Snälla du, sluta redan nu. Ju längre du håller på desto svårare är det att sluta. OM du behöver gå ner mer i vikt så gör det genom vettig kost och rimlig motion direkt, inte när du är nere på 57 kg. Försök att prata med skolsköterskan så fort som möjligt, hon kommer inte att döma dig. Jag vet att det är skitjobbigt att gråta inför andra men det gör inget om du gråter. Skäms inte för vare sig din kropp, att du har bulimi eller att du gråter, du är ok som du är! Man kan behöva minska sin vikt men det är otroligt viktigt (ha, ha) att man gör det på rätt sätt och mår bra under tiden. Att kräkas upp maten ger visserligen snabba resultat men din kropp tar stryk redan nu. Än värre är att man mår sämre psykiskt och att det faktiskt kan sluta riktigt illa. Jag har kompisar som haft både anorexi och bulimi, de har ett helvete att få sina kroppar att må bra igen, att kunna ha ett normalt förhållande till mat och att må bra. Ta hand om dig, försök att berätta så fort som möjligt! Om du tycker att det är jobbigt att prata om det så kan du skriva ett brev istället eller visa det här inlägget. Du skriver väldigt bra och det är lätt att förstå dig, ta vara på det! Håller tummarna och önskar ett varmt Lycka till! ❤️

Oj, insåg att "Snälla du" kunde tolkas som ett nedlåtande "men lilla gumman, sluta med det där tramset nu" vilket verkligen inte var meningen. Har själv blivit bemött så när jag var yngre, jädra härskarfasoner! Det var alltså menat på ett vänligt sätt när jag skrev. 🥰

#1 Tack❤ Jag ska berätta allt som har hänt till skolsköterskan när jag ska gå till henne🥰 Vet inte dock när jag ska gå till henne men jag tror att det är snart❤

#3, Åh, vad bra! Jättestarkt av dig att våga ta upp det här!🙂
Jag tror även att det är en liten bit på vägen att du skriver inlägg här. Jag kan inte förklara det på ett vettigt sätt men det liksom rensar hjärnan, sorterar upp saker och får en att reflektera över vad man gör, hur man tänker och hur man känner.

Jag läste ditt andra inlägg på Depression.ifokus, det här lät lite mer hoppfullt.
Det vore väldigt bra om du kunde prata med dina föräldrar också men jag förstår att det är svårt och betydligt mer komplicerat än att prata med skolsyster.

#4 🥰❤❤ Jag pratade med skolsystern idag! Det gick bättre än vad jag trodde att det skulle gå😇😆 Såklart så började jag att gråta och då så sa hon till mig att det var okej att gråta. Då så berättade jag allt🙋‍♀️ Hon blev lite besviken på mig för att det är farligt med bulimi men annars gick det bra!❤ Hon sa till mig att jag kunde komma till henne när jag mådde dåligt eller så kunde jag gå till kuratorn🥰 Hon berättade hur farligt det var med bulimi och sa till mig att sluta med bulimi, som sagt jag grät ännu mer för att jag fattade hur farligt det är och att jag kunde ha kanske dött om jag fortsatte.😕Skolsystern visade några till exempel på mat som jag kunde äta om man vill gå ner i vikt.🥰 Tyngden på mina axlar bara gick bort när jag berättade allt till skolsystern🥰 Tack för ditt stöd🥰 Jag skulle ha aldrigt gjort detta om du inte gav mig en push❤😀 Jag kan göra typ en "update" på hur det har gått om några månader kanske🥰

Heja dig!🥰 Det är ett jätteviktigt och stort steg du har tagit, ge dig själv cred för det! Håller tummarna för dig framöver, uppdatera gärna hur det går för dig, vare sig det är positivt eller negativt. 👍 ❤️

#6 Jag har mått så dåligt över detta för att jag ljög😥, Jag berättade aldrig till skolsystern..😖 Fast på torsdag så bokade jag tid hos skolkuratorn och igår så gick jag dit till henne. Hon började med att fråga " så, Vad är det du har på hjärtat?" Jag sa "Jag vet inte hur jag ska börja men jag har bulimi" Medans tårar började att formas. Sedan så frågade hon " hur länge jag har haft det?", "har du skurit dig?" , " varför började du med det" etc. Sedan så pratade vi lite mer, efter det så frågade hon vad som gör mig glad och om jag har några husdjur. Därefter gav hon mig tips vad jag kunde göra för att muntra upp mig och så sa hon till mig att försöka inte skada mig själv å att jag skulle iallafall försöka att äta 2-3 portioner utan att spy upp maten. Så på måndag ska jag gå tillbaka till skolkuratorn och så ska jag berätta hur det gick😖 btw skolkuratorn hade frågat om hon kunde berätta till skolsystern att jag har bulimi och jag gick med på det men hon kommer att inte berätta till mina föräldrar dock, hoppas jag.. Jag ber om ursäkt för att jag ljög💔 Du förtjänar att veta sanningen för att du är så himla snäll och omtänksam❤😥

Förlåt, jag missade att svara dig!
Hur går det för dig? Att ljuga om det är inte ovanligt och se det absolut inte som att du svek mig, möjligen så svek du dig själv. Hoppas att du orkar hänga i nu och ta emot den hjälp du förhoppningsvis får.
Och du, det är helt ok om du inte har gjort "som du ska"! Bättre att åtminstone bekänna det här än att vara ensam om det.🌺

🌺Usch… Lider Verkligen med dig😓 Vill först säga att det inte är fel att ljuga, det är sjukdomen som gör det… Tbh har jag ljugit flertalet gånger här om hur allt blev bättre osv. Skriver mer någon annan dag då jag ska försöka sova nu men du kan alltid skriva till mig 🌺