Jag behöver råd!

I riskzonen? (TRIGGERS!)

2015-07-28 23:56 #0 av: Calcifer

Jag vill inte utveckla en ätstörning. Jag har själv haft nära vänner som nästan förlorat livet till deras ätstörning och det är något jag är livrädd för.  Grejen är att jag gjorde en gastric bypass för över 2 år sedan. Allt gick fint fram till oktober/november förra året då jag hade tappat drygt 65 kilo och för första gången sen barnsben kände mig relativt nöjd med mig själv. Då ställdes hela mitt liv uppochner och allt gick åt helvete rätt ut sagt.

Sedan dess har jag gått upp i vikt. Så det syns. Känns. Märks. Och det har triggat en otrolig rädsla för mat. ALL mat. Jag försöker låtsas att jag inte känner hungern, jag får panik bara jag tänker på att äta, men med tanke på hur jag ätit tidigare så blir jag naturligtvis hungrig ändå. Jag väntar ut det så länge jag klarar av det. Tar ett äpple. Dricker massor med vatten. Varmt te. Sysselsätter mig med annat. Men till slut, oftast på kvällen, så kommer en våg av hunger jag inte kan hindra och då äter jag. Inte så att jag äter enorma mängder eller jättefel mat. Som nyss åt jag en "normal" (för mig) portion med makaroner och grönsaker (nej, egentligen ska jag såklart äta protein som huvudingrediens, men klarade inte av att handla mat när jag var på affären tidigare så hade inget annat hemma) och nästan så fort jag ätit klart kom det upp. Jag triggar inte medvetet igång någonting, sticker inga fingrar i halsen, men ändå väller illamåendet över mig och kroppen stöter det ifrån sig. Gissningsvis triggat då av min extrema rädsla för mat.

Det har inte pågått mer än några dagar, så det är inte som om det räknas som en ätstörning än. Men där är det magiska ordet. Än. För så fort jag kräkts klart så känner jag mig så jävla nöjd, samtidigt som jag naturligtvis har ångest för jag vet hur fel det är och vilken skada det kommer göra med min kropp om jag inte avbryter beteendet förr snarare än senare.

Jag har försökt äta många olika grejer, än så länge är det enda kroppen accepterar ett litet äpple, som äts under en lång tid samtidigt som jag dricker vatten. Eller en liten bit vattenmelon. Eller små, små mängder gurka. Dvs saker som inte innehåller något som min hjärna tydligen anser är "farligt" att få i sig. 

Vet inte hur jag ska bryta beteendet, när jag samtidigt hatar det men ändå inte kan hindra en tanke som viskar i bakhuvudet "bra, nu blir du åtminstone inte fetare". Söka hjälp är ju självklart, men det finns inte en chans att jag ens ska hamna på någon väntelista fören efter semestern, så realistiskt sett kan det dröja fram till september, oktober eller november innan jag kan få hjälp. Har jag inte brutit mönstret innan det är jag rädd att jag är fast i det totalt.

Vad ska jag göra? Hur ska jag tysta rösten som säger att det är "bra, bra, vi behöver ingen mat"? När jag naturligtvis är så pass intelligent själv att jag vet att det är jävligt dåligt och orimligt och inte kommer föra något gott med sig.

Känner mig uppgiven och äcklig och allt annat på samma gång.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2015-07-29 04:02 #1 av: Calcifer

Fyra timmar senare och repeat på ovan. Fyfan.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2015-08-29 10:54 #2 av: Lindb

Det man gör är inte att aktivt försöka tysta den där rösten, utan acceptera den utan att ge den makt. Motarbeta rösten kommer bara göra det till ett bråk och en extrem kamp i huvudet. Det bästa du kan göra är att uppmärksamma att den finns där, acceptera att den finns där, men inte lyssna på den. Låt den finnas, för det går inte att radera tankar. Det handlar lite om medveten närvaro där, acceptans. 

Det är - som du säkert vet rent intellektuellt - inte bra att spy upp mat, även om man tror sig bli av med kalorierna. Din kropp behöver näring. Är du säker på att det inte är något fysiskt som gör att magen inte kan hantera större mängder än ett äpple? Långsiktigt är det värdelöst att spy, det blir jojo-bantning och man blir svag och trött och får olika bristsymptom. 

Bli inte rädd för situationen eller den där rösten, utan tänk "jaha men tjena du, är du här, jag erkänner din existens, men du har ingen makt." Avdramatisera det lite. 

Anmäl
2015-08-29 10:55 #3 av: Lindb

Ser att det där var en månad sedan, hur har det gått för dig? 

Anmäl
2015-09-13 01:01 #4 av: Calcifer

Det har gått bättre. Har fortfarande ångest när jag ska äta men det stannar åtminstone nere så jag är nöjd med det. Fortsätter såklart jobba på det dock. Tack för att du frågar. :)

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.