Jag har alltid älskat frukost. Äter frukostmat hela dagarna eftersom att jag gillar gröt, yoghurt, frukt och flingor (vad man nu äter till frukost). För sju år sedan när jag började mixtra med maten tog jag bort frukosten helt. Kurrade i magen länge men vande mig.

Nu är jag en som inte klarar sig utan frukost. Ätstörningen sitter kvar än och jag blir arg på mig själv när jag äter frukost. Men jag ser det som ett måste, har svår anemi och tuppar av utan frukost. En sak för min sjuka sida att skylla på och så kan ju den friska delen njuta av att inte gå hungrig.

Vill gärna se mig som punkt nummer två men jag vet att mina frukostar är för lite, tror därför inte att den påverkar eller tar bort mitt hetsätningssug. Nån mer som känner en rädsla för att äta för mycket frukost eftersom att man är rädd att det blir för mkt innan dagen är slut? Med "normal" frukost menar jag typ (1 tallrik yoghurt med flingor, 1 mjuk samt 1 hård smörgås med smör och pålägg).