Annons:
Etikettkroppens-signaler
Läst 12150 ggr
Intefulltnormal
11/14/15, 6:49 PM

När slutar man känna hunger?

Hej, ni som har eller fortfarande svälter er själva, efter Hur lång tid? brukar man sluta få hunger känslor?

Annons:
[rutt]
11/14/15, 6:54 PM
#1

Varför undrar du det?

Vanja
11/14/15, 7:01 PM
#2

De försvinner aldrig! Lika bra att äta. :)

/ Vanja 
Sajtvärd på Politik I Fokus. 

[rutt]
11/14/15, 7:20 PM
#3

Jag säger som Vanja; dom försvinner aldrig, eftersom dom är livsnödändiga. Med på tok för lite mat under mycket lång tid så kan du få olika sjukdomar som verkligen inte är roliga.

Lia
11/14/15, 7:54 PM
#4

För mig försvinner de ibland, men för det mesta resulterar svälten främst och oftast bara i magknip och svaghet och en himla massa problem jag önskar att jag inte orsakade mig själv. Bättre att verkligen försöka äta, även om det är svårt!

punkmusic
12/22/15, 8:25 AM
#5

Fel fråga på detta forum, svält är något som ska undvikas då det inte för med sig något bra. Endast trötthet, smärta osv som ovanstående också nämnt!

Zabbio
12/30/15, 1:35 AM
#6

Har ingen direkt ätstörning (tja.. om inte oregelbundet födointag är en ätstörning), men hungern försvinner ibland av sig självt på mig och jag kan helt enkelt glömma bort att äta. Oftast när jag har tankar på något annat.

Brukar komma på det när jag varit grinig och känt mig eländig ett tag - ''visst tusan,  har ju inte ätit sen igår morse..'' Det händer att jag struntar i att äta vid enstaka tillfällen för att jag inte orkar fixa med mat (är trött, har ont, känner mig missmodig i största allmänhet) utan hellre går och lägger mig. Ibland stänger hungern av på det och glömmer liksom komma tillbaka och påminna mig. Fast bara tills jag äter nåt, vid första tuggan är den tillbaka med full kraft och sen släpper den inte oavsett hur mycket jag äter.  Glöm idén att svälta ett par dar och börja så smått med en sallad eller nåt.. Dessutom gör det oftast ont när magen plötsligt får jobba.

Det är inte nyttigt och inte har det hjälpt mig gå ner i vikt heller. Det resulterar bara i att jag blir ledsen, lättirriterad och grinig, och att kroppen bråkar och värker ännu mer än vanligt. Dessutom går jag ner i lågvarv om jag inte ätit, får mindre gjort och bränner därmed färre kalorier, har svårare att fokusera och tänka (det är väl därför det ibland tar rätt lång tid innan jag kommer på varför jag känner mig trött). Hade jag inte ätit varierat mellan varven hade nog kroppen tagit ännu mer stryk. Och magen är redan rätt kass med intoleranser och annat.

Jag vet inte om det bara är jag som funkar så. Jag har kanske nåt fel på signalsystemet.  Men som sagt så blir jag varken smalare eller piggare av det, tvärtom. Ser ingen fördel alls på något sätt. Mår bäst och går ner i vikt när jag klarar av att hålla lite rutin på maten och äter varierat och hälsosamt med både lagom mängd fett och icke-raffinerade kolhydrater i vettiga portioner.

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

Annons:
iWontBite
3/10/16, 5:10 PM
#7

Aldrig är såklart ett bra svar men… Efter ett par tre-fyra dagar så utbytts hungern mot någon typ av apatisk reaktion mot mat?  Jag ser maten men har ingen lust att äta den. Och sedan kommer alla smärtor, magknip och illamående, man är helt skakig och svimfärdig när man rör sig.
Och även om man inte känner så mycket av hungern så är man fortfarande helt besatt av mat i tankarna, det finns där hela tiden och man kan få vansinniga sug mitt i natten.
Aldrig aldrig värt det ok?

//Päpple Holstwiik
Hoppípollas Hoppkaniner
Registrerad i SKHRF sedan 2015

punkmusic
3/10/16, 6:33 PM
#8

Jag kan tillägga att jag friskförklarade mig själv från anorexia i ca 1 år, men nu nyligen har varningstecken börjat komma tillbaka och som #7 nämner tyder även det på att det ALDRIG är värt det. 

VARFÖR? För att allt började med att jag svälte mig själv.

kae
3/14/16, 12:22 AM
#9

Att hungerkänslor försvinner är absolut ingenting du bör eftersträva. Jag menar det verkligen. Efter att jag har haft ätstörningar (skulle säga att jag är 95% frisk nu, 100% kroppsligt) har mina hungerskänslor blivit totalt rubbade. Jag kan inte bli hungrig och jag har väldigt svårt att bli mätt. Detta gör att jag ofta glömmer att äta eller mår illa av att äta. Och å andra sidan kan jag häva i mig otroliga mängder mat som sedan sabbar hela min rytm. Jag skulle göra vad som helst för att få tillbaks ett naturligt hungersystem!

sjukkatt
3/17/16, 6:33 AM
#10

På mig har den aldrig försvunnit helt, men däremot så har själva "känslan" övergått från det där typiska kurrandet till starka olustkänslor som att det sitter något i halsen, kasst humör, svaghet och ibland händer det att jag känner viss smärta på vänster sida av kroppen från armhålan och ner längs revbenen.

Inte speciellt trevligt alls! Men jag får just nu hjälp och blir förhoppningsvis snart fri från det här eländet.

Den här sjukdomen är inget man ens vill önska sin värsta fiende!

Calcifer
3/22/16, 8:04 PM
#11

När man hamnar i ketos brukar hungerkänslorna dämpas. Det är såklart inget man ska eftersträva, men om man äter under 800 kalorier om dagen så kommer man in i det. Jag har själv gjort det, men det var enligt läkares ordination då jag skulle göra en gastric bypass. Men HELT försvinner de inte.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Trollhund
3/29/16, 12:57 AM
#12

#11 Allvarligt, förstår du inte hur triggande en sån kommentar är på ett sånt här forum och hur många med ätstörning som kan få för sig att bara äta 800 kalorier per dag nu? Desutom så är din fakta helt fel, ketos hamnar man inte i pga kalorimängden enbart. Svaret är att hungerskänslorna aldrig försvinner men många med ÄS hjärnan att inte lyssna på dem men kroppen kommer alltid att reagera. Många mår illa eller får huvudvärk, svimningskänslor eller blir yra och svaga när de varit hungriga för länge.

Upp till toppen
Annons: