Läst 1505 ggr
[Älskamig]
4/15/14, 10:24 PM

Ätstörning kanske?

Jag är en tjej på 16½ år. Springer mellan 1 - 3 km ett par gånger i veckan, plus tränar lite hemma med olika videos från youtube. Bor själv, och sedan jag flyttade hemifrån har jag börjat tänka mer på vad jag stoppar i mig, vilket på sätt och vis är bra. MEN det mesta tar sån energi från mig. 

Sist jag vägde mig så låg jag på 45 kg, och är 152 cm lång. Tidigare legat på 43 kg, och det är där jag egentligen vill ligga. Just nu känner jag mig tjock och pluffsig.

Jag kan t.ex inte handla något fika, för då får jag sådan grym ångest att gå upp i vikt. När jag väl handlar någonting gott och som inte är så nyttigt egentligen, hetsäter jag upp det och ger mig sedan ut och går och går, för att jag är rädd att gå upp i vikt. 

Jag vill inte söka hjälp, så skriver här, för vill ha tips och pepp på hur jag ska tänka. Detta är riktigt jobbigt och jag vill ligga på min nuvarande vikt utan att bekymra mig allt för mycket om min vikt.

Annons:
devour
4/16/14, 5:50 AM
#1

Då rubriken ställer en fråga så undrar jag ifall du undrar om detta är en ätstörning? Jag kan bara svara Ja på det. Och kring det faktum att du inte vill söka hjälp frågar jag dig varför? Det är synd för då kan du ju få hjälp med dina rädslor. Det går att få hjälp och att klara självhjälp till att ändra ett dåligt beteende men det är svårt och istället kan du hamna längre ner i eländet vilket gör det svårare att ta sig upp och ut.

Lakeside
4/16/14, 8:44 AM
#2

Hej!

Jag är 25 år och har haft ätstörningsr större delen av mitt liv. Idag mår jag ganska bra och har en hyffsat sund inställning till mat jämfört med hur det varit innan. 

Jag tycker det låter som att du har en vrängd bild av dig själv. 45kg på 152cm är verkligen inte mycket! Men jag vet också att det är svårare att inte känna sig tjock i tonåren när många är så himla smala delvis pga. de inte utvecklats ordentligt än. 

Jag tycker att du ska söka hjälp och träna din självkänsla. Jag vet faktiskt inte varför jag aldrig gjort det, jag har nog sett mina ätsötrningar som "normalt" eftersom det inte var anorexia. Min räddning var nog också att jag började umgås mycket med killar och då blir det svårt att jämföra sin kropp med deras :). Idag väger jag 60-61kg på mina 166cm och när jag kollar mig i spegeln tycker jag att jag ser bra ut. 

Men som sagt, skaffa hjälp. Det är inte värt all pina och självhat. Jag ångrar mig idag att jag aldrig sökt hjälp för jag har verkligen haft ett sjukligt förhållande till mat och tvivlar på att jag någonsin kommer bli helt frisk. Ta hand om dig själv! Den kroppen du har är den enda du någonsin kommer få så lär dig älska den. Du kommer bara trycka ner dig själv om du straffar dig för att du äter onyttigt eller går upp ngt kg i vikt. En sak du kan börja med är att ställa dig i underkläder framför spegeln och titta på din kropp och säga högt eller tänka "Jag ser bra ut, jag duger som jag är". I början kommer det kännas konstigt men jag lovar att det ändrar sig. Var uppmärksam på vad du tänker om dig själv. Tänker du att du är tjock, se det som att det är en tanke, inget annat och låt den bara passera. Jag menar självklart inte att du ska vräka i dig onyttigheter men om du tar en kaka någon gång så gör det inte så mycket. Jag brukar försöka avstå sötsaker på vardagar, biland går det, ibland inte. När det gäller träning, gör det du tycker om inte det som är "bra", gå inte ut och spring enbart för att inte bli tjock, gör det i så fall för att du tycker om det. Det är inte lätt, jag kämpar än men det finns hjälp och stöd att få.

Kram på dig!

[Älskamig]
4/16/14, 5:10 PM
#3

Problemet är att jag är hos mina föräldrar nu. Mår jätte dåligt av att allt fika, godis och osund mat som de har här hemma. Men tänker också som så att nästa vecka kan jag ta tag i det. Låt de extra kg komma och så får jag ta tag i det sen. 

Har ingen stor spegel så kan inte kolla mig själv… :/

SaaraE
4/21/14, 11:05 PM
#4

Ät för dagen. Inte för att du tre dagar framåt kan äta för lite. En dag i taget. Ett gott råd för att bli av med mycket av de kompenserande tankebanorna.

Sara - Sajtvärd för Ätstörningar ifokus

 

Upp till toppen
Annons: