Det är förhoppningsvis ingen som kommer hjälpa dig med den saken. 

Har du någon att prata med? En förälder? Mor eller farföräldrar? Kuratorn på skolan? En lärare? osv.

Den här sidan är INTE till för tips på hur man underhåller sin sjukdom.  Sök hjälp och tänk innan du skriver!!

Gör inte såhär mot dig själv! Du är perfekt in i minsta detalj precis som du är!

Du kan inte bära på det här ensam, du måste prata med någon. Jag har inte ätstörningar (borde kanske inte vara på den här sajten, men kollade bland nya inlägg och blev orolig), men lider av andra ångestproblem. Så jag finns här ifall du vill prata ångest.

Ett tips i all välmening: Spy inte upp din mat. En jävla dum sak att göra och du kommer må dåligt i flera år efteråt.

Instämmer! Ingen här vill hjälpa dig att bli sjuk, tvärtom. Försök att hitta någon att prata med som #1 skriver.

Den här sidan är till för att hjälpa och stötta folk som vill ta sig ur sin ätstörning. Jag hoppas för allas skull att ingen här ger dig tips på hur istället ska göra din sjukdom värre!

Se det istället som bra att du inte kan spy av egen vilja. Det finns inget bra alls att kräkas med meningen. Varken för kroppen eller psyket. Det är så himla mycket man kan förstöra genom kräkning och det är absolut inget man vill göra mot sig själv egentligen.

Du behöver hjälp att bli av med din ångest kring mat och lära dig hur man ska ta hand om sin kropp och vara snäll mot den. Lägg din energi på att leta information till hur du kan må bättre och ta dig ut din ätstörning istället för att göra det värre för dig själv.

Bortsett från det dom andra sagt, vet du om att om du kräks så pass ofta kommer du få tänderna förstörda? Spelar ingen roll hur nöjd du är med vikten när du bara har ruttna stumpar i mun🤦‍♂️ Nej, tycker absolut du ska skaffa hjälp istället, du är ju bara barnet.

Varför får du ångest utav att äta?😕
Känner du dig "pressad" utav media, vänner eller familj?

#8 jag får ångest av att äta för att när jag blir mätt så känns det som att jag kommer att bli fetare eller att jag aldrig kommer att lyckas med att platta till magen. Jag vet att det är fel men jag börjar typ bli rädd för mat. Därför vill jag bli av med maten. Min mamma är alltid jättepetig med utseendet. Det är alltid att jag inte kan köpa den tröjan för då syns min mage, jag kan inte klippa upp till kort hår för jag har fortfarande tjockt och fint håroch är väldigt ung fortfarande, jag kan inte ha det halsbandet med den tröjan osv. På sommaren är det värst för att alla går runt med shorts, magtröjor och bikini. Jag vill också ha det men ändå inte för då syns magen och låren. Min lillebror säger nästan varje dag att jag är tjock. Så nu har jag fått nog och har börjat svälta mig själv och får ångest varje gång jag äter för jag vill inte ha kvar magen. Till alla er som säger att jag ska ta hjälp. Hur ska jag få hjälp? Vart ska jag gå?? Jag vill inte säga till mina föräldrar för då kommer de bli jättearga på mig. Jag kritiserar inte er, jag frågar. Är det bästa sättet att säga till mina föräldrar för att få hjälp??

#9 Om det känns jobbigt att prata med föräldrarna kan du om möjlighet finns kontakta skolsköterskan eller kuratorn på din skola.

#9 Precis som Wowy skriver så kan du prata med skolsyster,  skolkurator,  ungdomsmottagningen  eller din klasslärare. 

Du MÅSTE ta hjälp av någon av dessa. Dom dömer inte. Dom möter folk med samma eller liknande problem hela tiden. Sök hjälpen och ta emot den! Det kommer bli bra!

Lilla vännen, snälla gör inte så mot dig själv, du är värd att må bra och trivas med dig själv för du är helt unik och perfekt precis som du är. 

Tycker du det är jobbigt att gå till någon som jobbar på skolan så kan du gå till ungdomsmottagningen, de har tystnadsplikt och de bemöter dig väl och kommer garanterat att hjälpa dig. 

Men det bästa hade varit om du har möjlighet att prata med någon av dina föräldrar, det kan kännas lättare att prata med någon du känner.

Sänder dig en massa kramar och styrka <3

#9 Att din mamma har åsikter om hur du klär dig är väl en sak, men det ska vara på rätt grunder. Du ska inte behöva välja bort vissa klädesplagg bara för att du ska dölja dig själv. Fråga din mamma rakt ut om hon inte tycker att du duger som du är? Det gör du såklart, precis som alla andra. Din lillebror kan du svara något i stil med  att "jag duger som jag är, precis som du, men det kanske du är för liten för att förstå"? Ge svar på tal helt enkelt.

Jag håller med alla om att spy absolut inte är en ångesthantering du vill göra en vana av, och vill kommentera på det du skrev:

1 - Använd inte en tesked! Använd ingenting annat än dina fingrar (men helst såklart inte det heller…) för det kan alltid hända något som gör att det ramlar ner i halsen och kväver dig. Och att behöva åka till akuten och förklara varför du har en tesked i halsen är nog pinsammare.
2 - Ja, det hörs när du spyr, det går inte att dölja. Vi talar dessutom inte om kavallkadspyor som när du är magsjuk, vi pratar om att få upp kanske en matsked varje gång du spyr. För att få upp allt måste du spy om och om igen, och varje gång är det kväljningar och kräkljud som hörs.
3 - Det kanske inte syns inne på toaletten, men det syns på dig! Magsyran man får med sig upp från magsäcken fräter på tänderna och ger dig en sur, äcklig andedräckt. Ditt ansikte kommer svullna och bli pluffsigt på grund av vätskebristen. Din hals och tunga kommer göra ont konstant.  Din tarmflora kommer att balla ur och du kommer vara förstoppad jämnt.

