2014-05-01 19:14 #0 av: SaaraE

Att ansöka om vård för sin ätstörning kan verka omöjligt till en början. Väntetiderna kan ibland vara flera månader och man känner sig undanskuffad - som att man inte är viktigt. Och detta efter att du äntligen tagit steget att söka vård.

Till en början - så himla bra gjort av dig att våga söka hjälp, att vilja förändra. Vad gör man då? När man står där och har fått reda på den långa väntetiden. Finns det alternativ till landstinget psykiatri mottagningar?

Söka hjälp kan du göra på många olika sätt. I de större städerna finns det ätstörningsteam, behandlingsalternativ utöver att bara träffa en psykolog (det kan ju också ta tid) Tyvärr måste man vara lite påstridig, kolla upp alternativ till enbart den psykiatriska öppenvården.

Ibland får jag en känsla av att personer tror att det enbart är en psykolog som kan rädda en. Jag har som egen erfarenhet aldrig gått hos en psykolog i rent samtalsstöd. Har tillhört sjuksköterskor, kuratorer och andra inom vården. Det är ofta mer väntetid till just psykologerna.

Vårdcentralen kan erbjuda både psykolog och kuratorer samt dietister. Även om man själv anser att man passerat det stadiet, att man behöver mer ätstörningsvård kan det vara smart att gå den vägen. För dom har nämligen rätt till att skriva remisser till olika vårdställen och det brukar gå fortare än om man fixar med det själv.

I vår kommun så finns även ett privat företag (Capio - inte det Capio med enbart ätstörningsvård) utan som fungerar som den vanliga psykiatriska mottagningarna. Det kan vara värt att kolla upp om den väntetiden är mindre.

Privata psykologmottagningar osv. kostar ju pengar varje gång. Inom landstinget kommer du upp i frikort efter en viss summa. Jag kan därför känna att det blir en stress av att veta att man betalar dyrt för att gå hos någon, att man måste bli frisk fort och att det blir ett nederlag då man inte lyckas helt trots alla pengar man lagt ut. Jag föredrar vården inom landstinget just för att där behöver inte den tidsbegränsningen finnas på samma sätt, pga. att det blir för dyrt i längden. Då kan det nästan vara värt att vänta och sedan ha något att gå till under en längre period.