Anhörig frågar

farlig vänskap? dålig vän? ätstörningstrigg

2017-07-27 21:50 #0 av: shia

okej, jag vet att jag kan låta som världens sämsta vän, menja.

i 6 an hamnade jag i världens bästa klass och kamrater och skola och jag tänkte att dessa 4 år kommer bli toppen! (på min fd skola var jag mobbad, slagen, utfryst osv) hah, vilket skämt. 

jag fick sån jävla prestationsångest, hamna i depression, ätstörningar, det här började i mitten av 6 an.  men då var det ingen som anade något. jag va "det lyckade A barnet helt enkelt" en av de som sbyntes och hördes och lyssnades på mest. en som "inte brydde sig om någonting" och "hon som alltid skrattade och skojade".

men, jag mådde så jävla dåligt, å under våren ville jag ta mitt liv. Jag ville skära mig själv, men vågade inte pga rädsla för infektion osv.

tänkte hela tiden dock att det blir bättre om någon månad, det blir bättre till sommarn, till hösten, osv osv. det blev aldrig bättre. 

när sjuan sen började, stupade jag rakt nedåt. bröt ihop under ett prov för jag tyckte jag var så jävla dålig, fet och hopplös. slängde åt läraren papprerna och for in på toan. nu kommer min kompis in här. alla hade nästan gått men hon sa att hon väntade på mig. (innan jag bröt ihop alltså för hon såg hur stressad jag var) 

när jag grät på toan tröstade hon mig, när jag fick panik för att gå till skåpen i rädsla för vad de som stod där nere(killar i klassen) skulle tro och tycka. 

- Säger de något dumt försvarar jag dig, annars kan vi vänta här tills de gått. hah, killarna vart så förskräckte när vi kom att de inte vågade prataXD (ksk råkade svära åt dem för att de tittade på mig heh) 

jag fick ett B på provet och vart så jävla missnöjd. 

jag började minska på maten, komma med ursäkter, skära maten i mycket små bitar. gick ned i vikt. jag som 3-4 tim/natt(vaknade stup i kvarten) gick ned 10 kg innan jag nådde botten. Jag frös ständigt, var yr, svimmade 2-3ggr (kollade bmi nu för vad jag skulle haft då, 15) blåa fingrar(naglar typ, ni fattar) var trött, arg, lättirreterad. här började folk märka. Minns tydligt att en gång på idrotten, var någon smal vägg man kunde gå igenom och jag sa det jag kan aldrig gå igenom där, så fet som jag är. Hah, en kille i klassen som jag brukar småretas med trodde jag skojade och skrattade och sa, "DU" Fet? du är ju för fan smal som en pinne! (han drog in magen allt han kunde för att illustrera) 

En so lektion, när vi fick tillbaka provet fick jag ett B+. Vart så jävla arg för jag hade svarat på princip allt! så jag tog papperet, gick fram till stackars läraren(han är eg snäll och uppmärksam på saker och ting, men jag har noll respekt för honom och kan seriöst skrika på honom utan att alls känna mig besvärad) gick fram å frågade(argt) vad fan skulle jag mer göra för att få ett A? - kunde ha svarat lite mer på den frågan, men du gjorde det ju jättebra. -varför fick jag inte A då? - sen babblade han på, att jag inte skulle stirra blint på ett betyg, att han skulle gett mig A istället för B i våras å blablablablabla. Fnös åt han å gick därifrån. 

vid den här vevan började jag skära mig själv, då jag inte gick ned så mkt jag ville å åt för mkt. men så efter höstlovet, på måndagen bad min mentor att få prata med mig efter lektionen. Mitt hjärta började slå som in i bomben. och min hjärna gick på högvarv(hade dock föreställt mig att detta kunde ske, tänkt ut olika fraser och undanflykter beroende på vad hon sa osv. så jag var förberedd...)

