Nu svarar jag dig trots att jag inte haft någon egentlig ätstörning, bara inte tyckt om mat från det jag var liten, varit lite selektiv och ofta levt på mackor och godis.
Men det gjorde att min ämnesomsättning var väldigt låg under många år, och jag hade många tecken på lågfungerande sköldkörtel, men enligt vården var allt "normalt", trots att jag levde mest på kolhydrater och hade problem med blodsockersvängningar.
Nu har jag hittat det som funkar bäst för mig och har en normal ämnesomsättning även om jag får passa mig för kolhydratrika livsmedel.

Men jag beundrar dig som kommit ur din ätstörning och jobbar för att få en friskare kropp - det kommer att löna sig i längden, även om det känns motigt nu. En eloge för det. 🌹

Hur länge har du haft ätstörningar? Du måste räkna med att det tar tid för kroppen att läka. Det tar tid för hela ditt matsmältningssystem att förstå att det skall ta emot mer näring än det hittills fått.

Jag skulle råda dig att äta flera och små måltider, det är lättare för kroppen att ta hand om. Ingen långsiktig lösning, för ditt tarmsystem måste få vila också, men det kan du ta senare.

Om du skippar lite kolhydrater och satsar mer på energität mat som proteiner och fett borde kroppen förstå signalerna bättre.
Och som sagt, lite i taget, flera och små måltider. Och ät långsamt, därför är jag tveksam till proteindrinkar, det är bättre att äta och tugga mycket. Att tugga förbereder tarmsystemet på att det kommer mat. Saliven som bildas när du tuggar innehåller enzymer som påbörjar nedbrytningen av näringsämnena så att kroppen lättare tar upp dem. Den saliven följer med ner i matsmältningskanalerna och hjälper till att göra näring av din mat.

Jag tror också på att det är viktigt att det alltid är lugnt omkring dig när du äter, att du känner dig avslappnad och njuter av maten. Det får inte bli att du prompt skall proppa i dig si och så många kalorier, det stressar bara kroppen.

Det finns inga organ i kroppen som har så mycket konversation med varandra som hjärnan och tarmsystemet, så att tänka bra och positiva saker när du äter och verkligen försöka tänka att du äter av omsorg om din hjärna och din kropp tror jag kan hjälpa dig också.

Så räkna inte så mycket kalorier och försök att inte tänka att du äter av någon sorts pliktkänsla, utan för att du vill din kropp väl. Ät det du tycker bäst om av de näringstäta livsmedel som finns.

Och ha tålamod med din kropp - den gör så gott den kan och den vill att du skall må bra också.

#1: Din kommentar var nog den bästa jag har läst.
Det stämmer att jag är superstressad över få i mig alla målen och kcal, och kolhydraterna.
Frukosten är den som går ner lugnast sen blir de jobb och då när man har tid så stressar man och slänger ihop mellanmålet med lunchen bara för få i sig kcal,kolhydraterna osv.Ibland har jag blivit så stressad att jag äter varje timme istället för vinna mer på tiden, så jag har det avklarat med få ihop alla kcal,kolhydrater,proteiner och fettet.

Vilket direkt inte är optimalt för min mage.
Jag har nog alltid haft ätstörning, eller sen tonåren . Haft såklart bra perioder där jag har ätit bra och även kunna njuta av onyttig mat. Men så kommer jag in i perioder med stress och då börjar kosten att falla och sen är man där igen.

Så idag testade jag något nytt, jag sket i allt.
Frukosten bestod bara av en proteindrink med lite grädde ..vaknade utan hunger dessutom.
Sen iväg men sköt bort alla tankar som Jag måste skynda mig hem för äta, för nu har det gått 3h och jag måste äta det där.
Åt lunch senare på eftermiddagen, var fortfarande inte hungrig men visste jag måste äta nåt. Så blev en lchf macka (Basen är fiberhusk,grädde,ägg,pofiber) med avokado och majonäs.. jag råka älska just majonäs.

