Jag har en kompis som haft en ätstörning så länge jag känt hen (6 år vid detta laget) och på senaste så syns det tydligt på hen att det blivit värre igen.

Min kompis har nu fyllt 18 vilket alltså innebär att hen inte behöver konsultera med sina förärades vad läkare säger och därmed håller hen detta ifrån de. Hens föräldrar vet om hens ätstörning men de gör ingenting för att hjälpa utan säger snarare fel saker (tro mig, vi vet). Detta lägger ganska mycket press på oss som hens kompisar och det börjar synas på oss som kompisgrupp. Det är så svårt att stå på sidan och se att det blir värre men att veta att det inte finns något vi kan göra för att man kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Vi vet att det bästa antagligen är att bara vara normal och finnas där när hen vill när vi är med hen så att hem känner att allt åtminstone är normalt i det sammanhanget men det börjar bli svårt att ignorera för att det är så påtagligt. Denna person har även börjat dricka alkohol för att ”numb the pain” vilket är väldigt oroande.

Jag är fullt medveten om att detta inte handlar om oss som hens kompisar men det är riktigt jobbigt för oss som grupp med tanke på att hen inte får NÅGON support alls hemifrån. Det finns fler i gruppen som har problem med ätstörningar vilket gör det ännu mer påtagligt. Personligen så har jag även OCD och jag har ett moral-problem så jag vet knappt vad jag ska säga när jag är omkring den här personen för att jag är så rädd för att säga ”fel sak”. Igen, detta handlar ju främst om att vi vill hjälpa vår vän men det börjar bli en ganska ohälsosam situation för oss alla.

Vi, som denna persons närmaste vänner, vet helt enkelt inte vad vi ska göra längre. Det är väldigt jobbigt och påtagligt att titta på när personen mår så dåligt. Det är superjobbigt och jag skriver egentligen det här för att jag/vi behöver tips eget hur vi ska hantera detta.

Tack på förhand!