"hur mår du?" - bra. "är det verkligen så?" ja. sen babbla hon på att hon, flera av lärarna och klassen var oroliga för mig!(majoriteten av klassen hade på en fråga i loggboken om man trodde någon i klassen mådde dåligt, hade typ 75% svarat att de trodde JAG mådde dåligt!!)

låtsades förvånad som jaha. Hon babblade på om att hon var rädd att jag skulle pressa mig själv för mycket, gå in i väggen, bli ett spöke, bli någon annan, osv osv. sa att jag alltid kan komma och prata med henne om jag ville. 

efter det skakade jag i timmar, var så nära mitt mål, men fattade där att jag måste vara försiiktig. 

började efter ett tag(vid jul) äta och gick upp 11 kg. tills skolstarten. (hade frossat i mig mat ) då slutade jag helt gå till matsalen, spy om jag ätit mkt, (kunde spy 3-5 ggr/veckan, ibland 3ggr/dag i flera dagar. )svälte mig själv, samt hetsåt. 

men så började lärarna intressera sig vad jag åt och inte åt. minns så väl första gången. jag å en kompis satt vid skåpen å kolla mobilen då min andra mentor(so lärare) kom. Har ni ätit lunch? ja. "nej det har ni inte" sen babbla han på att vi måste äta och vad som händ om vi inte ät osv. sen började flera lärare fråga gång på gång om man inte vart i matsalen. nästa torsdag kom han igen, å höll på, sen kom han på en onsdag. och då vart jag jävligt förbannad och skrek på honom. sen fick vi ur honom att det var skolsköterskan som bett han hålla koll så vi ät och blablablabla. efter ett tag lärde jag mig lärarnas matschema osv.  och hur jag skulle ljuga. tillslut orkade jag inte med självmordstankarna och alla tankar om mat och vikt att jag sökte hjälp hos kurator. gick dit ksk 5 ggr på en månad innan jag saknade tbx och "Ljög "Mig fri.hade dock redan  därefter kommer min kompis in. hon ber om tips för att bli smalare, få thi gaps. men var dock lite oförsiktig i böjan och sa, när en i klassen kom å fråga vad vi prata om på lektionen, ###(jag) ska hjälpa mig att bli smal och få smalare lår. hon bara typ ehm, okej, ät typ nyttigare. Men sen tittade hon på mig å sa att du ska då INTE gå ner i vikt. du är ju assmal, borde snarare gå upp.

iaf så startade mina tankar hos min kompis då. lärde henne tips å tricks.(samt att hon måste vara extra försiktig så ingen märk då hennes syrra är anorektiker) 

nu har det gått ett tag in på sommarn och fick sms för några dagar sedan, att hon nu gått ned 12 kg(tillstånd av föräldrar att gå ned något kg då hon var lite överviktig) och nu e hon på samma bmi som mig (19, jag dock krypit under 19 nu) 

och vi hjälper nu varandra att båda gå ner i vikt för att nå våra mål. peppar varandra att hoppa över ett mål till, springa 3 km till, osv

grejen är att jag vet att allt det här kommer gå för långt. att vi båda tillslut kommer bli anorektiker. men skrev då till min kompis när hon skrev att jag fortfarande måste äta. att jag "hellre är en döende anorektiker än en normalviktig bulimiker"(ångrar grovt att jag sagt så, men jag vill inte vara en med bulimi som jag är nu)

dock ej lärt henne än hur man spyr... tänker vänta med det tills hon vill gå ner ännu mer. 

grejen är den att jag kän mig som en så taskig vän, men jag vill så gärna gå ner i vikt, och hon med och jag förstår hennes känsla å då kan vi hjälpa varandra...

vad ska jag göra(å inte göra)

Anmäl
2017-07-27 22:37 #1 av: Aleya

Ursäkta. Men du borde söka seriös hjälp.
Du triggar en annan människa till svält.

Visst om du förstör ditt egna liv. Men dra för tusan inte in andra.

Jag blir säkert blockad från denna sidan för att ha skrivit detta, men det struntar jag i.

Fixa hjälp åt dig själv och sluta stjälp din vän.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2017-07-28 23:04 #2 av: shia

Min kompis hae gått ned 12 kg själv, nu hjälp hon mig. Vi hjälper varandra till sundare å hälsosammare liv. Peppar varandra att åka ut å träna. Jag håller iaf koll på henne så hon int gå för långt å hon mig.

Anmäl
2017-07-29 07:15 #3 av: Aleya

Nej. Du är sjuk. Och ni triggar varandra.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2017-08-18 19:38 #4 av: Cragan

så skippa mat och träna hårdare med andra ord ni försöker få ner vikt genom att bli av med muskelmassa och svälta era kroppar, o sen påstå att det är hälsosamt.
gör er själva en tjänst och prata med en utbildad om vad ni ställer till med för era kroppar för gissar på att ni vill vara friska och det kommer ni inte vara med tekniken ni använder nu.

Sajtvärd på  http://fjaderfa.ifokus.se  http://djurskydd.ifokus.se/

Anmäl
2017-08-30 12:16 #5 av: Lindb

Förstår alla som blir förbannade av att läsa vad Shia säger. Men hon är uppenbart ung och är ambivalent kring vad som är rätt och fel. Och det är lätt att bli trotsig vid fel bemötande.

Shia, man märker på hur du skriver att du själv faktiskt vet vad som är fel och inte. Om man bara tittar på rubriken du skrivit. Du vet att ni gör något dåligt som inte är bra för någon av er. Just nu drar ni ner varandra i graven, och blir berusade av känslan av att vara ett team som går ner i vikt. Det är vad som kan hända om man lyckas få med någon på sin egna destruktiva väg. Men tro mig, om det skulle hända din vän något som en direkt konsekvens av att ni gör det här, så kommer du aldrig förlåta dig själv. Händer det dig något kommer din vän leva kvar med skulden. Man är faktiskt inte bara långsamt döende, utan man kan dö utan förvarning. Att gå ner i vikt i er ålder på det sättet är direkt livsfarligt. Att spy är ytterligare livsfarligt. Det är era hjärtan som kommer ge upp först. Det finns inget hälsosamt i hur ni tänker just nu, även om ni tror det. Ni måste sätta stopp för det, hjälp varandra åt rätt håll istället - Åt ett håll där ni inte kan dö och orsaka både er själva och andra enorm smärta.

Anmäl
2017-09-21 07:25 #6 av: shia

Han började äta igen å gick upp nästan allt snabbt. Men hon har kvar beteendet, skippar måltider, tränar mkt. Så jag å en kompis gick till skolsyster å berätta om henne + en annan vi misstänkte hade ätstörningar. Så hon får hjälp nu

Anmäl
2017-09-22 22:31 #7 av: Lindb

#6 Och du själv då..?

Anmäl
2017-09-24 17:56 #8 av: shia

#7

Höll på svimma i tisdags då jag inte ätit eller knappt druckit på 2 dagar, hetsäter, spyr upp blod...men sålänge mina kompisar å de jag känn mår bra så kan jag må hur som helst.

Anmäl
2017-09-24 20:03 #9 av: Aleya

#8 du är inne i en farlig spiral. Du borde även du söka hjälp.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2017-09-24 20:13 #10 av: shia

#9

mm.. men jag skäms, skäms för att jag inte kan vara normal, för att jag ska vara så korkad...skäms för att jag inte kan ta hand om mig själv... jag har verkligen försökt bättra mig, men jag får sån ångest efter jag ätit att jag inte vill äta igen..

Anmäl
2017-09-24 20:20 #11 av: Lindb

Tänker du så om din vän då? Att hon är onormal och ska skämmas för att hon är så korkad som behöver hjälp? Nej. Man tänker inte så om någon annan än sig själv. Behandla dig själv som du behandlar andra. Personerna i din närhet blir i längden nog bara sårade av att du ljuger och förnekar ett problem.

Anmäl
2017-09-24 20:48 #12 av: Aleya

#10 men du kan hjälpa din sk vän men du vill inte hantera dina problem. Det är bättre att ta itu med problemen nu innan det ger dig kroniska problem med kroppen.

Så kära du: sök hjälp.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2017-09-24 21:48 #13 av: shia

Men vad ska jag söka hjälp för... Har ju inte gått ned i vikt sen senaste vägningen(i våras hos skoksyster, men har sen dess gått upp resp ner 4 kg) (vägde innan Helgen 58 å i våras 60 men väg nog 61 nu)
Jag spyr bara 2-3 ggr veckan, å finns mass andra som har värre. Jag har ju knappt en ätstörning EG. Jag är inte kraftigt underviktig, har mens osv. Ingen skulle ta mig på allvar...

Anmäl
2017-09-24 23:21 #14 av: Cragan

#13 bättre att söka hjälp tidigt och dom kommer ta det på allvar om du berättar vad du skrivit här. 

