Som rubriken säger, hur har det gått för er? Julen är ju som vi alla vet en högtid full av mat och fika, och är därför rätt ångestladdad vare sig man har en lindrig eller svår ätstörning. 

För min del har jag både hetsat och spytt de senaste dagarna. Jag har ägnat flera veckor åt att baka grejer till julen, men har redan då varit medveten om att jag inte kommer kunna äta det utan att spy eller få ångest. Lite naivt hoppades jag någonstans att jag för en gångs skull skulle klara av det. 

Jag har även tänkt onormalt kring andra människors matvanor. När alla säger "guud nu är jag proppmätt! Det är nästan så att maten går upp i halsen!" så tänker jag alltid "men varför spyr ni inte? Hur kan ni låta bli ens? Hur kan det inte vara ett självklart val?". Många här vet hur den mättnadskänslan påverkar en. 

Ni som har klarat av julen utan att låta ätstörningens symptom styra er - hur gjorde ni det?