Varningsklocka! Jag skulle inte göra allt på en gång. Du skriver att du fått hjälp med en matsedel. Nu när tankarna är där och spökar kanske du ska fokusera på en sak, få i dig tillräckligt med mat. Variera kan du göra framöver. Du ska självklart vara noga med dig själv och se till att du får i dig tillräckligt med näringsämnen. Men jag syftade på att du kanske inte behöver utmana dig själv på alla plan så här i början?

Man nästan märker att din ätstörning triggats igång genom att läa din text. >Först skriver du att du vill gå upp de kilon som du faktiskt inte behövt tappa, men sedan att du vill behålla vikten. Det är smärtsamt men det enda du kan göra är att gå emot tankarna. Du vet själv att det troligtvis går åt helt fel håll om du ens försöker att behålla vikten där du är nu. Sträva alltid mot den vikt som din kropp vill ha (du har säkert koll på det som "gammal ätstörd")

Försök undvik kompensationen för det kommer bara trigga dig själv ännu mer. Ät efter klockan, ät samtliga måltider ÄVEN om du inte är sugen/ hungrig eller har lust. Vidhåll de rutinerna som du hade när du blev frisk sist.

Hoppas verkligen du klarar av att stå emot tankarna! Kunde du en gång så har du bevisat för dig själv att det går igen. Kämpa<3

Tack! Detta gav mig motivation! Jag ska nog försöka öka min mängd och kanske inte som denna vecka utmana mig till tusen vilket leder till att jag kompenserar…dessutom så vill jag ju äta hälsosamt och inte bara få i mig massa energi av att äta onyttigt…

Kalla det att äta FRISKT istället för hälsosamt, det kan lätt leda nedåt i spiralen igen. Uppdatera gärna här hur det går för dig:) Många sitter i samma båt som dig här.

Jag uppdatererar er :)

Jag uppdatererar er :)

Jag är på behandlingshem för min Borderline, men bor i egen lägenhet och äter nästan alltid hemma…Men idag var min terapeut här och jag berättade för henne hur det går med maten. Så jag ska äta på behandlingshemmet minst en måltid om dagen i alla fall en vecka för att få ordning på detta nu!! Jag ska antagligen ta maten före en personal som ger mig stöd i hur mycket jag ska ta.

Skillnaden från detta ställe och all annan ÄS vård jag har hört talas om är att det inte är något tvång här, vill jag inte äta så är det upp till mig, jag gör mina val, jag kan få stöd, men det är jag som måste bestämma mig för att äta och ingen kommer tjata om jag inte gör det, men det är jag som går miste om min behandling, mina långsiktiga mål och mitt liv om jag inte äter…

Jag känner mig peppad nu och tror att detta kommer hjälpa mig!

Så härligt att läsa att du är motiverad. Ibland har jag i perioder fått tänka så att om man inte äter just nu, denna vecka eller nästa månad så kommer ingen kunna tvinga en. Men sen när det har gått ett tag så tvingas man till slut och visst är det så mycket trevligare att göra det själv, innan med mer valmöjligheter och friare sätt att äta på.

En kamp emot svält kan du bara förlora, antingen så där du av undernäring eller så börjar du äta igen!

Nu har jag ätit min första måltid med stöd…Det var såå fruktansvärt jobbigt, mycket, mycket värre än vad jag trodde!! Jag vill hjälp att lägga upp av min terapeut och hon satte sig bredvid mig. Jag hyperventilerade hela måltiden och det kändes som att jag skulle svimma hela tiden…Men jag åt upp…

Tänker inte peppa massa med att säga att det är så bra att du åt upp och att du är duktig, det kan ju snarare ge mer ångest? Eller är jag fel ute? Hoppas du får fortsätta att äta med någon regelbundet nu när det verkligen var så jobbigt!

Ibland blir man förvånad hur kroppen kan reagera. Man liksom vet om innan att det kommer bli tufft men kan inte föreställa sig hur jobbigt det faktiskt kommer bli när man väl sitter där.

Kom ihåg att muskler väger mer än fett så stirra dig inte blind på siffror! 

Du är en människa, inte en siffra! Satsa på att må bra istället för att stå på en siffra!

Och släng vågen åt helvete. ;)

Sedan äter du mer fibrer, grönsaker, mfl och satsar på bra mående. Om du vill hålla koll på kosten så kan du lära dig räkna kalorier och ligga runt ca 2000 kalorier om dagen. Om du överstiger nån dag så frukta inte, kroppen kan ta hand om dig mer än du tror. :)

Man behöver lite mer under vintern för att hålla värmen och drick mycket vätska året runt men specifikt under sommaren. :)

Uppdatering..

Jag har känt sedan i onsdags att jag verkligen behöver ta det här på allvar nu! Jag kan inte hålla på och säga att jag känner mig deprimerad, ångestfylld och bara gråter om jag inte själv aktivt försöker göra något åt det!!

Jag var och vägde mig i onsdags (efter överenskommelse) och vågen visade att jag verkligen behöver öka mer! Jag blev orolig att jag var fysiskt sjuk eftersom jag fortsätter att gå ner i vikt hela tiden…

Men efter i onsdags så bestämde jag och min terapeut att jag ska skriva ner vad jag äter och visa det för personalen om några dagar…

Att skriva ner har faktiskt hjälpt mig eftersom jag återigen inte kan komma och säga att jag känner mig deprimerad, ångestfylld och bara gråter om jag inte äter…

Så nu gör jag allt för att äta mer och jag får bra stöd!

Nu har jag ätit betydligt mycket bättre i snart en vecka. Nu börjar min rädsla för att gå upp i vikt…Nu börjar jag tänka att jag faktiskt inte behöver äta upp bara för att jag har matstöd…för tänk om jag inte behöver all den maten? tänk om jag behöver mindre? gaaah

#12 Kolla ditt BMI och satsa på en siffra som ligger inom normalvikt sedan tänker du på att bli hälsosam och bra musklad så musklerna kan stötta ryggraden m.m. 

Muskler väger mer än fett så bara för att du går upp i vikt så betyder inte det att du blir fet, det kan betyda att du nu har näring att omvandla till muskler. :) 

Och det finns ett mellanting mellan fet och smal… normal. :)

Det blir lite dubbla budskap när det skrivs att muskler väger mer än fett, släng vågen för den kan missvisa. Men samtidigt så förespråkas BMI mätning. BMI't är ju en skala som absolut inte tar hänsyn till hur mycket muskler kroppen är vilket gör att man kan verka tyngre än vad man egentligen är.

#14 Jag brainstormar alternativ för vad som kan kännas bäst, alla känner ju olika. Om vågen ger ångest, bort med den. Om BMIkoll kan ge trygghet, kör på det! 

Jag själv slängde vågen och satsade helt på att må bra och träna för att få bättre hållning och ha mindre ont och må bättre. Det funkade för mig, men det betyder inte att det funkar för alla.

Självklart inte, alla är vi olika! Men för att kunna gå efter BMI skalan måste du ju väga dig och ta reda på vikten, det var lite det som jag menade.

#16 Jodå jag förstår :)

Uppdatering: Vägde mig här om dagen och det var första gången som jag inte hade gått ner sen jag började väga mig efter jul. 

Det kändes JÄTTEBRA att jag inte gått ner mer! För då VET jag att jag inte är fysiskt sjuk utan att det var mat som saknades! Jag mår dessutom bättre psykiskt av att inte gå ner.

Så nu känner jag på ett sett att jag inte behöver väga mig så ofta eftersom det ger så himla mycket ångest.

Dock är jag väldigt rädd för att gå upp i vikt nu…Min hunger har börjat komma tillbaka…Men jag vet ju inte om min kropp bara hade mått bra av att gå upp lite eftersom jag gick ner mer än vad jag hade tänkt mig…

Men jag har också slutat med min antidepp som jag ätit i över fem år och det kan ju göra att man går ner i vikt…Så kanske behöver jag inte gå upp…? jag är ju inte underviktig men kroppen ska ju må bra ändå…

Men kanske borde jag väga mig ändå…? Svårt detta….

Jag mår iaf mycket bättre både fysiskt och mentalt och har mycket mer energi!!

Yay för positivt!

Det går bättre och bättre för mig med maten nu! Jag övar på att inte gå och lägga mig hungrig och det går bättre och bättre!

Jag får hjälp med att planera en matsedel för hela veckan, det är bra för mig för då slipper jag vela och äter det som står på min lapp, har jag inte planerat vad jag ska äta en dag så är det svårare, men då försöker jag lösa det på bästa sätt!

Jag har igen börjat äta mer varierat och lite onyttigt då och då bara för att öva och hålla det vid liv så att jag inte blir så nojig igen.

Nu ska jag till mamma i göteborg nästan en vecka, dvs jag ska äta hennes mat och det känns inte så jobbigt eftersom jag har övat så bra på att äta varierat nu. 

När jag äter på behandlingshemmet så har jag matstöd av min terapeut på lunchen och hon ställer till det för mig och utmanar mig på olika vis och gör det allmänt obekvämt för mig, men jag vet varför hon gör det och jag fixar det. Hon låter mig ta eget anvsvar men hon finns där när jag behöver.

Min mormor var hos mig i helgne och det gav mig en paus i alla mat och vikt tankar, jag hade liksom inte tid för dem och vi åt tsm och det var mycket lättare och väldigt skönt…Men nu har hon åkt och jag behöver fixa det själv igen…

Så himla härligt att det går framåt för dig! Du blir till en lite förebild för andra här ju ;)

:)

Nu harjag varit hemma hos min mamma i en vecka och ätit deras mat, jag har unnat mig mer, ätit ute flera ggr och ätit lite efterrätter. Jag var precis och vägde mig och jag har hållit vikten i snart två månader nu. dvs jag kan äta mkt mer än jag tror och jag behöver inte äta så strikt som jag tror…Men bara för att ge min ÄS en smocka så önskade jag nästan att jag gått upp typ ett kg…