Sajtvärd på  http://fjaderfa.ifokus.se  http://djurskydd.ifokus.se/

Anmäl
2017-09-25 00:55 #15 av: Lindb

Då är det bulimi du har. Spelar ingen roll vad man väger, problemet sitter i huvudet. Dom som jobbar med det vet det, att även det är en allvarlig sjukdom.

Anmäl
2017-10-14 20:41 #16 av: shia

okej... Nu har det gått ett tag och jag önskar jag aldrig påbörjat denna spiral. 

för 2 veckor sedan gick hon, och en annan av mina kompisar och typ hela klassen(tjejer plus 3  killar)  till min so lärare och sa att de var oroliga för mig blablabla.  (vet inte om jag skrivit det men jag å en kompis gick till skolsyster om hon jag skrev om ovan samt en annan av samma orsak) 

fick veta det förra v, och efter några dagars tänkande och viktnedgång så bestämde jag mig, jag ska äta hälsosamt och må bra, för annars kommer jag ej kunna ta montélicens till våren vilket är det jag lever för just nu.

så jag har hela den här veckan, ätit "bra". Normalt, tror jag, vet inte vad som är en normal portion, blir aldrig hungrig eller mätt. Jag minns inte hur det känns, låter så hemskt men det är sant. Jag tog det jag trodde var normalt, 1/3 pasta/potatis 1/3 kött(en eller två dagar vegetarisk) 1/3 grönsaker, 2 st hårdbrödmackor med smör samt 1-2 glas mjölk. Samt till frukost, flingor och mjölk+nypressad apelsin+macka med smör och ost. å middag normal

I to kväll skrev min "kompis" att hon inte brydde sig om jag svalt ihjäl mig själv, att det var mitt eget val. svarade bara ok. Hon : lycka till med ditt liv.

svarade lycka till själv.

-har redan lyckats thow.

-ok, gått ned i vikt eller vad menar du?

- jag är kanske tjock men du är ful, jag kan banta det kan inte du. Din mobil står på 112 24/7 å väntar på att du ska falla. 

där var droppen, på fre morgon gick jag till so läraren och visade upp det hon skrivit. vi pratade 10 min ca. berättade allt, dels om mig vilket han redan visste en hel del om(men inte från mitt perspektiv) om hur hon började med att fråga mig massa hur man får thi gaps, går ner i vikt, döljer osv. tills att vi peppade varandra till att gå ned i vikt, tills jag började ljuga att jag mådde bra å "Lämna" henne. (var rädd att hon skulle ge upp å skvallra) men att hon nu fortsätt.

Han hämtade henne, och han kom aldrig ens fram till att hon höll på att banta innan hon gått iväg. hann bara snacka om konversationen å att vi "peppade" varandra till att gå ner i vikt. Hon skrek typ ibörjan å hamna i försvarställning (med attityd "jag är bäst") och sa att hon itne brydde sig om jag svalt ihjäl eller ej, han sa då att hon visst brydde sig, att de gått till honom, om de inte brydde sig då. - Jo, men inte längre. Sen vart hon mer och mer "instängd" och ja. hon drog. 

min lärare frågade om vi skulle dra i henne mer, om han skulle starta någon stor uttredning eller om det skulle lösa sig. sa då att det är smartast å ta det lugnt ett tag nu. pratade med han ca 20-30 min om ja. helvetet. att jag hållit på i 3.5 år, att jag svimmat osv, samt ibland inte ätit på 4 dagar.(denna termin värst) osv. 

Så är inte vän med henne mer, men jag vill inte vara fiender, vill vara alla till lags hela tiden. tried to speak normal med henne en gång i slutet av dagen, frågade när vi började.

-jag har ingen anledning att prata med dig, sen drog hon. 

bestämt mig för att skita i henne nu, jag bryr mig fortfarande om henne, men kan inte vara vän med en som sagt allt som hon sagt.

börjat prata lite mer med andra i min klass, samt kommit en "ny" till vårat gäng. hon är från afghanistan å är väldigt schyst, vi förstår varann bra å skrattar osv ,trots att hon inte kan mkt svenska. 

the only is, att hon sa till min fd "kompis" att hon ville bli lång å smal som mig....

VARFÖR vill alla se ut som mig, vara mig, ha mina betyg, ha mitt liv. Blir galen, jag är inte perfekt någon stans...

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.