När det gäller min 18-åriga dotter är det inte så. Hon har fastnat för ett särskilt bmi och kan inte tänka sig att gå över det. Så har det varit i några år. Jag tror att hon behöver ta sig över den vikten för att öht bli frisk, men det har hon hittills inte samverkat till. Nu är hon inlagd med lpt och ska skrivas ut när hon kommer till det bmi:t hon kan tänka sig. Att det blev just den viktgränsen är ett läkarbeslut, och inget som hon har fått bestämma själv.

Ja men så kan det ju vara, så var det delvis för mig med. Men jag menar då har inte din dotter testat att gå över den vikten än…när jag hade en undervikt så gick jag absolut inte med på att ha den vikten jag tillslut fick utan det var när jag väl kom upp till den som jag blev lugn i det hoppas det blir bättre för din dotter snart!

Hur kom det sig att du gick över den vikt som du hade bestämt dig för? Gjorde du det självmant eller blev du tvingad?

#3 Under hela min vikt uppgång blev jag tyvärr mer eller mindre tvingad. Men jag höll den vikten självmant.

Var du (tvångs)inlagd under din viktuppgång? Hur tror du att det hade gått med din vikt om du inte hade blivit tvingad att äta?  Jag tänker på mitt barn. Hade hon inte blivit tvingad, hade hon inte levt idag. Mår du bra idag? Du måste så klart inte svara.

#5 jag har aldrig varit tvångsinlagd men jag hade en mamma som tvingade mig dvs bokstavligt tvingade mig…och sen när hon inte okade mer och det inte helt fungerade så blev jag inlagd och även om jag inte var tvingad att vara för sjukvården så tvingade mamma mig att vara där. Jag hade inte gått upp frivilligt iaf inte med den hjälpten jag fick eller inte fick för där fokuserade de mest på maten och vikt uppgång och det var inget av det som motiverade mig till att bli frisk. Jag har haft det tufft under många år även efter min vikt uppgång, men det beror främst på min bordeline som gör det svårt för mig…men under sämre perioder så blir maten lidande. Men jag har alltid haft en helt okej vikt efter det att jag gick upp i vikt för flera år sedan. Men nu har jag varit på behandligshem för mitt dåliga mående och blir utskriven i morgon, har egen lägenhet, börjat praktisera och ska förhoppningsvis börja plugga på universitetet till hösten :). Det är tufft men jag har bra hjälp och det går!!

Du har det inte enkelt förstår jag.  Borderline kan man som väl är bli av  med, och  dbt, som jag antar att du får, är en bra metod, som vad jag vet tyvärr inte finns där vi bor.  Så bra att du har fått hjälp, och antagligen har du varit på ett bra behandlingshem:-) Det låter som att det kommer att gå bra för dig:-) Lägenhet, praktik och studier på gång!! Fantastiskt!

#7 ja, jag har fått DBT och sedan i dec kbt. Jag kan rekomendera finjagårdens behandlingshem dom är bra på ätstörningar med. Men man behöver vara ganska vuxen och mogen tror jag för att kunna ta till sig hjälpen där eftersom det är ganska självständigt och äter du inte så är det upp till dig och ingen som tvingar en även om det motiverar än bra och får många personer att börja äta genom bra coachning.

Vilken resa du har gjort! Starkt jobbat :) (och fortsätt kämpa😊)