Övrigt

Smal kropp, men ingen anorexia

2016-05-06 19:17 #0 av: Skorpion76

Jag har en fråga som jag inte riktigt vet var jag ska posta. Föreställ dig att du är en ung tjej som ser anorektisk ut, men du äter som värsta hästen! Du skulle kunna ge vad som helst för att gå upp i vikt, men ingenting hjälper! Vad vet man om detta tillstånd? Hur vanligt är det? Vad beror det på? Har det här tillståndet något namn? Vad jag har hört ska det ha med ämnesomsättningen att göra och att den inte fungerar som den ska. 

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2016-05-06 19:31 #1 av: Zachis

Om jag var den tjejen skulle jag gå till vårdcentralen. Det är ingen ätstörning iallafall, de är jag säker på. 

Anmäl
2016-05-06 19:35 #2 av: Maria

Många riktigt smala är hur friska som helst men är det ett problem för tjejen så ska hon givetvis söka hjälp.

/Maria

 

Anmäl
2016-05-06 19:40 #3 av: Devya

Jag känner väldigt många i min bekantskapskrets som är på det här viset.  De är friska och aktiva människor samt äter jättemycket. Jag ser inget problem med det så länge man mår bra.

Anmäl
2016-05-06 19:41 #4 av: IaMiaMaria

Människor har olika kroppsform och ämnesomsättning, så är det. Äter hon tillräckligt med mat så har ju inte anorexia iaf. 

Anmäl
2016-05-06 19:54 #5 av: Tzuki

Det här är ju ingen ätstörning, på något sätt... -.- Är det ett problem så vänd er till vårdcentralen, om inte så who cares?

Anmäl
2016-05-07 08:54 #6 av: Skorpion76

Jag känner ingen som är så här, men jag har ibland läst om eller hört talas om tjejer som ser anoretiska ut, men som äter som hästar. 

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2016-05-07 08:58 #7 av: Maria

#6 Jag själv har i större delen av mitt liv varit mager där jag sett benig ut och har fått höra kommentarer om min vikt men jag mådde hur bra som helst och jag åt obehindrat både mat och annat gott utan att gå upp i vikt.

Jag blir lite nyfiken på hur du kom att tänka på detta?

Det är ganska svårt att vara smal också och få kommentarer om sin kropp.

/Maria

 

Anmäl
2016-05-07 09:13 #8 av: Skorpion76

#7 Jag kom att tänka på det därför att jag har hört talas om  det och i tider när det ratas som mycket om anorexia pratas det även om det här.  

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2016-05-07 10:18 #9 av: Maria

#8 Skillnaden är att Anorexia är en sjukdom. Att vara smal är ingen sjukdom.

/Maria

 

Anmäl
2016-05-07 18:16 #10 av: Skorpion76

#9 Jo för sjutton! Det vet jag ju, men jag undrade om även detta tillstånd har något speciellt namn. Det är ingen sjukdom att vara smal, men om man verkligen inte går upp ett ynka kilo i vikt även om man äter som värsta hästen låter den lite mystiskt. 

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2016-05-07 18:33 #11 av: Maria

Namnet kanske är "glad" för det är något som många skulle önska.Skämtar

/Maria

 

Anmäl
2016-05-07 19:45 #12 av: Devya

#10 Snabb ämnesomsättning?

Inte alls mystiskt, men sen kan det förstås ändras när de blir äldre vilket jag har också sett. :)

Anmäl
2016-05-07 20:35 #13 av: catcult

Det har inget namn, precis som några andra skrev. Det är helt enkelt så att dessa människor har bra ämnesomsättning.

Anmäl
2016-05-08 10:23 #14 av: Calcifer

Det är ingen ätstörning, det är något som vissa människor har problem med. Har själv en vän som kan pressa i sig hur mycket som helst och ändå inte lyckas gå upp i vikt, medan jag själv knappt kan äta glass någon gång då och då utan att det går uppåt på vågen. Ja, det är vanligt att man anklagar de som är smala för att vara anorektiker men det handlar om okunskap och att vara otroligt dömande för nej, smal är inte = ätstörning.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2016-05-09 10:12 #15 av: Liv03

Jag har en kompis som är väldigt smal, som är precis som du beskriver det. Hon äter normala mängder mat. Hon har berättat att hon ibland försöker äta så mycket godis och sötsaker hon kan för att få en normalare kropp. Hon har ingen anorexia eller någon annan ätstörning, men många brukar påpeka det.
Hon gör allt för att få en normal kropp.

Det är ingen sjukdom, alla ser olika ut. Vissa är smala, andra är lite mulligare. Man ska inte ändra på sin kropp av utseendemässiga skäl.

Men precis som #12 säger, så kan det ändras när man blir äldre.

Anmäl
2016-05-09 10:29 #16 av: IaMiaMaria

Jag har fyra bröder som är jätte smala och de kan äta vad de vill. Själv väger jag över 100 kg och som jag brukar säga att jag går upp i vikt bara av att googla bulle. Livet är orättvist.

Men det är inte helt lätt för dom som är jättesmal och gör allt vad de kan för att gå upp i vikt och hela tiden får höra, gud vad du är smal, äter du dåligt. Det är ju mer okej att säga av nån anledning än att säga att jysses vad tjock du är till en överviktig då är det plötsligt kränkande. Men de som är underviktiga kämpar minst lika mycket.

Anmäl
2016-05-09 11:30 #17 av: Calcifer

#16 Huvudet på spiken, det är socialt okej att kommentera någons vikt om de är underviktiga men inte om de är överviktiga. Jag är också 100 kg plus men jag tycker det är minst lika fult om någon kommenterar min vikt som någon som kanske väger 50 kg. Man vet ju inte varför en person väger si eller så. En del som är smala mår ju riktigt dåligt över att de inte kan gå upp i vikt trots att de äter mängder och att sen få kommentarer kring hur man måste ju ha en ätstörning eller typ "men gud äter du aldrig eller" är ju verkligen inget som hjälper.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2016-05-15 23:24 #18 av: fossingen

#17 Hade en sk "ätstörning" för ett par år sedan trots att jag åt jättemycket.  Jag gick ner i vikt hela tiden oavsett, jag kräktes inte. När jag på längden var 167 cm och vägde under 40 kilo var det tal om sjukhus/näring/sondmatning m.m
Mitt humör var svängande från en sekund till en annan, jag hade sällan ork till mycket.
Mådde den perioden skitkasst, deprimerad m.m och ingen dietist trots deras försök fick mig att gå upp i vikt utan snarare tvärtom, trots följelse av deras kostråd.

Läste envist online i dagar som blev veckor, veckor blev till månader.
Jag gick helt enkelt efter mitt humör och magkänsla gällande detta eviga internetsökande. Hittade äntligen en möjlig lösning. SEROTONIN!

Trots träning hjälpte inte det min nivå att förhöja, varför blev aldrig utrett eller testat. Men efter tjat att få ut Serotoninhöjande piller blev jag mer och mer friskare. Ångesten var givet stor, så där fick jag sedan ångestdämpande/lugnande pga ryckningar, vridningar i kroppen (utan självpåverkan eller tankar om mig själv att få det).

Jag blev bättre och bättre ju mer månaderna gick och gick upp i vikt sakta, men säkert i alla fall. Något år senare läser jag just att Serotonin medicin är en av det viktigaste delarna i ätstörningar.

Nu dock börjar jag falla tillbaka på känslan och humöret som då. Vad jag hade, det vet varken jag eller läkarna. Skulle någon veta skulle jag vara mer än tacksam.

Anmäl
2016-09-22 16:43 #19 av: bullen73

Jag har aldrig vägt så pass mycket som mina kompisar har gjort, och ja, jag kanske äter lite mindre än vad dom gör men jag mår fortfarande bra och har inga ätstörningar.

Anmäl
2016-09-28 07:48 #20 av: Skorpion76

#15 Det är precis det jag menar!

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.