Vad innebär det

Här kan du läsa mer om BED

http://www.atstorningskliniken.fi/sv/atstorningar_atypiska.html

Jag har inte det men gick i en dagvårdbehandling med en kvinna som hade det. Ärligt talat så är det sorligt att inte fler vågar träda fram med den problematiken för du är långt ifrån ensam. Man upplevde (och hon sa det) att det var jobbigt att gå i en grupp med enbart anorektiker och bulimiker. Många liksom trycker bort ätstörningen BED och tänker att den är helt annorlunda än de andra men min erfarenhet är att man tänker ganska lika? Även om man inte så att säga gör på samma sätt.

Men jag kanske helt är ute och cyklar?

BED är ju en ätstörning, så den är ju lik anorexi och bulimi på det sättet, skillnaden mellan BED och dem är kroppsbilden (vad jag lärt mig)

En person med anorexi/bulimi ser inte sin kropp på det sätt den egentligen är - man ser sig som fet med dem. Med BED så ser man ''verkligheten'' man har inte samma skeva bild på sin kropp.

Man är även likt de andra två väldigt medveten om vad man äter, men man kan inte kontrollera perioderna av svält och frosseri utan de ''bara händer''.

Jag tror den största skillnaden mellan BED Anorexi och bulimi är att de som har BED är så fruktansvärt medvetna om sitt problem, men vet inte hur de ska hantera det och bli av med det - medans tex en person med anorexi ofta behöver övertalas om sitt problem =(

Jo jag är med på att det är en ätstörning (jag skrev artikeln om den här inne).

Det låter verkligen tufft av att veta om sitt problem så tydligt men så klarar man inte riktigt av att förändra det. Den känslan skyddas man ju en del ifrån vid andra ätstörning (eller man kan gömma sig bakom den) med som du skriver, tron om att man inte är sjuk.

Får du någon hjälp?

#5 Förlåt, menade inte att du inte fattade det!
Ville bara vara tydlig i det jag skrev =)

Jag gick på ätstörningsmottagning varje vecka i över ett år, men det blev bara värre av det - så nu har jag ingen hjälp med det.

Jag har BED, är på väg ut, även om det är svårt.
För min egen del var det en rad saker som gjorde att jag började ta tag i eländet; dels fick jag en väldigt stark motivering att INTE ha detta problemet och allt det för med sig, och dels började jag föröka hitta alternativ. Jag ser till att hålla mig upptagen när suget sätter in, och fokuserar väldigt hårt på det jag gör tills det gått över. Det är inte lätt, men det blir lättare efterhand.
Mitt eget hetsätande triggas väldigt lätt av negativa saker; trötthet, ledsenhet, ensamhet… och om jag har att göra när de känslorna sätter in så tänker jag inte så mycket på det, utan är upptagen med annat.

Med detta inte sagt att samma saker triggar/inspirerar dig, men man kan ju hoppas.  ;)

Jag gick från övervikt till anorexia till bulimi (diagnosticerade) till vad jag själv (dock ej diagnosticerats) känner är mer som BED (enorma hetsätningsattacker med väldigt sporadiska kräkningar).

Jag undrar också hur man ska ta sig ur helvetet. När man känner att "hjälpen" man fick på ätstörningsenheten istället bara försökt problemet till en annan form av ätstörning känns det ju inte direkt som att det hjälper att söka sig till ätstörningsbehandling igen.

Men hjälp av min psykolog och DBT terapeut (lider av Borderline och depression utöver ÄS) försöker vi komma fram till vad som kan hjälpa mig att bryta beteendet och angripa det ur ett annat synsätt än den fokusen som ätstörningsbehandlingar oftast har.