Sen middag massa timmar senare som blev en fetaost sallad, fortfarande inte hungrig utan var mer sugen på det.

Har testat mina sköldkörtel hormoner och jag har tyvärr låga nivåer. Så vet inte om det är pga min svältkur sen tidigare eller annat. De håller man på att utreda, men man såg mina kortisolnivåerna är för höga. Vilket är märkligt hur trött jag är och långsam vilopuls.Men så klart med stress så åker den upp snabbt . Har en smartwatch som visar pulsen.
Så fått order att stressa ner.

Tar annars vitamin tillskott och Tyrosin ,aminosyra som jag läste var bra för sköldkörteln. Så man slipper stressen med få i sig allt via maten.

#2: Tack, så roligt att höra!
Det där med kortisolnivåer skall du ta på allvar. Då jobbar binjurarna för fullt, och när de fått nog så går du in i väggen.
Jag har försökt med yoga och avslappningsövningar, men det funkar inte för mig. Kanske för dig?
Att vara ute i naturen, gå i skogen är som meditation för mig. Eller att pyssla med något som jag verkligen går upp i.

Finns det något du kan göra åt din jobbsituation? Vi människor klarar stress, men vi måste få tagga ner och ladda upp emellan stressmomenten.
Är det själva jobbet/kraven på dig som skapar stress? Eller är det du som stressar för att du tror att det är effektivt? Om du har en vettig arbetsgivare så kan ni kanske komma på lösningar så du skall slippa känna dig stressad. Tyvärr är det ju så nu att många skär ner på arbetsstyrkan och de som är kvar får jobba mer. Men om din arbetsgivare är rädd om dig så borde det gå att finna en lösning så du inte går in i väggen.

Vad kul att du har hittat LCHF - det var det som räddade mig en gång i tiden. Jag är inte så strikt längre för jag behöver inte det, men är så lycklig att jag fått ordning på min kropp. Jag behövde äta var tredje timme för att inte svimma förut, men nu äter jag två gånger om dagen, ibland en.
Vet att jag äter lite för fort, men försöker lära mig att "vara med" i varenda tugga.

Det verkar som om du har en bra vårdkontakt och det är viktigt. Jag tror att du kan få rätsida på din sköldkörtel utan mediciner om du bara inte stressar.

Och du är så stark som tagit dig ur en ätstörning, du kommer att greja detta om du bara lyssnar på din kropp. 👌

Nu läste jag din tråd inne på Sköldkörteln.
Du stressar kroppen med att svänga så mycket med kosten.
Många som fastar och svälter sig blir pigga, men det varar inte så länge.
Medicinarvärlden är inte helt säker på vad det beror på.
Jag läste en gång en teori om att det är en överlevnadsgrej. När vi svälter får vi extra fart på kortisolet och på adrenalin för att vi skall orka ge oss ut och leta mat. Se där dina höga kortisolnivåer. Vilket inte är skadligt under en kort tid, men längre och återkommande tider är förödande för kroppen.
Och om du smäller i dig massor med kolhydrater så får kroppen en massa extra glukos som den måste använda och då blir du pigg så länge sockret rusar runt i blodet, men faller ihop som en punkterad ballong när insulinet får fart och tar hand om det överflödiga sockret (och lagrar det som fett). Been there - done that.

Jag tror att det som är mest läkande nu för din kropp är att ha fasta måltider, samma klockslag varje dag, oavsett om du är hungrig eller inte. Jag tror fortfarande på att du skall äta många gånger om dagen. Undvik kolhydrater, gör dina LCHF-mackor, satsa på fett och protein, ät lååångsamt, tugga ordentligt.

Så småningom lär sig din kropp att den inte behöver stressa över mattillgången. Det finns mat, den kommer att komma när den skall. Då kommer den att lugna ner sig, binjurarna får vila, och jag tror också att du kommer att känna dig mindre stressad, för hela du blir naturligtvis påverkad av att din kropp är orolig över näringstillgången.