Jag kan säga att mammor som inte kan låta bli att kommentera på sina barns utseende är den i särklass störa anledningen jag har sett till att folk utvecklar ätstörningar. Det kanske går att ta upp det med henne på något vis? Vara ärlig och säga att nej, dina kommentarer får mig att må dåligt, jag behöver att du stöttar mina val och min självständighet? Kläder, hår, allt som är på din kropp det är ditt och till för att du ska må bra och så länge du inte skadar dig själv är det inte hennes beslut, vad hon än tycker om det. Förmodligen förstår din mamma inte hur negativt hon påverkar dig med sina kommentarer

Att spy kommer ändå inte resultera i att du går ner i vikt. Det är faktiskt otroligt vanligt att personer med bulimi är normalviktiga eller t.o.m. överviktiga. Varför? Jo för att kroppen börjar ta upp maten så fort du ätit den. Ok om man äter fort som fan och sen spyr, sure, då gör man sig av med det mesta. Men om man äter normalt i lagom takt och sen går och spyr så har man redan tagit till sig det mesta av vad man ätit.

Dessutom är 12 en riktigt dålig ålder att börja utveckla en ätstörning på. Inte för att det är bra i någon ålder alls, men ju yngre man är desto farligare blir det för du har inte växt klart eller utvecklats klart. 

Sök hjälp och säg ifrån på skarpen till din mamma. Min mamma kunde säga liknande saker, inte illa menat alls utan hon förstod helt enkelt inte hur knäckt jag blev av hennes kommentarer. Det resulterade i att jag inte kunde äta bland folk = jag smygåt på nätterna för att ingen skulle märka. Hur nyttig mat tror du man kan gömma på rummet och som är tyst när man äter det? Inte nyttig alls. Alla grönsaker gick bort, allt som behövde tillagas gick bort, osv. Så jag åt godis och kakor och drack läsk. Sen gick åren och jag blev smällfet.

Tro mig, gör inte om det misstaget. Om jag kunde gå tillbaka i tiden skulle jag sagt ifrån till mamma mycket tidigare och skällt ut henne på skarpen. Nu i vuxen ålder har vi pratat om det och hon skäms rejält över hur hon pratade med mig när jag var yngre och hon har erkänt att hon bär en del av skulden till att jag är överviktig.

#15 Tror snarare att de med bulimi kan bli överviktiga p.g.a. de inte lyckas få upp allt de stoppar i sig, eftersom att näringen från maten främst tas upp i tunntarmen, dit maten kommer efter att i ett par timmar eller så ha skvalpat runt i magsäcken.

#16 Som jag nämnde…

#15 Det är helt och hållet fel att kroppen tar upp näring med en gång så som du säger. Mycket lite näring tas upp direkt i magen. Det handlar snarare om att man inte kräks upp allt samt att tex läsk går igenom magen fortare.

Jag har tagit in det ni har sagt och försökt göra något åt det. Jag lyckades inte få tag på skolsköterskan, hon var alltid upptagen med andra som hade skadat sig på rasterna ( vår skolsköterska är jättesvårt att få tag på!!), så jag insåg att jag måste göra något själv, jag kan inte vänta på att jag får hjälp av skolsköterskan. Så varje gång vi ska äta så tänker jag, istället för: "hur hungrig är jag egentligen, vad ska jag säga, att jag inte är hungrig eller att jag har redan har ätit??" så har jag tänkt: "vill jag fortsätta utveckla mina ätstörningar och hoppa över måltiden eller äta maten och komma över ätstörningarna??" Jag har börjat äta normalt igen men jag blir fortfarande panikslagen när jag går upp i vikt (det handlar om 1-3kg) och jag drömmer fortfarande om att bli smal. Jag får fortfarande ångest när jag äter. Så det enda som har förändrats är att jag har börjat äta. Jag är säker på att jag kommer svälta mig själv i framtiden igen.

#19 Bra att du äter mer! Fortsätt försök få tag i skolsköterskan. Har ni kurator på skolan?

#20 vi har en kurator men hon är inte ofta på skolan och jag vet inte vilka dagar eller tider hon är på skolan. Jag har klagat på det innan men de ska ju såklart "försöka göra något åt det", som alltid…

#21 Ibland blir jag irriterad på hur skolor verkligen inte tar sitt ansvar. Fortsätt få tag i skolsköterskan, det är viktigt. Om du inte vill berätta för någon annan vad du har för ärende kan du kanske göra en manöver och låtsas vara skadad. Om det är det som krävs för att du ska kunna prata med sköterskan.

Jättebra att du tänker som du gör! Att äta är ju något livsnödvändigt, så försätt så så kommer det att gå ännu bättre med tiden! Försök också som # 22 skriver att få tag på skolsköterskan. Man kan ju behöva få lite hjälp på vägen!

Jag tycker att du ska ta hjälp av en skol kurater om ni har någon och sen att du vill berätta för dina föreldrar men inte vågar så kan han/hon hjälpa dig. De kommer inte bli arga om de blir de så är de för att dem inte vet vad de ska göra. Jag har en ätstörning UNS typ 4 (sök på Google om du vill veta och inte vet.) Mina föreldrar blev inte arga fast att jag var jätterädd för att de skulle bli de.❤Hoppas du kommer bli bättre och inte få en ätstörning ❤

#24: tråden är från 2016

#9: Dem kommer inte bli arga, om dem blir det så är det för att dem är oroliga. ❤