Annons:
Etikettjag-behöver-råd
Läst 1003 ggr
Glanso
2016-01-25 11:32

Medelålderskris eller ätstörning

För några år sen gick jag ner 20 kg efter att ha varit överviktig efter en långvarig kortisonkur. Jag är nu 30+, närmare 40.

Det ledde givetvis till många positiva kommentarer och beröm och jag kände mig väldigt stolt. Det har dock varit en utmaning att behålla vikten, men med träning och koll på matintagen har det funkat.

Jag kan inte äta vad jag vill utan måste ständigt tänka på vad, när och hur jag äter och nu har det satt sig i hjärnan. Jag har blivit helt matfixerad. Ständigt tänker jag på när jag skall äta nästa gång och vad och hur mycket. Jag gör överslag i hjärnan om hur många kalorier varje måltid kan innehålla och får ångest om jag någon dag äter lite för mycket.

Jag har också under de senare åren varit deprimerad och sökt hjälp för det, vilket gått så där bra. Primärvården lämnar en del övrigt att önska.

Min man sa för ett tag sen att det verkar som jag har fått en ätstörning, vilket jag givetvis avfärdade med en gång. Jag svälter ju mig inte, jag äter ju!

Men jag kan aldrig hålla mig till lagom, ibland äter jag för lite och ofta alldeles för mycket så jag får ångest och står sen framför spegeln och nyper mig i valkarna.

Är det någon som känner igen sig i det här och kanske till och med får/fått hjälp?

 Någon i min ålder? Allt jag läser om ätstörningar handlar om tjejer upp till 25 år. Men jag är ju "vuxen" med barn och familj och borde egentligen vara helt lycklig.

Tacksam för en liten rad..

Annons:
Sindri
2016-01-25 11:51
#1

Jag kan mycket väl förstå din rädsla för att äta för mycket. Men din hunger gör ändå att du gör det ibland. Att äta för lite: "räkna kalorier" är väldigt kontraproduktivt om man vill hålla vikten.

Jag kan inte säga att  det här fungerar för dig, men för väldigt många i alla fall. Det har hjälpt en del med ätstörningar åt båda hållen. Att testa är inte farligt. Du bör hur som helst lära dig lite om vad mat är till för egentligen, och vad det gör och inte gör med våra kroppar och allmänna välbefinnande.

http://www.kostdoktorn.se/

http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/569cb5238e0e743504000248-matens-pris?readstate=false

Upplever du att du har allvarliga problem med ätstörningar så skall du givetvis söka hjälp. Ingen kan väl neka dig fats du inte är ungdom.

Katthemsmatten
2016-01-25 11:52
#2

Det låter som en ätstörning. Anorexi och bulimi är inte något som bara drabbar tonåringar. Jag har sett exempel på ffa kvinnor som passerat 30 som drabbats. Kontakta läkare! Du behöver hjälp innan det går för långt.

Medarbetare Hittekatter iFokus

parsley
2016-01-26 13:41
#3

Jag vet inte om ditt förhållningssätt till mat, kropp och ätande klassas som en ätstörning enligt vårdens definitioner. Någon annan kanske vet. Men du verkar inte må bra och även din man verkar påverkas.  Anna Hallén skriver en del om kvinnor och deras förhållningssätt till mat, vikt och ätande. Kanske kan du hitta något som hjälper dig där. http://www.annahallen.se/ Hon har skrivit flera böcker och har en hel del information på sin hemsida.

Atropa
2016-01-31 17:02
#4

Tankar ändras hela tiden, har inget med åldern att göra! tråkigt att du känner som du gör, vet ju själv hur jobbigt det är. Oavsett vilka mallar man kollar igenom hurvida man har en ätstörning eller inte tycker jag är fel. Jag tycker du skall söka hjälp eftersom det är en fixering du har som varken är sund, rolig eller enkel. Kram och lycka till

[Indii]
2016-02-01 23:21
#5

Det är inte alls konstig att man kan bli fixerad av något man kämpat så för. Som någon här ovan skrev så är det inte bara tonåringar som får ätstörningar. Försök att hitta någon att prata med. Jag vet inte hur mycket du tränar, men som du beskriver det hur dina tankar ständigt handlar om kosten så börjar jag tänka på ortorexi, en diagnos som kan beskrivas som "överdrivet hälsosam livsstil".

Upp till toppen
Annons: