2018-04-01 22:16 #0 av: shia

Hur förändrade ätstörningen dig som person? Hur var du innan, under och(om du blivit "frisk) efter? Hur tror du att du varit om du ej fått ätstörningen?

Under dem åt jag har haft ätstörningen har jag förändrats mycket.
Jag var nöjd med mig själv innan, hade inga tankar på gå ner i vikt, tyckte modeller såg ut som pinnar, att man kunde ha på sig vad man ville och se ut hur som helst. Jag var" udda" gjorde på mitt egna sätt osv. Föll inte för grupptryck. Men, jag var mobbad och jag började förslka hitta anledningen till det, jag var kallad tjock, ful, CP stördm. Dem sa jag kunde gå å ta mitt liv, att ingen någonsin kommer gilla mig. Jag trodde dem skulle tycka om mig om jag gick ned i vikt.

Här bytte jag även skola, och då jag gått med i vikt kände jag mig "självsäkrare" och vågade ta för mig lite plats, prata, skratta, jag hittade e bra plats i klassen. Jag var som en ny person, en person jag ville vara och jag inbillade mig det vare tack vare "ana" inom mig som jag dög, så jag tänkte nog att om kag lyssnar på henne så kommer det gå bra! Då kommer jag bli lycklig med mig själv. Hadebjag slutat där, hade jag nog varit frisk vid detta laget. Men då personer började oroa sig, minskade jag på mitt prat å skratta bara när folk kollade på mig. Ana var mer krävande och jag ville backa ur men jag kundr inte, enda vore om jag sökte hjälp men utan ana kände jag mig osäker så klarade det ej.
Ana fick mig att säga saker jag inte menade, trycka ifrån mig mina vänner och ljuga. Samtidigt som hon fick mig att hålla uppe ennfasad.

Ana fick mig framstå som "perfekt" jag var inte lika tjock(fast jag knappt varit det!) hon gjorde så jag vågade säga saker, stå för mig själv, tappa respekten för lärarna och skrika på dem.

Ana förändrade mig,och idag, jag tror att allt man gått igenom gör en till den man är, men jag tror ätstörningen förändrat mig mer än något annat. Både bättre och efter.

Jag har blivit en bra lögnare. Lärt mig tänka ut i flera led vad som händ om jag säg det å det osv.Jag har lärt mig att kämpa oavsett motgång. Jag har lärt mig att ta nya tag, räkna(herregud, hade säkert varit jättedålig i matte om jag inte räknat var eviga dag varenda kcal å kolh osv)
Men den har fåtr mig att bli osäker, otrygg, självisk, elak. Den har fått mig att göra dåliga val och trycka ned mig.

Jag tror att utan ätstörningen så hade jag varit mer social, hamnat i mer trubbel(då jag skulle sagt utan att tänka 100 gånger)
Fortsatt kämpa även när det blir tufft och inte bara lägga av. Men samtidigt toror jag inte jag skulle gå vidare efter motgångar likadant,