Anhörig frågar

Min kompis

2018-08-31 13:08 #0 av: Själshjärta

Hej!

Min ena kompis har just börjat gå till en ätstörningsklinik efter att det har kommit fram att hon inte vill äta och att hon har tankar om att hon väger för mycket (det gör hon inte). Hon har det ganska jobbigt med allt möjligt i livet (det har jag också) och vi har haft stöd i varandra med alla våra jobbiga saker och kunnat prata med varandra. Hennes syster och min syster har båda haft (eller har) ätstörning och vi vet hur det känns att vara anhörig. 

Varje gång jag skriver till min kompis och frågar hur hon mår svarar hon att hon mår helt okej, men sedan får jag höra av min syster, som är kompis med min kompis syster, att min kompis mår jättedåligt. 

Har någon här någon tanke om hur jag skulle kunna finnas där för henne, fastän jag själv inte vet hur det är att ha en ätstörning? Jag vet att ni varken känner henne eller mig eller situationen, men vad som helst skulle egentligen hjälpa. Jag vill inte pressa henne att berätta om sin ätstörning för mig, men jag vill inte heller att hon ska lida! Gråter

// Själshjärta

Anmäl
2018-09-04 16:18 #1 av: shia

Hej... Sitter här själv med ätstörningar och självskadebeteende och självmordsförsök på min lista...
Tror det är svårt för en som inte gått igenom att förstå, då det är så mkt mer än bara svårt att äta. En ständig röst hela tiden och hur mkt man än vill kmr rösten tbx osv.
Det du kan göra för att hjälpa är att stötta henne, våga fråga hur det är och bli dig inte med ett kort bra, fråga om det verkligen är så.
Men sen, usch... Är jobbigt att se det från sidan.... Jag var helt borta och ljög ljög och ljög... För allt p alla, lärare, kompisar, föräldrar, kuratorer.
Samtidigt har det varit en trygghet att veta att ngn bryr sig, att den ser att man inte har det lätt.
Jag har skrikit på den, mina kompisar, lärare osv. Tänk dig du sitt med två personer som bara bråkar å skriker 0 varandra, till slut for du nog å skriker på dem att lägga av, att du inte orkar med deras tjafs något mer. - den ena är sjukdomen den andra kompisen.

Visa henne att du bryr dig om henne, att det är okej att ha dåliga dagar men låt henne inte lura dig med vad hon äter eller så. Hon är säkert proffs på det.
Du är bra hon börjat gå till någon. Men, vi inte låta som pessimist men när jag började gå till bup ljög jag dem rätt upp i ansiktet. Och till mina kompisar sa jag det hjälpte mkt att få dit, men det är tufft att äta i matsalen osv men det blir bättre hemma. Grejen var inget var sant.

I klassen, är det en bra stämning ändå. De andra som inte har ätstörningar vet väldigt mkt om ätstörningar samt kan stötta varandra i att stötta. Tror vi är 6-7 st på 21 som har eller haft äs.
Ska iväg nu, men du får gärna skickapm till mig om du vill eller undrar över ngt.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.